TaggaNer

Som jag skrivit om tidigare så har vi köpt ett nytt hus och det blir flytt i september. Det är ett tag kvar men idag röjde vi ur garaget och åkte med en knökfull släpkärra till soptippen. Eller återvinningsstationen som det numera heter. Och den är välordnad som attan, det är en fröjd att lasta av en kärra bråte där och sortera i de olika bingarna. Som ett reningsbad. Och så är man jättenöjd efteråt, det mesta återvinns ju. Yes! Men alltså. Man blir euforisk av att slänga grejor på tippen, hallå, vad är det för fel på oss? Vi borde inte ha en massa grejor att slänga på tippen, vi borde återanvända det själva, inte knö det genom en ny energikrävande  produktionsprocess. Det har blivit normalt att åka till tippen med en massa grejor och man är jätteduktig när man sorterar det rätt och man har all rätt i världen att känna sig nöjd på hemresan. Nåt har gått riktigt, riktigt snett. .

Huvudsalladen just nu. Lite lagom ogallrad. Jag gjorde en mängd vintersådder i år också, många redan 1 januari. I kallbänkar. Det som kommit längst är salladen, den har vi ätit av en månad ungefär. Mycket annat är småplantor som jag skolat om och skall sätta ut i landen vad det lider. Jag provade det här för första gången förra året och då var det en total nyhet för mig. Vissa saker gick fantastiskt bra och vissa andra rätt dåligt, för att inte säga uruselt. Ungefär som när man sår "som vanligt" alltså, i alla fall i mina land. Det är verkligen en fröjd att fixa till sånt här på vintern och sedan bara gå och vänta når våren närmar sig, klappat och klart liksom! För den som vill lära sig om vintersådd finns massor att läsa här . Den där länken går till Sara Bäckmos blogg i Land. Hon är en fena på allt vad odling heter och en ständig insirationskälla! Den som hade hälften av hennes energi bara... .

Jag har en förkärlek för att vara på populära platser på "fel" tid. Eller rätt tid enligt mig. Sikte blir fri, det finns möjlighet att känna in platsen och det råder då en sällsam frid över platser som är fulla med folk på "rätt" tid. Härom dagen var mannen och jag på en liten utflykt i vårt närområde, en sån där utflykt som vi gör ibland när vi tycker att vi behöver komma från väggarna lite. Vi åker åt nåt håll och så får vi se var vi hamnar. Den här gången mellanlandade vi i duggregnet på slussområdet i Trollhättan och det var verkligen öde där. Det är ett fascinerande ställe att ta en promenad på och historiens vingslag känns ordentligt. Vi avslutade med en fika på slusscaféet och där var så klart också öde, men öppet! Jättegod fika och det fanns bra alternativ med glutefritt, veganskt m m för den som så önskar. Fem fyrar, slussportar eller nåt annat passande! .

I mer än 30 år har jag haft möjligheten att på två ynka minuter gå till närmaste sjö och ta mig ett morgondopp, även mitt i stan där vi bor nu. En ynnest även om jag inte är den där inbitne morgonbadaren, inte alls. Men när vi flyttar till nya huset fram i höst är det sannerligen inte gångavstånd längre. Och ja, det ÄR skönt att ta det där doppet ibland. Så jag tänkte att jag skulle önska mig en baddamm, eller naturpool som det också heter. Den görs på ett förhållandevis naturligt sätt och all rening sköts på naturlig väg. Tidningen Land beskriver hur man gör , måtte mannen nappa på detta! Just dammen på bilden har vuxit till sig några år, visst ser det ljuvligt ut!

I helgen har jag varit med Föreningen för ekofilosofi på ekofilosofisk verkstad i Älvsjöhyttan, en liten ort i sydöstra Värmland som lever en något tynande tillvaro. Som så många andra gamla bruksorter. Av den blomstrande by som en gång fanns finns nu 11 trägna personer kvar som lever sina liv på denna plats där lugnet riktigt kryper innanför skinnet på en. En skön känsla dock för en som är less på stadsljud. Helgens tema var pengar. Vi har alltså diskuterat pengar i två dagar, utifrån alla möjliga vinklingar, den ena intressantare än den andra. Det är verkligen en lisa för själen att spinna loss i såna här diskussioner några dagar och som vanligt har man dubbelt så många frågor med sig hem som när man åkte dit. Denna går just nu på repeat i mitt sinne: "Hur i hela friden gick det till när just pengar blev den helt överskuggande synonymen för ekonomi?" Den skaver. Vi har ju rätt mycket annat som behöver hushållas med och som högst troligt är oändligt mycket viktigare

För sex år sedan köpte vi ett trevligt hus i stan. Det krävde en rejäl arbetsinsats initial men eftersom vi gillar sånt där så var det ingen börda direkt. Lagom stort tegelhus. Aluminiumfönster. Lättskött. Och bilen står mest still nu för tiden, det funkar ju nästan alltid att gå och cykla.  Och så slog då längtan till landet till igen och nu står vi här med ett nytt hus. Stort. Trähus. Stor tomt. Kontinuerligt fixande. Men vi älskar det och ser verkligen fram emot att flytta framåt hösten. Som ett extra plus hittade jag toppenbloggen Hildas som idag huserar i huset, tack för det! Det är en verkligt fin blogg och den rimmar med allt jag började med för snart tio år sedan men som av olika anledningar kommit av sig en smula på vägen. Men nu jädrans blir det åka av i riktning mot ett enklare liv!  Och nej, ett alldeles för stort hus är väl inte helt rätt men jag är övertygad om att det här kommer att vara en underbar plats att leva och t o m bli gammal på, inte bara bo. Jag älskar