Pär Holmgren i Alingsås

I Alingsås gick "Framtidsveckan" av stapeln förra veckan. Det var Omställning Alingsås som tillsammans med Alingsås kommun och ett flertal lokala aktörer ordnade en uppsjö av aktiviteter där den gemensamma nämnaren och röda tråden var "För en hållbar omställning". Mer än 90 aktiviteter av olika slag gick av stapeln och en liten kloning av sig själv hade varit på sin plats...

Jag valde i alla fall bl a att lyssna på Pär Holmgren som föreläste om den stora utmaning som klimatfrågan utgör för oss. Det har väl knappast undgått någon att det är dags att skärpa till sig men vad gör vi? Inte mycket som går åt rätt håll i alla fall.

Pär är en talare man lyssnar på i flera timmar utan att få en enda liten dip, snyggt! Efter det att han levererat en mängd fakta som nog fick de flesta att få en smula andnöd så fick vi oss även till livs vad vi faktiskt kan göra, var och en, för att få skeppet Jorden att räta upp sig från sin slagsida.

En uppgift som många borde fundera över är att maten aldrig någonsin varit så billig som nu, vi spenderar i snitt 12% av vår disponibla inkomst på mat - varför allt gnäll om höga matpriser och är det inte dags att på allvar börja tänka på vad vi köper hem? Och kanske också vad vi lägger resten av pengarna på?

To-do-listan:

1. Tänk på hur du tar dig till affären  – låt bilen stå så ofta du kan
2. Ät mindre kött
3. Följ den svenska odlingssäsongen
4. Köp så närproducerat som möjligt (mindre halvfabrikat)
5. Köp ekologiskt
6. Spara energi i matlagningen
7. Ät upp det du köpt hem


Inte så himla svårt, eller hur?
.
.

Brukare

Jag gillar bara inte när vi alienerar oss från människor i behov av omsorg eller vård av olika slag och börjar kalla dem "brukare". Detifiering av sämsta slag. Kan vi inte bara glömma att vi hittade på det där och börja kalla människor för människor igen. Snälla...
.

Modernt

Kanske är det min hetaste önskan just nu - att medmänsklighet skall bli rejält på modet och jakten på profit omodernt. Djävlaranammaomodernt.
.

Ät mindre kött

Jag har ingen egen bild, vill inte ha någon, på kött så jag lånade från Sydsvenskan... 

Hörde på radio att Sverige ligger fyra på köttkonsumtionslistan i världen. Före oss finns USA, Australien, Brasilien (inget av dessa är förvånande) och så då Luxemburg. Inte så smickrande för oss precis. Har hört nånstans att den största tjänst man kan göra miljön är att sluta äta kött så ett litet ynka bidrag genom att kanske halvera köttkonsumtionen eller nåt vore väl en god idé, och dessutom samtidigt gynna den egna hälsan - det vore väl inte så dumt?

Och nej, jag kan inte bidra själv till det här, har inte ätit kött på 30 år så det blir lite svårt att minska det liksom. Och för den som inte redan vet, jag lovar, det finns så mycket god vegetarisk mat - prova!

.

Pengar vs människor

Är pengarna till för människan eller människan för pengarna? Det frågar sig Nina Björk. Och hon drar slutsatsen att det tyvärr är det senare som mappar bäst med denna kalkylens förlovade tillvaro. Fast det självklart borde vara det förstnämnda.

Pendeln måste väl i himlens namn befinna sig i yttersta ytterläget nu - när skall den börja sin väg tillbaks emot mitten igen? Längtar...
.

Nina Björk. Igen.

"Den ekonomiska rationaliteten är alltid kvantitativ till sin karaktär. När den tillämpas utanför sin egen arena sprider den denna kvantitativa måttstock till områden där den inte hör hemma. Och det är precis vad samhällsutvecklingen handlar om nu: att sprida det kvantitativa tänkandet till områden där det inte hör hemma. Till kulturlivet, till skolan, vården, barnomsorgen. Till det mänskliga livets alla områden."

Kalkylsamhället. Profiten som drivkraft. Tvi vale.

Göran Rosenberg har skrivit om det här i boken "Plikten, profiten och konsten att vara människa". Rekommenderas varmt!
.

Konsumtionshjulet

Föränderlig, gratis, miljövänligt och alldeles underbar - naturen.

Jag läser vidare i Nina Björks bok - "ett nyttigt sabotage på drömfabriken" som Elisabeth Hjort skrev i DN. 

Hur håller man farten uppe på konsumtionshjulet? Ett sätt är att konstruera saker som går sönder så att man blir tvungen att köpa nytt, känns rätt så beprövat vid det här laget. Ett annat är att förbättra produkter, kan vara rätt ok om det verkligen är en förbättring och inte bara en förändring som fintar bort oss - i vårt förändringsbenägna samhälle lär vi oss att förändring = förbättring. Lurade.

