15 maj 2017

Vintersådd

Huvudsalladen just nu. Lite lagom ogallrad.

Jag gjorde en mängd vintersådder i år också, många redan 1 januari. I kallbänkar. Det som kommit längst är salladen, den har vi ätit av en månad ungefär. Mycket annat är småplantor som jag skolat om och skall sätta ut i landen vad det lider. Jag provade det här för första gången förra året och då var det en total nyhet för mig. Vissa saker gick fantastiskt bra och vissa andra rätt dåligt, för att inte säga uruselt. Ungefär som när man sår "som vanligt" alltså, i alla fall i mina land. Det är verkligen en fröjd att fixa till sånt här på vintern och sedan bara gå och vänta når våren närmar sig, klappat och klart liksom! För den som vill lära sig om vintersådd finns massor att läsa här. Den där länken går till Sara Bäckmos blogg i Land. Hon är en fena på allt vad odling heter och en ständig insirationskälla! Den som hade hälften av hennes energi bara...
.

12 maj 2017

Rätt plats på fel tid


Jag har en förkärlek för att vara på populära platser på "fel" tid. Eller rätt tid enligt mig. Sikte blir fri, det finns möjlighet att känna in platsen och det råder då en sällsam frid över platser som är fulla med folk på "rätt" tid.

Härom dagen var mannen och jag på en liten utflykt i vårt närområde, en sån där utflykt som vi gör ibland när vi tycker att vi behöver komma från väggarna lite. Vi åker åt nåt håll och så får vi se var vi hamnar. Den här gången mellanlandade vi i duggregnet på slussområdet i Trollhättan och det var verkligen öde där. Det är ett fascinerande ställe att ta en promenad på och historiens vingslag känns ordentligt. Vi avslutade med en fika på slusscaféet och där var så klart också öde, men öppet! Jättegod fika och det fanns bra alternativ med glutefritt, veganskt m m för den som så önskar. Fem fyrar, slussportar eller nåt annat passande!
.

5 maj 2017

Baddamm



I mer än 30 år har jag haft möjligheten att på två ynka minuter gå till närmaste sjö och ta mig ett morgondopp, även mitt i stan där vi bor nu. En ynnest även om jag inte är den där inbitne morgonbadaren, inte alls. Men när vi flyttar till nya huset fram i höst är det sannerligen inte gångavstånd längre. Och ja, det ÄR skönt att ta det där doppet ibland. Så jag tänkte att jag skulle önska mig en baddamm, eller naturpool som det också heter. Den görs på ett förhållandevis naturligt sätt och all rening sköts på naturlig väg. Tidningen Land beskriver hur man gör, måtte mannen nappa på detta! Just dammen på bilden har vuxit till sig några år, visst ser det ljuvligt ut!

24 april 2017

Ekofilosofisk verkstad


I helgen har jag varit med Föreningen för ekofilosofi på ekofilosofisk verkstad i Älvsjöhyttan, en liten ort i sydöstra Värmland som lever en något tynande tillvaro. Som så många andra gamla bruksorter. Av den blomstrande by som en gång fanns finns nu 11 trägna personer kvar som lever sina liv på denna plats där lugnet riktigt kryper innanför skinnet på en. En skön känsla dock för en som är less på stadsljud.

Helgens tema var pengar. Vi har alltså diskuterat pengar i två dagar, utifrån alla möjliga vinklingar, den ena intressantare än den andra. Det är verkligen en lisa för själen att spinna loss i såna här diskussioner några dagar och som vanligt har man dubbelt så många frågor med sig hem som när man åkte dit. Denna går just nu på repeat i mitt sinne:

"Hur i hela friden gick det till när just pengar blev den helt överskuggande synonymen för ekonomi?"

Den skaver. Vi har ju rätt mycket annat som behöver hushållas med och som högst troligt är oändligt mycket viktigare för vår fortlevnad.


