27 februari 2009

Svenska språkets mest missbrukade fras?

Bild villdublirik.se
Jag har inte råd. Hur många gånger har man hört det? Och hur många gånger har man själv sagt det? Det måste vara en av svenska språkets mest missbrukade fraser. Visst kan det vara sant att man helt enkelt inte har ekonomiska resurser att göra det ena eller andra. För många är det ett vändande och vridande på kronorna för att få dem att räcka till. 

Men, i ärlighetens namn, hur många gånger borde vi istället säga "jag prioriterar ner det här till förmån för det där". Ofta. Väldigt ofta. För hur kan vi t ex påstå att vi inte har råd med högkvalitativ ekologiskt odlad mat när vi samtidigt åker till andra sidan jorklotet på semester? Och att säga att etanolen blivit för dyr för miljöbilen istället för att tänka över sitt bilåkande? Exemplen är många. Och prioriteringen, är det kanske dags att se över den en smula? Kanske är den inte alltid så smart, varken för en själv eller "miljön", det vill säga naturen? Inte kan det vara farligt att stanna upp och vända och vrida på saker och ting några gånger? Eller...?

26 februari 2009

Odlad lax

Bild mjay.se
Lax har i och med de allt mer frekventa fiskodlingarna, framför allt i Norge, gjort en klassresa från lyxmat till var mans middagsmat. Den odlade laxen presenteras många gånger som havets räddning då många fiskarter är så utfiskade att deras existens är hotad. Flera stora undersökningar visar att sedan 1950 har 90% av fiskarna över 50 cm försvunnit ur haven. 75% av bestånden är antingen utfiskade, överfiskade eller fiskade till sin biologiska maxgräns. Detta faktum har alltså gett den odlade laxen ett rejält uppsving. Enligt professor Daniel Pauly, en av världens främsta experter på fiske, riskerar nu istället foderfisket att tömma haven på fisk. 

Uppdrag granskning 25/2 visade verkligheten med laxodlingarna. Ju mer odlad lax vi äter desto mer fisk försvinner det alltså ur världshaven. Det går nämligen åt ca 2,5 kg vildfisk för att "föda upp" ett kilo odlad lax. Ebberöds bank alltså. Dessutom är energiåtgången för uppfödningen stor då denna vilda fisk skall fångas, den skall bli fiskmjöl och av det skall tillverkas pellets som sedan skall fraktas till fiskodlingarna. Om du vill se programmet så finns det här.

Det absurda i sammanhanget är att det finns utmärkta sätt att göra denna foderfisk till människoföda direkt, utan att ta vägen runt fiskodlingar men det är så klart inte ekonomiskt lika intressant. Denne Mammon...

Läs mer om fisk på Världsnaturfondens hemsida. Här kan du också ladda ned Fiskguiden där det finns mer att läsa om vilka fiskar man bör äta och inte.

KRAV-märkt odlad lax lär gå fri då den föds upp på mat gjord på fiskrens m m. Men den är dubbelt så dyr... Och den är ju inte lika röd och grann... Den ser nämligen ut som lax gör. Egentligen.

Diet? Nix!

Bild litelattare.fi
Nu har dom till och med i en vetenskaplig undersökning lyckats bevisa att det där med att hålla vikten handlar om hur mycket man äter och inte vad. Så nu måste den väl ändå vara sann den där simpla ekvationen för en lagom vikt som vi vetat hela tiden: Energi in = energi ut!

25 februari 2009

Som man sår får man skörda...

Bild ensilagenytt.se
Hela Sverige går inte på kryckor. Roligt! Här finns 11 629 lediga jobb enligt Aftonbladet. Och här finns 301 till! Så alldeles hopplöst är det inte överallt i alla fall. Ett företag som nyanställer rejält är telemarketingföretaget Lium där det enligt ägaren Rickard Lium finns goda möjligheter att göra en snabb karriär. Dessutom har dom marknadens högsta löner. Och, det bästa av allt, den största delen av vinsten går till välgörande ändamål

Rickar Lium säger: "Som ägare till bolaget mår jag bäst av att donera överskottet. Det går bra för oss och jag kan ändå leva ett gott liv". 

Tänk om fler kunde resonera så... Tänk om det är sant det där, "som man sår får man skörda"... Jag tror på det. Tycker jag fått kvitto på det många gånger. Och tänk om man till och med kan leva ett godare liv utan alla de där fantasisummorna i rockärmen. Tycker nog jag sett levande exempel på det också.

Ta en liten stund och tänk efter, jag menar tänk efter, vad du lägger för värdering i uttrycket "ett gott liv". Egentligen. Kanske är det inte det du först kommer på... Om du vågar tänka vidare... Och går det att köpa för pengar?

Jag skrev ett inlägg på lite samma tema för några månader sedan, apropå ohemult, osunt, rent löjligt höga löner, finns här

24 februari 2009

Kul på bokrea!


Här kommer ett litet smakprov ur bokreaboken "Barns tankar om mormor och morfar, farmor och farfar". Kul, tänkvärt och rättframt i en salig blandning!

