TaggaNer

Som jag skrivit om tidigare så har vi köpt ett nytt hus och det blir flytt i september. Det är ett tag kvar men idag röjde vi ur garaget och åkte med en knökfull släpkärra till soptippen. Eller återvinningsstationen som det numera heter. Och den är välordnad som attan, det är en fröjd att lasta av en kärra bråte där och sortera i de olika bingarna. Som ett reningsbad. Och så är man jättenöjd efteråt, det mesta återvinns ju. Yes! Men alltså. Man blir euforisk av att slänga grejor på tippen, hallå, vad är det för fel på oss? Vi borde inte ha en massa grejor att slänga på tippen, vi borde återanvända det själva, inte knö det genom en ny energikrävande  produktionsprocess. Det har blivit normalt att åka till tippen med en massa grejor och man är jätteduktig när man sorterar det rätt och man har all rätt i världen att känna sig nöjd på hemresan. Nåt har gått riktigt, riktigt snett. .

Det fanns en tid när jag tyckte jag legat på latsidan med bloggandet när det gått tre dagar sedan senaste inlägget. Nu är det drygt två år sedan. Det är lång tid. Skönt att den finns kvar. Facebook kan vara ett fantastiskt forum, det finns många bra grupper där. Men, bruset är stort. Tack bloggen för att du väntat tålmodigt på mig!  Det är nåt med det där att ta tillvara. Kanske har den tillfredsställelsen blivit ännu större och viktigare nu när vi lever i ett samhälle där köp-slit-släng listigt blivit utbytt  emot köp-släng. Och det gäller även mat. Tyvärr. Det senaste på ta-tillvara-fronten för min del är Bokashi, ett sätt att ta tillvara allt matavfall. Ja, allt. Jo det finns några få undantag som inte passar så bra här men det är det lilla. Det är en fantastisk tillfredsställelse att göra sin Bokashi och gräva ner i trädgården, det växer som bara den! Den korta versionen av vad detta är för något är att man fermenterar, dvs syrar, köksavfallet istället för att komp...

Vi är på väg att byta bil. Och visst, det vore givetvis en god sak att inte ha någon bil alls men det funkar dåligt som tillvaron ser ut just nu helt enkelt. Och blir det då en "miljöbil"? Nej. Det blir inte det. Jag hade väl gärna sett det men det blir inte det. Och jag har förlikat mig med det. Vi kör så himla lite bil så om den per kilometer står för ett uns mer utsläpp än önskat borde vara att betrakta som en s k "piss i Mississippi" jämfört med en "miljöbil" som går många fler mil. Själva tillverkningen av bilen är lika illa, miljöbil eller inte. Och sen betraktas det lätt som att alla miljöproblem är ur världen, bara det står just "miljöbil" på bilen. Vilket de ju inte alls är. Nu blir det en bil som tillfredsställer de samlade behoven (och ja, önskningarna) så gott det går och sedan kommer den mest att stå på gården ändå. Och då kommer vi till en liten finess till, kanske håller den inte att dissekeras men jag provar... Genom att köpa en b...

Dokument utifrån i Kunskapskanalen handlade den här veckan om "Modets offer". Är glad att jag "råkade" ramla in på denna utmärkta kanal så jag åter blev påmind om hur denna betydande del av vår överkonsumtion ställer till det. Människorna som arbetar med att tillverka våra kläder och skor i t ex Indien och Kina far ofantligt illa av alla kemikalier som används. Vår reaktion här hemma var spontant att det här programmet borde alla se. Visa det i skolorna, ungdomar brukar ofta vara vakna för sånt här! Nästa tanke är att många skulle förfäras, göra en konstpaus i shoppandet och sed an är det glömt. Vi ser inte verkningarna dagligen, det vi inte ser finns inte. Om vi hade den här industrin mitt ibland oss, om det vore vi själva och folk omkring oss som blev sjuka, då skulle det vara något helt annat trots att är precis samma sak - bara väldigt långt bort! Alienation. Igen. Sedan är det de risker vi tar som köper och bär kläderna, mycket av gifterna finns kvar och vi ...

Håller just nu på och läser "Det gröna skiftet" av Henrik Hallgren. Läste om boken hos Martin . Och sedan hittade jag Henriks egen blogg . Boken handlar om hur vi skall kunna hitta fram till ett hållbart sätt att bebo vår planet, att det behövs en djupgående förändring, ett grönt skifte. Vi behöver se över vår världsbild och skruva ordentligt på våra värderingar. Boken känns oerhört angelägen och modern och jag tuggar i mig den i rask takt även om man måste ge de innehållsrika avsnitten den tid att sjunka in som behövs. En sak som fick fäste direkt: Ekofilosofen Holmes Rolston III menar i början av boken att det på 2000-talet inte räcker med att vi ser oss som "goda medborgare", detta har inte tillräckligt mycket "natur" och "jord" över sig. Vi är inte bara medborgare, vi bor på en jord. Vi är jordbor. Träffsäkert. Kanske exakt rätt ord för att vi skall ta till oss att allt vi gör, producerar och konsumerar kommer från vår jord, vårt gemensamma...

