Fundering runt månadslöner med inbyggd andnöd
Bild All-Teknik Jag har funderat på den där månadslönen som Postens VD, Lars G Nordström, avsade sig, 900 000 spänn . Rätt mycket pengar. (Snyggt gjort, förhoppningsvis satte några andra superhöginkomsttagare i halsen.) Och så hör man diskussionerna då. En del säger "han är värd så mycket". Varför ska man egentligen värdera nån i just pengar, eller rättare sagt någons insats? Och om man nu ska det, hur kan det landa på snudd på ofattbara 900 000/månad (och det finns de som är myyyyyyyycket värre...)? Det är oändligt mycket mer pengar än någon behöver, egentligen kan man ju bara bli mätt liksom. Plus en smula guldkant. Sen tar nåt slags okynnesleverne över. Det är bara en fråga om hur vidlyftigt, onödigt och naturovänligt, det kan bli. Och då kan man ju fundera en smula över de undersökningar som nu dimper ner med jämna mellanrum. Vissa säger att man blir lyckligare av att ge än att få och andra att mer pengar bara ökar lyckofaktorn tills vi har det vi behöver och sedan sjunke...