30 mars 2010

Renovera mera...?

Vi gillar att göra om hemma. Att renovera. Total makeover. Inte alla, nej långt ifrån, men många många sliter som attan för att ha råd att slänga ut ett gammalt badrum och in med nytt. Ut med gammalt kök och in med nytt. Trots att allt det där "gamla" är fullt funktionsdugligt och kanske inte så tokigt. Egentligen. Men inte senaste nytt. Det har liksom en air av novofilism över sig, detta uttryck som filosofen Arne Naess myntat och som betyder att vi alltid vill ha det senaste, oavsett hur bra eller dåligt det befintliga är.

Förra året renoverade vi hem för 85 miljarder! Mattias Särnholm från TV5´s Roomservice tror dock att renoveringstrenden kommer att mattas, han tror att det kommer att bli lyxigt att ge varandra av sin tid istället för att renovera hemma. Yes, låter som ett fall framåt om man säger så.

Journalisten Annika Rabe som höjt sin stämma i renoveringsdebatten:

"Jag har skrivit om par som separerat efter det att dom renoverat sönder sina hem. När allt är färdigt sitter dom där och inser att dom ändå inte är lyckliga. Man kan inte renovera bort sin ångest. Jag börjar bli lite äcklad av hela den här slit-och-släng-grejen".

För den som är nyfiken på det här med svenskarnas renoveringsvanor går det bra att bege sig till Arkitekturmuseet, där kommer ämnet att behandlas i en samtalsserie under april månad.

Och hur gör jag själv då? Jodå, visst blir det lite renovering här och var. Nu senast är det vardagsrum och kökshörna som får väggarna hyfsade, det var 14 år sedan senast. Och så fick själva köket ett lyft häromdagen. Spisen som jag köpte på Vinden (second hand) för 350 kr för sisådär 6-7 år sedan fick stryka på foten för en "ny" spis från Vinden, 680 papp gick den på den här gången, riktigt snygg dessutom eller hur? Jag blev kanske inte lyckligare men väldigt nöjd, och den gamla spisen hade verkligen gjort sitt.

26 mars 2010

Kommunen ställer till äggröra på Planeten

Lovisa med Bror på bild
I 23 år har det gått att köpa ägg från glada hönor i den lilla ekobutiken Planeten i Alingsås. Och det är inte bara hönorna som är glada, det är kunderna också. Ända till nyss då Miljö- och hälsoskydd i kommunen kom på att det i butiken såldes ostämplade ägg, icke packade i ett äggpackeri. Färska ägg som hämtades varje dag hos Bror i Hol och landade direkt i butiken. Och snabbt hamnade hos nöjda kunder. Ajja bajja...!

Nu är det så att det är ok att sälja ägg, värpta av egna hönor, på lokal marknad. Så, vad gjorde de på Planeten? Jo, de köpte hönorna av Bror, lät dem bo kvar hos Bror, hämtar som vanligt äggen varje morgon och säljer dem på en "lokal marknad" utanför butiken. Yippee!

Men, säg den glädje som varar. Nu har kommunen hittat nån liten klausul i lagtrasslet så nu är saken under luppen igen. Livsmedelsverket skall nu reda ut vad det innebär att vara "primärproducent", något som krävs för att man skall få göra som de gör på Planeten.

Och visst, lagar är till för att följas och de skall gälla alla. Men varför skall kommunens tjänstemän ställa sig frågan hur dom skall kunna stoppa försäljningen med stöd av lagen, varför inte istället ställa sig frågan hur man skall kunna tillåta den, också med stöd av lagen? Åklagare eller försvarsadvokat... Det handlar om attityd, synsätt och sunt förnuft...

Och jag känner mig övertygad om att Brors ägg är oändligt mycket harmlösare än väldigt, väldigt många livsmedel som säljs fullt lagligt i dagligvaruhandeln... Med en jädrans massa skit i...

Det positiva är att Planeten har fått ofantligt mycket gratisreklam av detta, grattis till det i alla fall! Problemet är att hönorna skulle behöva värpa många fler ägg än vanligt, efterfrågan på dessa ägg har ökat dramatiskt.

Kommunen har blivit tvungen att lägga ut texten i frågan på sin hemsida eftersom dom blir nerlusade med frågor m m.