Bild lampinfo.se Så har då farhågorna besannats. Tyvärr. Vi är inget vidare på att återvinna lågenergilampor på rätt sätt. Många gör fel helt enkelt. Slänger dem i soporna, blandar dem med vanliga glödlampor m m. Och det är måååååååånga lampor som hamnar fel, sisådär 200 000/år enligt SvD idag . Vi har alltså börjat sprida mer kvicksilver omkring oss igen, för det finns det i dom här lamporna. Och vem är förvånad? Hur många vet vad som finns i en lågenergilampa? Att man skall handskas ytterst varsamt med dem om de går sönder, ja rentav lägga benen på ryggen och lämna rummet? Och hur många har koll på hur man skall handskas med dem när de går sönder? Jodå, jag har läst på. För rätt längesedan nu, så det är glömt. Vet bara att det verkligen inte bara är att sopa upp och slänga i soporna. Måste friska upp det där känner jag nu... Men, de rackarns lamporna håller ju så länge så man hinner glömma. Igen. Miljöministern är oroad . Och det är bra. För att inte säga nödvändigt. För med ett kle...

Det finns fler anledningar till att jag undviker Macdonalds. Men det här är en av de tyngsta numera: Jag har en brorsdotter som jobbar på MacDonalds emellanåt. Hon berättade att dom slänger hamburgarna när dom är 10 minuter gamla, då får dom inte sälja dem längre. Say no more. För vad finns det mer att säga i en värld där många, många svälter och vi i västvärlden slänger 25% av vår mat?

En mer vässad penna är svårt att hitta. Kort och gott, läs detta på Eric Sechers blogg - från Nette Enström på Fria Tidningen . . .

Bild forskning.se Om man ofta utsätter sig för sådant som är obehagligt och man helst vill undvika - då är man förmodligen mer kreativ än andra. Professorn och affärstänkaren Alf Rehn säger så. Han menar att om man behandlar kreativitet och framtidstänk som en lekstuga där man har det lite mysigt och trevligt, då blir det skralt med kreativiteten. Alf Rehn menar att hjärnan tar till kreativitet endast då den absolut måste och om vi på allvar vill "gå in i framtiden" måste vi söka oss till de tankar som vi egentligen helst vill undvika, dvs det som är opassande, otrevligt och problematiskt. Detta sa Alf Rehn under en föreläsning om hur man gör bra affärer och detta borde i rimlighetens namn vara applicerbart på precis vad som helst. Vad händer om vi på allvar tänker oss in i hur det kommer att se ut på vår jord om vi fortsätter plåga den som vi gör nu, om vi "känner in oss"? Skulle detta kunna ändra vårt beteende och vår attityd till hur vi bör leva för att må bra, ...

Bild veganmage.se Har nu klämt första kapitlet, "Förlorat välstånd", i Tim Jacksons "Välfärd utan tillväxt". Några fakta ur boken som tål att funderas på: - Befolkningsprognoserna visar att det kommer att behövas 50 procent mer livsmedel än vad som produceras idag för att livnära världens befolkning år 2050. Inte långt dit... - Boskapsskötseln är den sektor som ensam står för den största mänskliga markanvändningen och de största utsläppen av vattenföroreningar - Betesmarker täcker 26 procent av jordens yta, medna odling av foderväxter svarar för omkring en tredjedel aav den odlingsbara arealen - I tropikerna pågår avskogningen i en takt av 12,5 miljoner hektar per år, vilket inte bara utgör en allvarlig förlust av ekosystem och biologisk mångfald utan också svarar för en femtedel av de antropogena (sånt som härleds ur mänskliga aktiviteter) CO2-utsläppen. Så, mer vegetariskt på menyn känns som något alla måste inte bara överväga utan också verkställa. .