Om tecken på ålderdom:

Signe, 8 år:
"När man är gammal får man inte knyta sina egna skosnören för då går man av"

Stine, 8 år:
"Gamla skall helst ha på sig skottsäker väst när dom är ute i krig, för dom är ju inte så snabba längre"

Frederik, 7 år:
"Gamla människor står inte på händer, för deras krafter är slut"

Simone, 8 år:
"När man blir gammal vill inte benen gå ordentligt. Min mormor säger alltid: "Vad skulle jag nu hit att göra?""

Rasmus, 8 år:
"När man blir gammal går klockorna fortare och fortare"      

Goodbye golf!

Snart är vi där igen. Och jag menar hos våren, inte på golfbanan (NexTee=nästa utslag). Det där med golf tycks inte vara min grej längre. Jag var helt uppslukad när jag började spela men de senaste åren har det varit skit med det. Och senaste året har jag inte haft någonting, absolut inte någonting att skylla på. Mer än att jag inte haft lust, det har tagit emot. Golf och jag har ingen bra relation längre. Det är för mycket bråte inblandat. Och konstiga regler. Och ibland en jargong jag inte riktigt trivs med. Och i ärlighetens namn, det finns både billigare, enklare, fridfullare,naturligare, miljövänligare, mer givande och mindre sinnesstämningsutmanande sätt att umgås med naturen! Om det nu är det man vill. Och det är nog det jag vill. I segelbåt eller kajak. Eller bara "on the rocks". Så, golf golf goodbye! Men jag spar klubborna. Så länge. Man vet aldrig. 

23 februari 2009

Ett klick om dagen för skogen

Bild ettklickforskogen.se
Ett klick för skogen är en insamlingsstiftelse som stödjer gammelskogar i Sverige. Gammelskogens andel av skogslandskapet är avgörande för många arters möjligheter att överleva.

På stiftelsens hemsida finns en knapp att klicka på och för varje klick skänker sidans sponsorer pengar som går till att rädda gammelskogar i Sverige. Just nu är det Verleskogen i Ale kommun, 5 mil nordost om Göteborg och 2 mil nordväst om Alingsås, som är på tapeten. Sista dagen för insamlingen är 19 mars, så kom igen, gå in på hemsidan och klicka! Helst varje dag fram t o m 19 mars!

Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

OS - till vilket pris?

Bild uppergreenside.org
I DN står att läsa om grävskopornas framfart i Sotji i Ryssland. När orten valdes till värdstad för vinter-OS 2014 visste jublet inga gränser - i Moskva. Men motståndet emot OS växer bland invånarna i det subtropiska paradiset vid Svarta Havets strand. Anledningen är att de väldiga tävlingsanläggningarna hotar att förvandla ett orört  naturområde till en steril öken i betong och glas. Sotji är ett unikt naturområde som spelar en viktig biologisk roll. 

Detta väger lätt emot 15 dagars tävlande under former som man kan ifrågasätta av fler anledningar än detta. Är det verkligen rimligt att förstöra stora naturområden för alltid till förmån för olympiska tävlingar som sedan länge spelat ut sin ursprungliga roll, dvs må bäste man vinna. För inte så längesedan var det fortfarande enbart amatörer som tävlade. Nu består största delen tävlande av en välavlönad hårt drillad yrkeskår som i utbyte emot söndertränade kroppar pressar ut mer av kroppen än den egentligen tål, alltför ofta med hjälp av diverse dopingpreparat. De glada amatörerna fnissar vi mest åt som ett pittoreskt inslag... 

Och är det rimligt att massor av människor helt sonika skall köras bort från sina hem där dom bott och verkat i många år, fått marken att blomstra och har sitt liv?

Jag har varit idrottsintresserad i hela mitt liv men magkänslan jag har för dessa mastodonttävlingar är inte av det goda slaget. Och då har jag ändå bara nuddat vid utkanten av de problem som dessa jättearrangemang är behäftade med...

Varför hålla på och bygga upp nya gigantiska tävlingsområden hela tiden, till ett pris som är långt högre än vi borde vara villiga att betala? Vore det inte bättre att använda de som redan finns om vi nu skall fortsätta med sånt här? Recycling...

22 februari 2009

Bernard Durel

Bild kyrknytt.se
Jag hade tänkt skriva något om min ekofilosofitripp i helgen, om dominikanerbroder Bernard Durel och buddhismen som han pratade om. Bland annat. Det blev så klart en hel del annat också. Jag satte mig och tittade på mina fragmentariska anteckningar, lite stödord här, en författare där, ett citat och nån bra formulering av något. Sida upp och sida ner. Och vad kände jag, jo, jag kan inte skriva någonting om detta, det behöver upplevas och höras i sitt sammanhang och inte lösryckt. Och det behöver sjunka in... Kan bara säga att detta är en fantastisk man vars livshistoria är fascinerande att lyssna på. Det har varit en ynnest att få lyssna till honom i två dagar, mest om buddhism då. Om ni får chansen att höra honom i något sammanhang så ta den! Ett bra sätt är att gå en kurs i ekofilosofi vid Karlstads universitet

Bernard ger också regelbundet retreater och kurser i meditation, se bl a Zenvägen

Eftersom jag gärna skriver om prylar, pengar och sånt så kan jag däremot inte låta bli att citera ett utdrag ur en intervju med Bernard i Kyrknytt i Karlstad, några år gammal men rykande aktuellt, angående just detta:

"-Med mitt liv visar jag att det finns annat i livet än pengar.