Ett tredje sätt är att indoktrinera oss att det faktiskt räcker fint med att bara tröttna på en sak, den behöver inte vara trasig, den behöver inte sakna något, inte ens vara särskilt gammal. Nej, det räcker med att vi tröttnat på den och vill ersätta den med nåt nyare. Novofilism kallade Arne Naess det här fenomenet. Vi vill ha något nyare bara för att det finns något nyare - det räcker som argument att kassera det gamla och skaffa det nya. Bara för att det finns. Lurade igen.

Zygmunt Bauman skrev i sin bok Konsumtionsliv ( också en utmärkt bok) att "det handlar om att tillfredsställa varje begär på ett sådant sätt att det inte kan annat än föda ett nytt begär". Kanske något att bära med sig när något vill bli köptt - vad förväntas jag får för följdbegär av det här?

 .

Hemma

Ett hem - är det inte ett ställe där man bor och lever, liten som stor...? Eller är jag bara gammalmodig nu...?

.

Dags att knyta ihop köpstoppssäcken!

 

Ja så är då 2012 snart slut. Svisch. Det har ramlat på i en rasande fart. I år har jag ju utmanat mig själv med ett nytt köpstopp, den här gången på nyproducerat i största allmänhet. Och hur har det då gått?

Jag kan direkt säga att det är mycket enklare att köpstoppa när man ensam styr över i stort sett allting. Och när man inte har ett rätt så nyinköpt hus som skall "snyggas till". Milt uttryckt. När jag gjorde det här förra gången så var det bara stopp. Punkt. Ingenting utom "förbrukningsvaror", mat, medicin och sånt. Förnödenheter liksom. Och det gick alldeles, alldeles utmärkt.

Nu handlade det om att hålla sig till begagnat, hantverk m m om det nu nödvändigtvis skulle köpas något. Jag har helt enkelt försökt hitta ett hållbart sätt att förhålla sig till konsumtion, även framöver. Men, med man och det här huset som ingredienser i köpstoppsgrytan blir det lite trickigare. Även om mannen också är med på det där med begagnat, återanvändning och minskad konsumtion i största allmänhet så är han inte riktigt lika fascinerad av secondhand-butiken och Tradera som jag är. Och när man grejar med hus och nya behov uppstår så ja, det är bara att krypa till korset ibland. Jag kunde ju valt att säga "det får du köpa" men ni hör ju själva hur det skulle funka... Det har ändå känts rätt ok.

Däremot har jag även köpt lite, lite baskläder till mig själv vid ett par tillfällen, fick helt enkelt panik på de fruktansvärt slitna, rent trasiga diton jag stod och bläddrade i på morgnarna. Hm, vilken är minst trasig...? Och det må väl vara hänt men alltså, ja, helt oförsvarbart under ett köpstopp av det här slaget, är mina bruna stövlar. Som jag trånat efter läääääääänge. Och som både kom och gick i skobutikerna. Och som plötsligt fanns igen... Varför kollade jag ens? Så kan det gå. Men ok, dom är av sorten som säkert hänger med i många år i alla fall...

Några CD-skivor och en del nya böcker har det också blivit, det kommer jag aldrig att göra avkall på.

Sammanfattningsvis känner jag att jag hittat en bra väg att manövrera mig igenom konsumtionsträsket och jag har ingen anledning att tro att jag kommer att ändra riktning särskilt mycket framöver. Det var det viktigaste med det här året så jag känner mig absolut tillfreds med hur året har avlöpt!

Gott Nytt År!

.

Pengar och människor

Boken i mina händer just nu är Nina Björks "Lyckliga i alla sina dagar". Och ja, vad ska man säga? Jag tänkte läsa den lite kritiskt så där men det kom rätt snart på skam. Ideligen känns det "ja ja, det är ju precis det där som snurrar i huvudet rätt ofta" varvat med aha-upplevelser "va... ah... ja alltså så där är det ju..." Faktum är att jag känner mig smått illamånende emellanåt, ja rent fysiskt. Inte konstigt att det blev liv om den här boken, den utmanar sånt som behöver utmanas men som inte är så villigt om man säger så, politik och ekonomi.

Drömmar. Alla har vi drömmar. Och i reklamen utnyttjas det maximalt och det man vill sälja laddas med "bry sig om, omsorg, familj, vänner", dvs egenskaper hos människor. Genom att ladda saker med mänsklighet vill man få oss att tro att köp av de här sakerna är ett uttryck för omsorg. En kärleksfull handling. Man profiterar på värden som bara kan existera i och mellan människor. Läskigt.

"Ett helt konsumtionssamhälle står redo att få drömmen om det egna jagets förändring att handla om konsumtion av de rätta varorna, tjänsterna, resorna och upplevelserna". Läskigt.

"Någonstans på vägen riskerar både utopin om den rättvisa världen och drömmen om den mänskliga människan att gå förlorad". Och läskigt igen.

Och jag fortsätter läsa.
.