Jag har beställt boken "Slutkört" av volvoarbetaren Lars Henriksson. Han skriver om vägen från fossilkapitalismen till ett hållbart samhälle. Fossilkapitalism - gillar det ordet! Det handlar alltså om bilens vara - och framför allt icke vara. "Det gäller" , skriver Henriksson, "att sluta tvinga oss att resa så mycket som vi gör. Samhälle och stad är formade efter bilens möjligheter vilket gjort bilen till ett tvång. Nu måste vi lokalisera bostäder, arbetsplatser och köpställen efter tvånget att klara oss utan bilen och det öppnar nya möjligheter" Intressant - sätter fantasin i rörelse... "Den individuella friheten vi förlorar är inte så stor som vi föreställer oss. Bilens snabbhet och smidighet är delvis en illusion. Vi bortser från all arbetstid som går åt till att spara ihop till bilen och dess omskostnader." Ska bli spännande att läsa, läs om boken här . .

Bild sverigesradio.se Miljöbil. Varför finns ens det ordet? Det är nästan så att man kan tro att man gör miljön en tjänst om man kör omkring i en sån. Man gör miljön en tjänst om man cyklar, går eller åker kollektivt. Kan ingen bara ta bort det där ordet...? .

Bild miljojournalisterna.se Idag lyssnade jag på ett mycket intressant program på P1. Repris från i våras. Inte sämre för det och det angår oss alla. "Matens pris" heter programserien, för det är en serie på fem program, och dagens avsnitt var "Sojan som förgiftar". Handlade om konsekvenserna av jakten på lägre matpriser - trots att vi aldrig någonsin kunnat handla så mycket mat för så lite pengar. Ekots reportrar Malin Olofsson och Daniel Öhman har undersökt vad som döljer sig bakom de låga matpriserna och hur både människor och djur far illa och miljön skadas. Shit. Inget roligt alls. Malin Olofsson och Daniel Öhman har utsetts till Årets miljöjournalister 2010 . Juryns motivering: "För radioserien Matens pris som med ambitiös journalistik kopplar helhetsgrepp på en fråga med global miljöpåverkan och som berör alla. Programmen vågar ha en personlig ton utan att förlora i trovärdighet, med ett resultat som hjälper lyssnaren att ta insiktsfulla beslut i va...

Bild madisonfreiburg.org Vauban, någon som hört talas om det? Eller den rättare sagt. Jag hade det inte förrän jag läste senaste numret av Grön, Miljöpartiets tidning. Det är en stadsdel i utkanten av sydtyska Freiburg. Där bor 5500 invånare och här har man slängt ut bilarna, byggt lågenergihus och man är med solens hjälp i stort sett självförsörjande på värme och elektricitet. Och - de boende själva har varit med och utformat stadsdelen. I Vauban äger 15 procent av hushållen en personbil, att jämföra med 45 procent i andra städer i Tyskland. Och då skall man komma ihåg att i andra städer är singelhushållen överrepresenterade, som vanligtvis inte äger bil, och i Vauban bor mestadels barnfamiljer som i andra städer inte sällan har två bilar/familj... De vanligaste transportmedlen i Vauban är cykel och spårvagn. Och vad fiffiga dom är i Vauban. Det är inte bilarna som är förbjudna utan parkeringsplatserna. Aaaah! Så underbart när man vänder på steken så att säga! Om man äger en bil måste...

Det snöar. En himla massa. Snökaos står det i tidningarna , det skrivs gärna om snökaos, eller "eländesväder" som GP skriver (riktigt bra ord...!) så fort kung Bore tänker lätta på förlåten, det behöver inte vara decimetervis liksom. Det räcker med att det är vinter. På riktigt. Visst känns det lite stökigt när det knappt finns någonstans att göra av snön längre, men det där med kaos känns mer som det gäller trafiken , inte själva snön... Och jag undrar vad alla i mer nordliga delar av Sverige tycker om kaosgnället, så här är det väl alltid norrut på vintrarna, eller...? (Och ja, jag tycker också det är nog nu, och jag kommer säkert att gnälla i morgon eftermiddag när ryggen värker... Och ja, jag hoppas att taken håller...) Och varför verkar kommunerna budgetera för och räkna med ännu en fisvinter, där snö inte behöver röjas utan smälter bort av sig själv emellanåt, lite grus ska väl räcka...? Vore det inte smartare att räkna med en vinter som är som en vinter och sedan spar...

Vetandets värld idag handlade om naturen, vad den är för oss idag och vad den betyder. Vad våra grundläggande behov är och hur vi skall kunna leva utifrån det och inte utifrån konsumtionssamhället där våra grundläggande behov inte har så stor plats. Idag sliter många häcken av sig för att kunna konsumera en förfärlig massa som inte på något vis har någon koppling till dessa grundläggande behov, "förr" var det just dessa grundläggande behov som styrde vad man hade för sig. Vi har krånglat till det för oss liksom... När blev naturen natur? I jägar- och samlarsamhället fanns inte det begreppet, där var naturen oskiljbar från livet, man såg naturen som besjälad. Detta förekommer fortfarande hos en hel del folkgrupper men vi i väst har alienerat oss rejält från naturen. I takt med att vi bosatte oss i städer och därmed avskärmade oss från naturen skapade vi en slags "vykortssyn" på naturen, den är något vackert vi kan tillbringa vår fritid i och vi ingår liksom inte i d...