Han instämmer till fullo i det som både Jesus och Buddha uttryckt: Att klamra sig fast vid pengar är att klamra sig fast vid en illusion.

- Pengar tycks ge trygghet, men skapar egentligen maximal oro och är, som jag ser det, sämsta sättet att försöka trygga sitt liv. Kapital kan gå upp i rök när som helst, det räcker att läsa börssidorna i en tidning för att se att pengar idag blivit en ren abstraktion. 

Periodvis har han själv levt under extremt enkla omständigheter och dessa perioder har alltid varit lyckliga.

- Då blir det också tydligt hur mycket vi alla lider av att leva i en kultur med så många prylar. Egentligen är det en mycket förorenad miljö som vi tvingar barnen att växa upp i.


Att vi låter prylar och pengar bli ett mål i sig ser han som ett uttryck för vårt samhälles brist på visdom och oförmåga att förmedla insikter om livets mening.

- Pengar i sig har ett instrumentellt värde; de är ett bra medel men ett dåligt mål. Fast för att på djupet inse det behöver vi vidare ramar än de tekniska och politiska, vi behöver också det mytiska, religiösa och poetiska språket. Det hjälper oss både att förstå den yttre världen och att mogna inuti."

Något att grunna en stund på...

20 februari 2009

Ekofilosofidags!

Bild vasterlandahembygd.se
Nu blir det några dagars paus i bloggandet. Ekofilosofidags i vackra Värmland igen. Härligt! Den här gången står buddhismen på schemat. Vi har hela helgen sällskap av Bernard Durel, skall bli jätteintressant att höra vad han har att berätta! 

19 februari 2009

Hur hållbar är du?

Bild Daniel Grizelj
18 februari - 23 augusti visas på Nordiska museet i Stockholm utställningen "Fair Faishon", gjord av Världskulturmuseet i Göteborg.  I Sverige köpte vi förra året kläder för 71 miljarder kronor. Just det 71 miljarder! Är det rimligt? Museet vill väcka frågan om hur världen påverkas av det du har på dig. Man kan som konsument lära sig lite om hur man kan hjälpa världen ur både etiska och ekologiska aspekter. 

I anslutning till utställningen ordnas tre samtalskvällar, "Samtal om hållbart mode" och dessutom en "Medveten modehelg" med klädförsäljning, föredrag och modevisningar. Besökaren möter textilproduktionens baksidor men också alternativ för en mer hållbar framtid. En inblick ges också i kläders livscykel, från det att dom produceras till hur de används och förbrukas. 

Så, för den som har vägarna förbi Djurgården i Stockholm under det närmaste halvåret kan det vara värt ett besök på Nordiska museet och få sig lite verklighet till livs!

18 februari 2009

Välkommen till paradiset - igen

Nu har jag snart läst ut den här boken, "Välkommen till Paradiset" av Jennie Dielemans. Reportagen i boken skildrar förhållandena i turistområdena i några av de länder som är, eller håller på att bli, sönderexploaterade, Thailand, Spanien (Kanarieöarna), Vietnam, Mexico och Dominikanska Republiken. Ingen rolig läsning, men ack så nyttig. Hur många bryr sig om att ta reda på det minsta om landet de ska till innan de bokar resa? Hur den politiska regimen fungerar, hur arbetsförhållandena är och hur turismen påverkar dessa länder? Hur folket där har det helt enkelt. Och hur många är det minsta intresserade av annat än värme, shoppa billigt, ha det enkelt och leva som kungar? Är detta verkligen att "resa"? Är det inte bara att låta sig transporteras till några veckors flykt från det "vanliga" livet? Kanske är det just det som behöver ses över en smula? Allt detta till ett pris som många gånger är enormt högt för de länder vi sorglöst invaderar. En liten reflektion, ur boken, om att åka på semester:

"Att resa på semester ser vi som tillhör den globala överklassen som en självklar rättighet. Att inte kunna resa på semester är som att inte ha teve, lägenhet eller mobiltelefon. Att vara turist, hävdar sociologen John Urry, är ett tecken på att vi är moderna. Genom våra resor visar vi andra turister vilka vi är - vart, hur länge och under vilka former är viktiga statusmarkörer. En vecka till Gran Canaria säger en sak om dig, en  månads segling i Karibien en annan och en rundresa i Sydamerika under ett halvår en tredje. Det skiljer sig inte nämnvärt från vår konsumtion av kläder - synas med syftet att det ska säga något om vem du är - en Elloskatalog, en Birkinväska från Hermes eller ett par välbevarade vintageskor från 60-talet? Eller för alldel - kör du SUV, en bubbla eller tar du cykeln? 

