19 december 2010

Matens pris

Bild miljojournalisterna.se

Idag lyssnade jag på ett mycket intressant program på P1. Repris från i våras. Inte sämre för det och det angår oss alla. "Matens pris" heter programserien, för det är en serie på fem program, och dagens avsnitt var "Sojan som förgiftar". Handlade om konsekvenserna av jakten på lägre matpriser - trots att vi aldrig någonsin kunnat handla så mycket mat för så lite pengar.

Ekots reportrar Malin Olofsson och Daniel Öhman har undersökt vad som döljer sig bakom de låga matpriserna och hur både människor och djur far illa och miljön skadas. Shit. Inget roligt alls.


Malin Olofsson och Daniel Öhman har utsetts till Årets miljöjournalister 2010. Juryns motivering:


"För radioserien Matens pris som med ambitiös journalistik kopplar helhetsgrepp på en fråga med global miljöpåverkan och som berör alla. Programmen vågar ha en personlig ton utan att förlora i trovärdighet, med ett resultat som hjälper lyssnaren att ta insiktsfulla beslut i vardagen".


Om du vill lyssna på programmet (rekommenderas varmt!) så kan du göra det här.

.

Cykelliv




Jag triggar mer och mer på det här med att klara sig utan bil. Helt utan känns som en utopi i dagsläget men att låta den stå så mycket som det bara är möjligt är i alla fall en god sak om än ett något rörligt mål. Just nu är det helt omöjligt att cykla till jobbet t ex då det knappast hjälper ens med dubbdäck i det tjocka snötäcket. Det går an att kryssa sig fram i vägarbeten när det är barmark men nu är det tji.

Men, det kommer ju en vår igen, yes!

Då hösten gjorde sitt inträde och mitt dagliga cyklande tog sin början igen efter många års träda kom också kraven på bra utrustning för själva cyklandet med inriktning vardagsliv, inte sport. Det första var en både praktisk och snygg cykelväska. Och sen vore det ju kul med en fräck cykelhjälm. Och lite annat. Fann dock inte riktigt vad jag sökte så vad fanken - får väl göra det själv då! Så föddes cykelliv.se. Här kommer jag att samla bra grejor för ett vardagsliv på cykel och till fots. Har börjat så smått med just cykelväskor och hjälmar.

Ta gärna en titt, just nu är det julpris på väskan ovan som är en jättebra shoppingväska från holländska Basil. Finns även i en djupt blålila färg. Den är försedd med en krokanordning som döljs bakom en dragkedjsficka då väskan inte hänger på pakethållaren och då finns inte en chans att se att det faktiskt är en cykelväska. Jag har använt min jättemycket även när jag inte cyklar.


Julpris är det även på en snygg och praktisk axelremsväska där det ryms både pärm och laptop om det behövs. Från New Looxs. Samma typ av krokanordning. Finns i flera utföranden.

Och ja - jag har allt funderat på det där med köpstopp, konsumism och att sälja grejor. Krockar. Dock känns det ändå rätt att försöka uppmuntra ett vardagsliv utan bil så tills vidare känns detta rätt.

Välkommen till cykelliv.se, en butik som ständigt kommer att utvecklas!

.

12 december 2010

Medmänsklighet - alldeles omodernt?

Bild aftonbladet.se
Oj, oj. Tiden går. Det är nästan en månad sedan förra inlägget, snacka om bloggtorka! Nu läste jag alla fall på dagens aftonbladet.se om ännu ett fullständigt oförståeligt försäkringskasseärende. För det är ju tyvärr det man blir när man är sjuk - ett ärende hos försäkringskassan. Bland annat. Jan Gustafsson som endast har ledsyn, ligger på dialys 20 timmar/vecka och återhämtar sig resten av tiden skall nu utförsäkras och tvingas söka jobb. Enligt försäkringskassan. Är det inte precis det vår välfärd är till för - att sånt här inte skall behöva inträffa, att vi skall värna om de som har det svårt?

Det sägs att vi överlag har fått det bättre (vad nu definitionen på det är...). Men det verkar som vi sänkt lägstanivån ordentligt. Hur känns det? Om man råkar illa ut kan det vara fritt fall som väntar men om man är frisk, arbetsför och gärna lite framåt så väntar guld och gröna skogar. Är det inte precis det som är solidaritet, att se till att ingen skall behöva råka illa ut, att lägstanivån är så hög som det bara är möjligt, kanske då till priset av en lägre högstanivå?

Återigen slås jag av den fasansfulla insikten att alienationen blir värre och värre i vårt samhälle, i alla möjliga sammanhang. Vi skärmar oss effektivt, eller blir skärmade, från effekterna av de beslut vi tar, både privat och i samhället i stort. Vi ser aldrig det som är så viktigt för att ta lärdom och göra saker bättre och bättre - orsak och verkan. Ibland har vi inte ens möjligheten att se det. Men vi kan ana oss till det om vi bara vill försöka. Om vi stannar upp en smula och tänker innan vi handlar. Och det kan räcka långt.

Då vi köper en ny TV ser vi inte effekten av den gamla på en förödande elektroniksoptipp någon annanstans på jorden. Hade vi haft den soptippen utanför vår egen dörr så hade vi hållit hårt i vår gamla TV.

Samma sak är det i fallet med Jan Gustafsson. Jag tror inte att den tjänsteman som beslutar att han skall utförsäkras är någon elaking, nej, han följer säkert bara de paragrafer och regler som finns och att ta strid för något som bara är ett ärende på en dataskärm är fjärran. Om samme tjänsteman hade träffat Jan Gustafsson, hade haft mänsklig kontakt, sett honom i ögonen och gett honom beskedet - hade det nog inte blivit samma besked. Läkaren som intygat att Jan inte kan arbeta har den kontakten - och då är det liksom som om det är mindre värt i sammanhanget, det är i alla fall inget som biter på Försäkringskassan.

Mänsklighet. Solidaritet. Vad hände? När blev det så himla omodernt? Och när blev alienation så modernt?

Wikipedia: Alienation, förfrämligande, är ett sociologiskt och filosofiskt begrepp som syftar på ett vidsträckt socialt fenomen.
.