31 augusti 2010

Systemskiftedags

Bild overlevnad.org
I söndagens GP skrev arkitekten och författaren Bengt Söderberg en insändare med rubriken "Systemskifte nödvändigt för klimatet". Hittar den tyvärr inte på GP´s nätupplaga.

Han skriver att 90 procent av världens energianvändning är fossilbaserad. Känns la "så där" med tanke på att vi snart inte har någon olja att förbruka...

Bengt beskriver två skilda vägar att möta den utmaning det innebär att ställa om:

1. Utarbeta åtgärder inom ramen för vårt nuvarande samhällssystem. Det är väl detta som i stort sett varenda politiker desperat sysslar med. Att vidtaga åtgärder som räddar vår planet utan att vi egentligen inte skall ändra på någonting. Hm.

2. Ett nytt samhällssystem. Känns självklart. Varför vågar ingen ledande politiker prata om det?

Bengt skriver:

"Att hävda att vi med förnybar energi kan möta klimathoten måste ses som en stor björntjänst åt kommande generationer. Detta inte bara för att det är en oframkomlig väg utan för att förhoppningarna om denna tas som förevändning för att undvika den enda framkomliga vägen, nämligen utvecklingen av ett nytt samhällssystem."


Hur lätt är det att utveckla ett nytt samhällssystem med kniven på strupen? Vore det inte en god sak att börja dra i detta nu, innan det blir för sent? Vissa saker går inte att backa på hur gärna man än vill.

Bengts recept:

- Från högenergisamhälle till lågenergisamhälle
(Vilken energi behöver vi göra av med och vilken gör vi av med ändå?)
- Från storskalighet till småskalighet
(Tack!)
- Från urbanisering till ruralisering
(Hade svårt med det senare, var tvungen att slå upp det - betyder i alla fall flytt till glesbygd istället för från vilket man väl iofs kunde gissa)
- Från ekonomisk tillväxt till självförsörjning
(Tack igen!)
- Från fossil energi till muskelenergi
(Tänk vad mycket energi vi blåser på gymen därför att vi tidigare på dagen gjort av med fossil energi för att förflytta oss så bekvämt som möjligt. Så att vi inte får den rörelse vi behöver. Så att vi måste gå på gym istället...)

Varför fegar politikerna. Allihop. Varför nämner dom inte saker och ting vid dess rätta namn? Varför dyker sagan "Kejsarens nya kläder" upp så himla ofta i hjärnan nu för tiden...?

Bengt har bl a skrivit boken
"En strategi för överlevnad". Blev lite nyfiken på den...

28 augusti 2010

Att sitta av i tid...

Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna:

"Om du märker att du rider på en död häst är det oftast bäst att kliva av."


Användbart. Finns många namn på den hästen...


24 augusti 2010

Tillväxtens sista dagar?

Jo, man kan ju alltid hoppas. För det är det man gör när man läser Björn Forsbergs bok. Han skriver med ett målande, träffsäkert och underhållande språk om detta ödesmättade ämne. Om konsumismen som det helt överskuggande maskineri som skall dra tillväxten uppåt, världsekonomin framåt och planeten i fördärvet.

Björn Forsberg är statsvetare och miljöforskare och i "Tillväxtens sista dagar" diskuterar han de strukturella hinder som står i vägen för en hållbar utveckling. Han skriver boken både i egenskap av forskare och miljöengagerad. I bokens inledning ställer han frågan "Behövs den här boken?" Och ja, det gör den!

Jag kan inte låta bli att citera första delen av kapitlet "Tillväxtens ohållbara stödstrukturer". Rubriken på detta avsnitt är "Konsumismen - tillväxtmodellens motor". Så mitt i prick, så håll i er...

" Konsumismen kan på en och samma gång ses som tillväxtekonomins viktigaste drivkraft och främsta avart. Det är en av vår tids stora gåtor hur en närmast enig kör av makthavare ser växande konsumtion som en lösning på alla ekonomiska problem. Samtidigt som dagens överkonsumtion i snabb takt för planeten mot kollaps önskar man alltså mer av nämnda vara. Mer bilar, mer charterresor, mer onödiga prylar. Lika självklart slås det fast att samhället inte kan prioritera det som vi verkligen behöver, såsom en god vård, skola och omsorg. Här talas det tvärtom om "behovet" av nedskärningar och effektiviserng (det senare i allmänhet nyspråk för försämring).

Dagens överkonsumtion är därför inte bara ett ekologiskt utan även ett socialt problem. Det fanns en tid då växande konsumtionsutrymme medförde en i verklig mening positiv utveckling för oss svenskar. Detta är för övrigt fortfarande fallet för en stor del av jordens befolkning. En rad studier pekar emellertid mot att sambandet mellan växande materiell välfärd och välståndsökning bröts redan under 1970-talet i de nordiska länderna. Ökat konsumtionsutrymme gör oss m a o inte längre lyckligare. I själva verket tycks vår ökade ekonomiska standard på många sätt bidra till en negativ välfärdsutveckling. Dagens prestationsinriktade ekonomi sliter ut folk, gör oss till överviktiga snabbmatskonsumenter och lockar oss att besöka konsumtionspalats istället för att umgås."