Att vara modern innebär att vi då och då kan ta oss friheten att komma bort från och slippa just det moderna liv vi skapat - "jag har stressat så mycket" och "jag behöver verkligen komma ifrån". Att välja att besöka urbefolkningar är en följd av denna strävan efter det orörda, äkta och ursprungliga.

Patricia Barnett på den engelska organisationen Tourism Concern menar att vi letar efter något som har gått förlorat:

Våra liv här i väst har blivit mer och mer kommersialiserade och vi är ganska alienerade från varandra. Jag tror att vi försöker nudda vid nåt slags ursprung, genom att titta på ett annat sätt att leva. Problemet är att vi inte ser dem som riktiga människor. De blir bara en backdrop till vår semester, vi kollar på dem, tar bilder, ser dem utföra traditionella danser. Vi går på zoo."

17 februari 2009

Sju ögonblick av naken sanning

Jag fick en utmaning av Åsa som jag dragit på ett tag. Men här kommer den:

Jag ska...
... länka till den som utmanade mig, vilket jag alltså gjort ovan
... berätta sju sanningar om mig själv
... skicka utmaningen vidare till sju personer
... skriva ett meddelande i de utmanades bloggar så att det vet att de är utmanade

Så, ut på djupt vatten och fram med sju sanningar då:

1. Jag tycker det är läskigt med ormar och stora spindlar som kommer närmare än en meter
2. Om stegräknaren är uppe på nästan nästa tusental kan jag springa på stället i sovrummet så att den halkar över den där tusengränsen. 
3. Jag har alltid en plasttandpetare i bakfickan på jeansen
4. Jag lägger mer tid på bloggande än på hushållsarbete
5. Jag kräks av whisky, inte för att det smakar illa utan ändå liksom
6. Jag älskar att gå upp tidigt och gå ut och uppleva när dagen börjar. Medan de flesta andra fortfarande sover. Gärna på söndagsmorgnar.
7. Om jag försöker titta på TV efter nio på kvällen kommer jag troligtvis att somna

Och jag är numera lat vad gäller sådant här så varsågoda ni som läser och har lust att nappa på utmaningen, den är er!

15 februari 2009

Välfärd

Bild islinkoping.se
"Finanskrisen och lågkonjunkturen hotar vår välfärd". Ungefär dom orden hörde jag på radio i morse. Hm. Det där med välfärd. Känns det inte som om det ordet används lite hur som helst? Det verkar betyda lite olika beroende på vem som använder det och i vilket sammanhang. 

Jag slog upp "välfärdsstat" i Bra Böckers lexikon (ett sånt där man bläddrar i...) från 1982:

"Stater som genom omfattande socialpolitiska åtgärder söker erbjuda sina medborgare ekonomisk trygghet från vaggan till graven. Sverige har länge betraktats som ett föregångsland i detta avseende". 

Det var då det. 27 år sedan. Känns ju som det stämmer "så där" på dagens Sverige... 

Wikipedia om välfärd:

"Samlande benämning på delvis skattesubventionerade och helt skattefinansierade tjänster och transfereringar som stat, landsting och kommun tillhandahåller för att säkra individens trygghet vid barndom, sjukdom, arbetslöshet, funktionshinder och ålderdom. Kallas även social trygghet eller socialt skyddsnät".

Detta är nu. Känns ju också som det stämmer "så där"... Inte har det behövts varken finanskriser eller lågkonjunkturer för att undergräva vår välfärd. Det går uppenbarligen precis lika bra med muskelstarka högkonjunkturer i kombination med skattesänkningar och besparingar inom just barnomsorg, sjukvård, arbetsmarknad och åldringsvård. Och en smula privatisering på det. 

Det känns som om välfärd mer och mer är fråga om hur mycket vi kan ta ut svängarna efter det att allt det där ovanstående är finansierat. Hur mycket fullständigt onödig konsumtion vi kan ägna oss åt. Annars skulle väl inte skattesänkningar vara viktigare än en väl fungerande offentlig sektor? Jag får bara inte ihop det...

14 februari 2009

Fortsatt framåt för ekologiskt!

Bild milko.se
Trots finanskris och lågkonjunktur fortsätter efterfrågan på ekologiska livsmedel att öka. Glädjande! Fler prioriterar tydligen bort mindre viktiga saker till förmån för bättre mat, bättre djurhållning och ett bättre kretslopp. Nu börjar de stora butikskedjorna sälja biodynamiskt kött. Att det får stämpeln biodynamiskt betyder att kraven är än lite högre på gården än de redan höga kraven för KRAV-märkt, bl a används kretsloppet på gården fullt ut. 

Köttet behandlas också annorlunda vilket jag avstår att beskriva här. Har inte ätit kött på 26 år och har ytterligt svårt för detaljer av det slaget... Men, det står att läsa i DN via länken ovan.

