24 april 2017

Ekofilosofisk verkstad


I helgen har jag varit med Föreningen för ekofilosofi på ekofilosofisk verkstad i Älvsjöhyttan, en liten ort i sydöstra Värmland som lever en något tynande tillvaro. Som så många andra gamla bruksorter. Av den blomstrande by som en gång fanns finns nu 11 trägna personer kvar som lever sina liv på denna plats där lugnet riktigt kryper innanför skinnet på en. En skön känsla dock för en som är less på stadsljud.

Helgens tema var pengar. Vi har alltså diskuterat pengar i två dagar, utifrån alla möjliga vinklingar, den ena intressantare än den andra. Det är verkligen en lisa för själen att spinna loss i såna här diskussioner några dagar och som vanligt har man dubbelt så många frågor med sig hem som när man åkte dit. Denna går just nu på repeat i mitt sinne:

"Hur i hela friden gick det till när just pengar blev den helt överskuggande synonymen för ekonomi?"

Den skaver. Vi har ju rätt mycket annat som behöver hushållas med och som högst troligt är oändligt mycket viktigare för vår fortlevnad.


20 april 2017

Flytta


För sex år sedan köpte vi ett trevligt hus i stan. Det krävde en rejäl arbetsinsats initial men eftersom vi gillar sånt där så var det ingen börda direkt. Lagom stort tegelhus. Aluminiumfönster. Lättskött. Och bilen står mest still nu för tiden, det funkar ju nästan alltid att gå och cykla. 

Och så slog då längtan till landet till igen och nu står vi här med ett nytt hus. Stort. Trähus. Stor tomt. Kontinuerligt fixande. Men vi älskar det och ser verkligen fram emot att flytta framåt hösten. Som ett extra plus hittade jag toppenbloggen Hildas som idag huserar i huset, tack för det! Det är en verkligt fin blogg och den rimmar med allt jag började med för snart tio år sedan men som av olika anledningar kommit av sig en smula på vägen. Men nu jädrans blir det åka av i riktning mot ett enklare liv! 

Och nej, ett alldeles för stort hus är väl inte helt rätt men jag är övertygad om att det här kommer att vara en underbar plats att leva och t o m bli gammal på, inte bara bo. Jag älskar att vara hemma och det blir förmodligen ännu mer av den varan nu. Och det räckte att gå över tröskeln så hade huset slagit klorna i en liksom, ingen pardon, ingen återvändo.