Bild svt.se I senaste numret av klimatmagasinet effekt skriver biologen och journalisten Maria Engwall om den biologiska mångfalden, hur eländigt vi hanterar den och att dess värde helt och hållet tycks sakna pris. Mellan 50 och 150 arter dör ut på jorden varje dag. Just det varje dag . Om den takten håller i sig innebär det att en femtedel av alla jordens arter dör ut inom 30 år, isch... I en nordisk Gallupundersökning säger 64 procent av de svenska konsumenterna att de alltid eller ofta kontrollerar om produkten är miljöanpassad när de handlar, trots detta är det endast 3,4% av livsmedlen som säljs som är ekologiska. Varför blir det på detta viset? Varför väljer många, trots en påtaglig medvetenhet, konventionellt framställd mat. Och för all del även annat. Tja, svaret är väl enkelt - priset. Och det är när Maria beskriver varför hon tror det är båg att det är dyrare att producera ekologiskt än konventionellt som dagens ljus tänds i min för tillfället av förkylning trötta hjärna - v...

Det som stått att läsa i pressen om Frankrikes president Nicholas Sarkozy har väl inte alltid varit direkt smickrande för honom men i senaste numret av JAK´s tidning GRUS & GULD står det sannerligen positiva saker att läsa! Han är den första ledare för ett industriland som bestämt sig för att sluta sikta på ökad tillväxt och istället ha långsiktigt hållbar livskvalitet som politiskt mål. "Den pågående krisen gör oss inte bara fria att föreställa oss andra modeller, andra framtider, en annan värld - den tvingar oss att göra det" säger Sarkozy. Topp! I artikeln får man lära sig att BNP sedan länge är ett missbrukat begrepp. Det var från början inte alls tänkt som ett mått på framsteg och välfärd. Minsann. Fram till någon gång på 1950-talet handlade västvärldens ekonomiska politik om att öka produktionen för att avhjälpa verkliga brister. Därefter har vi levt i överflödsekonomier där andra faktorer än ökad ekonomisk tillväxt avgjort vårt välbefinnande men ändå har tillväxte...

Bild Effek t Andra numret av Effekt har just dimpit ner i brevlådan. Nu har jag alltså två godbitar som väntar på att bli lästa från pärm till pärm för skam att säganes har jag än så länge bara bläddrat sporadiskt i första numret... Har en hel del annat att fokusera på, läser inget alls just nu! Och bloggar - tja... Går väl "så där"... Hur som helst så har jag faktiskt bläddrat något noggrannare i tvåan och dessutom läst några artiklar. Det är längesedan jag haft en tidning i min hand som jag verkligen vill lusläsa men den här är precis sån! Så nu ska jag även plocka fram nummer ett och nogsamt ta mig igenom båda numren. Känns som en lyckad tidning, keep up the good work! I nummer två finns bl a en artikel om "greenwashing", eller "grönmålning" som det kallas på svenska. Ett uttryck som lär ha myntats av den amerikanske miljöaktivisten Jay Westerveld i redan mitten av 1980-talet. Det handlar om att få konsumenterna att, via vilseledande manövrar av olika...

... skriver David Jonstad i söndagens GP . Han menar på att det vi måste inse är att vi måste släppa taget om tillväxtjakten för att kunna enas om de lösningar som behövs för att undvika ekologisk och social kollaps. Jonstad använder John Ruskins berättelse om mannen som vägrade överge sitt guld som liknelse. Han hade tagit det med sig allt sitt, i guldruschen funna, guld till havs. Båten förliste och mannen knöt på sig så mycket guld han kunde och hoppade i vattnet. Givetvis drog guldet mannen till botten och frågan Ruskin ställde sig var "hade mannen guldet eller hade guldet honom?". Att dra en parallell mellan mannen med guldet och vårt västerländska leverne känns plågsamt men ack så mitt i prick... Jonstad igen: "Idéer på hur dödläget skall brytas saknas inte - mer pengar, mer teknik och tuffare utsläppsminskningar. Men de flesta undviker grundproblemet - att vi vägra släppa taget om guldet, samhällets oupphörliga jakt på ökad materiell rikedom, tillväxtfetischen....