Ser givetvis gärna att fler slutar med köttätandet över huvud taget men ni som äter kött, nu ökar möjligheterna att äta bättre kött med bättre samvete! 

Förra året ökade försäljningen av ekologiska varor på ICA och Coop med 50%, året innan 20%. Det rör på sig på matfronten!

Veckans fönster

Dessa fönster har jag, som synes, fångat på Lendahlsskolan i Alingsås. Fler fönster finns att beskåda på Susannes fotoblogg. som jag hittade via Pumita.

13 februari 2009

I morgon är det den 14 é februari...

Bild paulaz.se
...och om jag ser en Alla-Hjärtans-Dag-annons till så kräks jag...

12 februari 2009

Kommunikation

Bild tanketanken.com
Det här med språkutveckling är viktigt, det vet alla. Barn skall gärna lära sig prata tidigt, det är bra. Den som kan uttrycka sig väl i tal och skrift har i alla lägen ett försprång. Och det är så man gärna tänker - "tänk när vi lärde oss prata på ett språk, då kunde vi verkligen börja kommunicera!" Alla dessa djurarter som inte "pratar" men kommunicerar ändå, hur klarar dom sig? 

Tänk om det är så att vi istället tappade en massa i vår kommunikation när vi började använda det talade språket? 

Tänk om vi litar så mycket på det talade och/eller skrivna ordet att vi liksom missar allt det där andra, eller i alla fall stora delar av det? Det där man inte kan luras med, det där som inte grundar sig i aktiva, och ibland manipulerande, tankar utan som vi bara gör?

Tänk om det vore bra om barn inte lärde sig prata så tidigt utan fick tid att utveckla alla andra kommunikationstrix först (men vem skulle lära dem, öööh... de kan ju lära varandra förstås...)? Nu visar i alla fall en amerikansk studie att ju mer bebisar gestikulerar och kommunicerar med hjälp av kroppen desto större och bättre ordförråd får dom senare. Win-win...

Tänk om språket istället är en rentav hämmande faktor i den riktiga kontakten mellan människor, tänk om...

11 februari 2009

Sopberg, energi och överkonsumtion

Bild landskronadirekt.com
Vårt sopberg växer inte längre, halleluja! Enligt Jon Nilsson-Djerf, sakkunnig på Avfall Sverige, beror det på finanskris och lågkonjunktur. Känns ju som en rätt så bra gissning. Då detta berg ständigt vuxit de senaste 15 åren kan man kanske se detta som ett trendbrott, dock högst tillfälligt tror avfallsforskaren Johan Sundberg på Profu. De prognoser han har visar att vi år 2050 kommer att ha ett sopberg som är 3-5 gånger större änd idag, vi är på väg emot en "avfallsinfarkt". Lyssna på vetenskapsradion.

Det satsas mycket på att förbättra sätten vi tar tillvara vårt avfall och det vi återvinner men när det gäller att minska mängden avfall görs det inte mycket säger Johan Sundberg. Jag drar direkt en parallell till vår energikonsumtion. Vi fokuserar hela tiden på hur vi skall kunna producera mer energi så att vi kan tillgodose våra energibehov, det vi tror är vår energibehov. Ingen slår på trumman för att se över dessa inbillade behov, se vad vi verkligen behöver i energiväg. 

Och vad grundar sig dessa problem i? Jo, inget annat än det överkonsumtionssamhälle, här skildrat i bild av Chris Jordan, vi lever i. Varför? Varför gör vi så här? Att vi inte blir lyckligare av detta har många börjat få klart för sig, även om det kan vara svårt att se alternativet. Så varför inte säga "hallå, stopp, stanna, ptroooo! Vad är det vi håller på med?" Vi låter oss sugas in i den här spiralen som bara ökar i hastighet. Hur ska vi kunna hålla i oss när det slutliga slurpet kommer och vi alla sugs ut i tomma intet? 

Vi behöver få en "timeout" från konsumtionshysterin som tar alldeles för mycket resurser i anspråk. Vi behöver få möjlighet att ta ett steg åt sidan och reflektera en smula över vårt liv. Vad som är viktigt, vad vi behöver och vad som gör oss lyckliga. På riktigt. Du kan göra det på eget initiativ, precis detta fick jag mig till livs via mitt köpstopp förra året! Jag tänkte oändligt många tankar runt allt detta under de 256 dagarna...

Sist men inte minst, jag vill se Johan Sundbergs prognoser komma rejält på skam!

10 februari 2009

Bryggvinter - eller vinterbrygga?

Brygga i vintervila... Min brygga. Mer än så blir det inte idag. Tror jag. Har en dotter som fyller 18 imorgon, fokus är på förberedelserna för högtidsdagen! 