Ord och inga visor skulle man kunna säga. I denna bok får åtminstone jag många tankar, tyckanden och farhågor klockrent bekräftade. Detta är en bok som många borde läsa, främst våra politiker som nästan alltid fegar ur på sånt här. Som Björn skriver:

"Ännu har jag inte hört en enda ledande politiker, vare sig i Sverige eller den övriga västvärlden, uttala sig för en minskad konsumtion i samhället. Allt medan ett växande antal studier pekar på ett obestridligt samband mellan överuttag av naturresurser och en accelererande miljökris, väljer man att fortsatt behandla vår tids överkonsumtion som ett politiskt tabu. Det stora förtigandets politik gäller."

Ja, många är vi som väntar just detta, att ledande politiker skall inte bara våga se sanningen i vitögat utan dessutom ta bladet från munnen och prata om det. Högt och mycket!

Om du vill läsa ett mer heltäckande referat av boken så kan du t ex göra det hos Daniel på bloggen "Livet efter oljan".



21 augusti 2010

Mental vila...

Röd näckros, Norrvikens trädgårdar

Hovs hallar, Bjärehalvön

Kronärtskocka, Fredriksdals trädgårdar

Blomsterböna, Fredriksdals trädgårdar

Björnbär, Fredriksdals trädgårdar

Purpurhortensia, Fredriksdals trädgårdar

Stenåsa, Öland

Ottenby, Öland

Haväng, Österlen


Har åkt runt i Skåne, Blekinge och på Öland hela veckan och vilat själen. Naturligtvis funderar man på ett och annat som dyker upp efter vägen, bl a varför vi är så benägna att mäta avstånd i tid numera. Från hotellbeskrivningen i Helsingborg: Färjeläget - 200 m, Järnvägsstationen - 200 m, Centrum - 5 min... Och om man frågar någon om avståndet till en annan stad får man jätteofta svaret i den rätt så nya enheten "tid med bil"... Vaffö e de på detta viset...?


9 augusti 2010

Min nya älskling!

Jag har en ny älskling. På tomten. För trädgård kan man inte kalla marken runt huset för ännu. Det är en vääääldigt typisk naturtomt som i sakta mak håller på att ändra karaktär lite här och där. Inte så att det där med naturen skall stryka på foten men lite mer organiserade odlingar har så sakteliga börjat ta form. Och det som häpar mest just nu är roooooooooosor! Så vi gräver ner rosor för glatta livet. Får nog ge Wij Trädgårdar i Ockelbo den största "skulden" för denna nya giv i tillvaron, åk gärna dit, det är en mångfacetterad och fantastisk anläggning!

Och det finns en plan, jo då. I den planen ingår bl a att inte bara gräva ner saker utan även gräva upp. Parallellt med nedgrävningen av rosor pågår alltså uppgrävning av små men ack så motsträviga ekrötter. Det är ett slit. Minst sagt. Men jag har gått här och klippt den där skiten i mer än 20 år nu, känner att jag kommit till vägs ände beträffande ekar på tomten, de får ge plats för en spirande rosenträdgård!

Min älskling är rosen ovan, en klätterros som heter Penny Lane. Och som säkert kommer att få konkurrens från många rosor framöver. Men just nu är det den som funnit sig till rätta illkvickt och blommar för glatta livet. Visst är den ljuvlig?!

Som kontrast då, ekrötterna:

Inte lika kul...

3 augusti 2010

Fairtrade i blåbärsskogen?

De thailändska, och för all del även t ex vietnamesiska, bärplockarna är på tapeten i blåbärstider. Varje år. De plockar från arla morgonstund till sena kvällen och ibland tjänar dom några spänn på det här äventyret men lika ofta verkar det som de går back. 10-12kr/kg får dom om dom plockar åt ett företag, plockar de på egen hand kan de möjligen få det dubbla. Jag skulle inte sälja ens en deciliter för 10 spänn...

I år har det införts något slags kollektivavtal som innebär en garantilön på 16 000 kr/månad. Om de halkar hit på rätt bananskal så att säga. Verkar det som. Lyssna själv på klargörandet i Studio ett under rubriken "Thailändska bärplockare" en bit ner på sidan, själv blev jag mest förvirrad...

Hur som helst drabbas jag åter av tanken, tanken att man lätt tror att det där med Fairtrade är något som behövs i "mindre utvecklade" länder, tanken att det faktiskt inte är så, tanken att det sannerligen behövs i den svenska blåbärsskogen...