Alingsås kommun, kom igen nu och tänk lite kreativt...

7 mars 2010

Göran Rosenberg 3

bild alternativmedia.net
Några korta utdrag ur boken igen då. "Plikten, profiten och konsten att vara människa" Om profit och kapitalism:

"Vad Simmel beskriver och Schumpeter befarar är en kapitalism som inte förmår behärska sina egna drivkrafter."
Ekonomerna Joseph Simmels och Georg Schumpeters tankar om kapitalismen... Aj aj vad otäckt mitt i prick...

"Vi är på väg att få samhällen som är till för ekonomin istället för ekonomier som är till för samhället"
. Den amerikanske samhällsforskaren och debattören Edward Luttwak i en bitsk uppgörelse med vad han kallar turbokapitalismen. Och mitt i prick igen... Isch...

"När allt kapital effektivt kan placeras där det ger högst avkastning, blir det inget kvar för institutioner som envisas med att bedriva icke-lönsamma verksamheter baserade på moraliska förpliktelser, professionell etik, höga ideal eller gammal sedvänja".
Samme Luttwak.

Jag ryser - och det är
inte av välbehag...

3 mars 2010

Något att enas runt, att strida för

Det har hänt flera gånger i vår lilla stad och det har hänt många gånger på många andra ställen. Nån gammal byggnad skall till att rivas. Som inte använts på decennier. Ingen har brytt sig förrän nu när grävskopan närmar sig. Då, en hoper människor ställer sig på de mentala och mediala barrikaderna och strider av hjärtans lust för den stackars byggnaden. "Nej, riv inte vår parkteater!" För det är den som är på tapeten just nu här i Alingsås. Teatern i gamla Folkets Park (som även den har en osäker framtid) som jag så många gånger besökt. Den anrika får man väl säga. Den är småförfallen och kommunen vill riva. Men det finns andra som inte vill och nu är beslutet skjutet en smula på framtiden. Puh, skönt känner jag. Av nostalgi eller vad vet jag inte.

Jag funderade på vad det är som gör att det blir så här, verksamheten i en byggnad upphör, den blir stående för fäfot och skicket dalar till så småningom oacceptabla nivåer och en rivning seglar upp som enda alternativ. Varför bryr sig ingen tidigare? Varför ser ingen möjligheter med byggnaden medan den fortfarande är i gott skick? Varför rakar intresset i höjden i samma ögonblick som ordet rivning uttalas? (Och varför tar kommunen inte beslut om vad som skall hända med en byggnad i samma stund som den slutar användas utan väntar tills den inte kan användas...?)


Jag kanske har en aning... Plötsligt dyker det upp något att enas runt. Något att ta strid för. Ett krig att vinna. Kan det vara så? Har vi i dagens samhälle för få saker att enas runt, för få saker vi behöver samarbeta runt för att det skall fungera? För få saker som angår oss alla på så nära håll att vi känner att det är
"vår" uppgift att fixa det och inte "deras"?

Nåt med alienation igen... Kan det vara så...?

2 mars 2010

Göran Rosenberg 2

Jag fortsätter min "återfärd" genom "Plikten, profiten och konsten att vara människa" av Göran Rosenberg. Färden bland mina smånotisar, de som sitter på de ställen jag vill läsa om kvickt, nu med en gång. Så, här kommer ett nytt litet stycke ur boken, om plikt, något att grunna en smula på:

"Plikten formas i ett samspel mellan människors ofrånkomliga beroende av varandra och deras förmåga att utveckla ett nära och påtagligt beroende av några få till ett avlägset och svårgestaltat beroende av allt fler. Det krävs ingen komplicerad berättelse för att göra oss medvetna om vårt djupa beroende av dem som föder och fostrar oss och våra motsvarande förpliktelser gentemot dem. Men ju mer svårgestaltat beroendet blir, desto mer övertygande måste den berättelse vara som förmår göra plikterna tydliga och bindande." Alienation...?

Så filosoferna Immanuel Kant och David Hume:

"Plikt är inte frihet, däri hade Kant rätt, men utan känsla ingen moral, och utan moral ingen plikt, och utan plikt ingen frihet. Däri hade Hume rätt".