9 februari 2009

Positiva nyheter - nix

Jag har surfat runt och letat efter nån glad, positiv nyhet att blogga om. Som omväxling menar jag. Hur lätt var det? Antingen är jag urusel på att leta eller också finns det så få att dom drunknar bland resten. De mindre uppmuntrande alltså. Så jag gav tusan i det och förärar er grannens hönor istället! Dom hade vågat sig ut och jädrans vad dom sprätte runt, det blev riktiga kratrar i marken. Ska bli roligt när våren kommer och man kan mata dem med maskrosblad, då blir dom sååå glada! Livet i hönsgården känns enkelt och bekymmersfritt... I nästa liv kanske...?

8 februari 2009

Zygmunt Bauman - Konsumtionsliv

Bild aktualne.centrum.cz
Zygmunt Bauman är född 1925, polsk-judisk sociolog och verksam vid universiten i Warsawa, Tel Aviv och Leeds. Han är dessutom hedersdoktor vid Göteborgs Univesitet. Han har skrivit ett antal böcker och den senaste i raden är "Konsumtionsliv". I den tar han sig an konsumtionslivet. Han säger att konsumtion i sig är något flyktigt och våra dagars konsumtionssamhälle är ett tillstånd av evig otillfredsställelse, där den ena frestande nyheten jagar den andra i halsbrytande fart. Och vem kan säga emot...?

Bauman:
"Aldrig förr i historien har det funnits så mycket av kortlivad, självmördande teknik. De alltmer uppsnurrade konsumtionsmönstren ger också upphov till en mer plottrig och vimsig tidsuppfattning. Tillvaron blir med Baumans ord punkterad eller pointillistisk, och livet en gravplats för förspillda, "inbillade eller grovt missade och orealiserade möjligheter". Den som försitter en chans att välja rätt, kan ändå ges ett tillfälle att välja nytt. På så vis upprätthålls illusionen om den handlingskraftiga och aktiva medborgaren."    

Pessimistiskt så det räcker. Men det känns som om gubben sätter fingret på nåt ömt... Som behöver göra ont...

Mikael R Karlsson, Borås tidning:
Med "Konsumtionsliv" visar Bauman att han är en av de mest framsynta tänkarna i vår samtid. Boken är kort, skarp och kritisk".

Den här boken skall jag lägga i min läskö, tyvärr håller det på att bli en sådan för hur tusan skall man hinna läsa allt man vill i den takt man vill??? Bl a har jag faktisk en av samme man som står på tur, "Vi vantrivs i det postmoderna". 

Känns som ännu en klok gubbe som vi skulle behöva lyssna på!

Läs mer i Aftonbladet, GP, DN och  Expressen. 

Veckans röjning

Veckans röjning för min del handlade om den alldeles för ofta alldeles för belamrade köksbänken. Tur att Ulrika hittade på det här med veckans röj, annars hade det inte blivit gjort idag heller, det känner jag mer än tydligt... Den här gången var det bara några trasiga golfpegar och nån liten odefinierbar kudde som kommit med någonting på posten som gick i graven, resten var bara saker som inte hade hittat hem till sin riktiga boning riktigt.

Före:
Efter:
Känner mig rätt nöjd, nu gäller det bara att hålla i det här... Och nu skall jag ge mig ut i det plötsligt uppdykande solskenet!

Hjälp...

Var ute och tog en morgonpromenad i det slabbiga gråvädret, allt för att ligga bra till i Tezzans stegtävling...  Hittade då dessa spår efter nåt vad det nu är. Kollade i "Spårboken" men lyckades inte hitta nåt vettigt där. Tassarna (för det är det ju i alla fall...) hade den här isättningen hela tiden. 

Jag älskar naturen men är urusel på detaljer som spår, fågelläten m m. Det vore verkligen roligt att vara mer slängd på sådant men det gör ju sig inte självt liksom... 

Kan någon hjälpa mig med vad detta är? Jag såg spåren i närheten av sjön, kanske kan det vara en ledtråd.



7 februari 2009

Vårt energibehov

Bild greenpeace.se
Jag känner mig arg. Usch. I dessa dagar går diskussionens vågor höga vad gäller vår energiförsörjning. Centern har sålt sig ,"vanligt folk" blundar hårt och verkar tycka det är rätt bra, och Gud allena vet vart vi är på väg. Det pratas om detta som om alla knutar löser upp sig bara vi bygger ut kärnkraften. Och förvaringen av avfallet, ja, det är inget problem, vi har förvaringsplatser där det kan ligga i 100 000 år. Minst. Och då ställer sig vän av ordning frågan, vem i hela friden klarar av att förstå vad som händer på jorden på 100 00 år? Det är en fullständigt ogreppbar räcka år! Vi tycker säkert alla att det där med Jesus och allt han hade för sig begav sig för en hel evighet sedan - det var 2000 år sedan... Och väldigt mycket har hänt sedan dess... Snacka om skygglappar! För ett år sedan var detd dessutom oenighet i forskarleden beträffande förvaringen, har det verkligen hunnit ändras sedan dess?

Och sedan undrar jag en sak till. Väldigt mycket. Vad har vi för energibehov, egentligen? Varför pratar alla bara om hur vi skall kunna tillgodose det energibehov som vi tycker oss ha, det vill säga hur skall vi kunna tillgodose den energikonsumtion som vi har lust att ägna oss åt? För att vi skall kunna upprätthålla den för oss själva helt förödande livsstil som vi tillskansat oss! Vi är trångsynta, lata, osolidariska, egoistiska och ofattbart enkelspåriga! Vi försöker få ett svulstigt krav på energiproduktion att låta som ett reellt behov, allt för att upprätthålla det i grundvalarna sjuka konsumtionssamhället! Och politikerna fegar... Eller tänker inte... Eller fiskar röster... Och sen står dom där självgoda och småflinar åt de som tycker annat, skit är vad det är!

Varför inte vända på det hela och inse att vi har en begränsad mängd energi att göra av med? Det är ju så det fungerar i vilken ekonomi som helst, har man 100 spänn så kan man bara göra av med 100 spänn. Nåja, det är ju inte riktigt sant längre och det ser vi ju också effekterna av... Men i alla fall. Att rätta mun efter matsäcken liksom. "Nu har vi tillgång till så här mycket energi, hur använder vi den på bästa sätt?" Det borde vara något för regeringen att klura på! Att bara producera mer energi när vi tycker att vi behöver mer är som att låta sedelpressarna löpa amok när pengarna tryter...

Läs mer om hur du själv enkelt kan spara energi på Greenpeace´s hemsida.

5 februari 2009

Atomkraft? Nej tack!

En sån här knapp hade jag på mig. Då. Vid folkomröstningen. Och jag vidhåller, jag vill inte ha sån skit! Jädrans Maud Olofsson som bara känns som en opålitlig, makthungrig ööh... nånting... nånting fult... Om ni vill läsa om eländet så går det bra här...

Utmaning

Lite fjun i snöväg kom det här igår men det är i stort sett borta. Nu väntar mer säger dom. Och varför inte, det är ändå skönt när det är vinter på vintern så att säga. Kunde dock inte låta bli att lägga ut en helt annan slags bild - och där är vi fortare än vi anar! 

Fick en utmaning av Ulrika. Jag skall svara på några frågor och sedan skicka vidare. Enkla frågor men alla var inte så enkla att svara på visade det sig:

Vilken mat äter du ofta?
Gröt efter eget och varierande recept. I morse var det helt bovete, havregryn, oskalade sesamfrön, russin, torkade aprikoser, krossade linfrön och ett rivet päron. Gott!

När du är på kalas, är du den personen som sitter eller hjälper du till och dukar av?
Och vem skulle våga svara att man inte hjälper till?? Men det varierar helt klart beroende på hur många andra som slänger sig upp och hjälper till. Jag är inte den som propsar på att också trängas i köket. 

Var sitter du helst när du bloggar?
Vid skrivbordet, i kökshörnan, med utsikt över viken.

Köper du ofta Triss?
Nej. Men det händer någon gång när jag får ett infall. 

Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Landet är Sverige och platsen sköna Hamburgö i Bohuslän där jag tillbringat många semestrar.

Vilken TV-kanal tittar du helst på?
Oj. Svårt. Tittar ytterst sparsamt på TV så det vete sjutton. Jag skulle dock kunna räkna upp sisådär 35 kanaler som jag inte någonsin vill titta på men som vi ändå har för att få Animal Planet som är dotterns absoluta favorit. Men, det får nog bli SVT1 och SVT2. Kanske 4+, jag gillar Cesar Millan, "Mannen som talar med hundar". Kolla in det, det funkar på människor också!

Och så skall jag då utmana 4 andra personer som jag skall utmana på deras bloggar, dom skall kolla in mitt inlägg, svara på frågorna och låta mig veta när dom gjort det. Men, jag gör ett "broadcast" (datafikonspråk kanske...?) och slänger ut det till alla så får den som vill nappa!

Väl bekomme!

4 februari 2009

Barnet - den sista slaven

Bild insideweb.it
Nu tänker jag komma till skott med min uppsats. I ekofilosofin. Det skall till en sådan nämligen den här terminen och jag känner att det är trögt i starten. Idag var jag i alla fall på bibblan och lånade ett par böcker som jag skall klämma (parallellt med två som jag redan läser, puh...) så att jag får upp styrfarten. Jag skall börja med "BARNET - den sista slaven" av den finske hjärnforskaren Matti Bergström. Läs mera här

Baksidan på boken säger detta:

"Dagens skola passar inte barn, hävdar hjärnforskaren Matti Bergström. Barn måste få utvecklas genom lek, fantasi och skapande. I annat fall blir de inte kreativa som vuxna. All utveckling förutsätter kreativa, nydanande individer. I kunskapsskolan släcks dessa förmågor genom att ett alltför starkt kunskapstryck förs in alltför tidigt. Låt istället barn behålla sin naturliga lekfullhet och "vildhet" - befria barnet!"

Utdrag ur ett läsvärt inlägg på Psykologi i Fokus:

-Idéer har inget med logik att göra utan handlar helt och hållet om fantasi. Fantasin är en fri värld och kan innehålla vad som helst men den hämmas ofta av oss vuxna. 

-Vi försöker målvedvetet få barnens fantasivärld att slockna, vi vill att de ska leka ordnade lekar men vi måste tillåta dem att leka de vilda lekarna där fantasin flödar!

-Många tror att leken förändras i takt med att vi blir äldre men det är bara leksakerna som förändras. Kreativa människor fortsätter att leka livet ut.

-Idag är allting så ordnat, det är därför samhället ser ut som det gör. Om ett system inte får kaos i sig kan det inte utvecklas. 

Månne står vi inför en enorm utveckling nu, det börjar ju bli kaos på många olika sätt i världen...

Matti Bergström är läkare, professor em. i fysiologi vid Helsingfors Universitet samt docent i bioelektronik vid Helsingfors tekniska Högskola. 

Det skall bli kul att läsa boken och jag börjar NU! Ska bara tända en brasa först...

3 februari 2009

Nästan inget inlägg alls




Inspirationstorka. Energitorsk. Idag blir det bara några blider från helgens promenader vid Mjörn. Fast jag hade nästan lust att skriva lite mer om boken av Erich Fromm - "Att ha eller att vara". Det får bli en annan dag. Utan torka och torsk.

2 februari 2009

Värme på olika vis

Bild germes-oline.com
Hur många har lust att köpa något som är stoppat med dun efter att ha sett gårdagens Kalla fakta? Läs chatten med Kalla fakta´s reporter Per Hermanrud efter programmet. Många har i alla fall ingen lust att sälja eländet längre utan skall uppenbarligen skärpa kraven. Åhlens stoppar all försäljning av dun, heder åt dem! Frågan är dock om inte dunförsäljningen stoppat sig själv... IKEA skärper kraven gentemot leverantörerna och så även Jysk. "Vanligt folk" rasar efter att ha sett programmet och det skall bli intressant att se hur mycket tvärstopp det blir på försäljningen av dunprodukter? 
Kanske blir det nu ett uppsving för hålfiber? Den behöver säkert utvecklas mer, sätt fart! Nu är jag inte alls påläst vad det gäller hålfiber, kanske finns det nån otäck baksida med det också, känns misstänkt att det är nån eländig petroleumprodukt, kan det vara så? Hitta på nåt annat i så fall. Världen är full av innovativa uppfinnare. Och vad sägs om en hederlig stickad ylletröja? Kanske stickandet också kan raka i höjden? Fåren kan ju faktiskt klippas många gånger utan att må det minsta dåligt! Karda ull... Spinnrock fram... Färga... Sticka... Rena rekreationen! Men, vet någon längre hur man för hand gör det där innan själva stickningen...?

1 februari 2009

Lever du ditt liv eller presterar du ditt liv?

Bild inbeportal.com
Den frågan är en av dem som vi enligt
Micke Nystedt bör ställa oss. Han hade i andras ögon "allt" men kom på att han faktiskt inte var lycklig. Hur lätt är det inte att tro att "om jag bara presterar bra och blir en lyckad sate så kommer själva lyckan som ett brev på posten". Fel. Skitfel. Att vara lyckad och lycklig är två helt olika saker. Det är nog till och med så att just att vara en "lyckad" person många gånger sätter käppar i hjulet för att man på riktigt ska bli lycklig, vem tusan hinner ägna sig åt sådant när världen är full av "möjligheter"?

Det där med att anses som lyckad i vår kultur kan ses med helt andra ögon i en annan kultur, där skulle exakt samma prestation och leverne mycket väl kunna ses som ett "misslyckande".

Prestationen öveskuggar lätt den verkliga lyckan som har med vårt eget inre att göra oavsett vilken kultur vi lever i och var vi befinner oss. Och det går heller inte att bli lycklig genom någon annan, vilket många oupphörligen försöker sig på, det är ens alldeles egna pilsner så att säga. Och man är inte ett dugg lyckligare på en badstrand i Thailand än i snögloppet i Sverige. Även om tillvaron tillfälligt kan kännas bra mycket behagligare...

Läs gärna Erich Fromm - "Att ha eller att vara" som handlar om ägandets och varandets livsform. Det finns mycket att lära i den boken! Full av aha-upplevelser!

Dunindustrin under luppen!

Bild utb.halmstad.se
Gäss kan vara väldigt trevliga. Och respektingivande om dom sätter den sidan till. Respektingivande är dock inte det gässen utsätts för i dunindustrin. De plockas levande och pinan de får utstå är rena tortyren. Gässen plockas första gången när de är åtta veckor gamla och de som överlever plockas tre gånger till innan de går till slakt. Efter döden plockas de en sista gång. Vilket ansvar har de svenska företagen som köper dunet? TV4 ringde upp slumpvis valda företag i dunindustrin och frågade om de levererade dun från levande fåglar. Bara ett på tio svarade  nej... Här är listan. Läs om denna vämjeliga djurhantering i Aftonbladet. Och titta gärna på Kalla fakta i TV4 i kväll 19.20!