20 april 2017

Flytta


För sex år sedan köpte vi ett trevligt hus i stan. Det krävde en rejäl arbetsinsats initial men eftersom vi gillar sånt där så var det ingen börda direkt. Lagom stort tegelhus. Aluminiumfönster. Lättskött. Och bilen står mest still nu för tiden, det funkar ju nästan alltid att gå och cykla. 

Och så slog då längtan till landet till igen och nu står vi här med ett nytt hus. Stort. Trähus. Stor tomt. Kontinuerligt fixande. Men vi älskar det och ser verkligen fram emot att flytta framåt hösten. Som ett extra plus hittade jag toppenbloggen Hildas som idag huserar i huset, tack för det! Det är en verkligt fin blogg och den rimmar med allt jag började med för snart tio år sedan men som av olika anledningar kommit av sig en smula på vägen. Men nu jädrans blir det åka av i riktning mot ett enklare liv! 

Och nej, ett alldeles för stort hus är väl inte helt rätt men jag är övertygad om att det här kommer att vara en underbar plats att leva och t o m bli gammal på, inte bara bo. Jag älskar att vara hemma och det blir förmodligen ännu mer av den varan nu. Och det räckte att gå över tröskeln så hade huset slagit klorna i en liksom, ingen pardon, ingen återvändo. 


6 mars 2016

Har tänkt på en sak...


Älskar alla färgsprakande blommor som finns att tillgå i blomsteraffärerna nu. Primulor, tulpaner och hortensior. Helst. 

Vad jag inte gillar är allt prat om att sänka inkomsterna för "de enklaste" yrkena. Vad är då definitionen på ett sånt? Undrar jag. Tycker då hellre att man skall sänka lönerna för de mest onödiga yrkena, vilka det nu är. Då kanske det hur som helst skulle skipas nån slags rättvisa på arbetsmarknaden för en sak tror jag mig veta - väldigt, väldigt många av de som gör ett helt ovärderligt jobb inom vård och omsorg tillhör inte någon av dessa kategorier...
.

15 februari 2016

Den s k Alla hjärtans dag




En sån fantastisk vinterdag det var igår. Gillar. Och vid den här tiden vet man att dagarna bara blir längre och längre, dagsmejan börjar infinna sig och det mesta känns lättare. Hoppas, hoppas att snön får ligga kvar ett tag till, våren blir liksom så mycket roligare sedan då!

Och som kontrast var jag en sväng förbi sjukhuset och hälsade på en närstående som strax skall fylla 89, en helt fantastisk människa, tidigare alltid så himla livfull, som efter stroke och tarmvred i raks följd tycker att det räcker nu. Som åker mellan sjukhus, rehabhem och hemmet. Som alltid fixat och donat och grejat allt själv tills alldeles nyss. Som när hon är hemma får ligga ensam och få besök av hemtjänst och hemsjukvård sju gånger/dygn. Det funkar säger hon men ack ett sånt liv. Så ovärdigt. 

Jag undrar så över en sak - när övergår vi från att vara en individ som skall ha alla tänkbara valmöjligheter, i så väl smått som stort, till att bli någon som bara skall ha tillsyn och ev vård, mat och tak över huvudet? Av personal som oftast är fantastisk men som oftast inte har en chans att göra det så bra som dom skulle vilja. Ett och noll. Vitt och svart. Vad händer?
.

6 februari 2016

Början...



För snart åtta år sedan skrev jag mitt första inlägg, illustrerat av denna bild. Vägen framåt. Som på räls. Vet inte riktigt hur tankegångarna gick men jag vet varför jag totade ihop den här bloggen - jag startade väldigt plötsligt ett köpstopp som varade året ut, det blev 8 månader och 20 dagar om jag inte minns fel. Och jag rensade som attan i gömmorna. Och började blogga. Ett reningsbad. Sen dess har jag också avverkat ett år, 2012, då jag inte handlade några nya grejor, bara ev sånt som behövdes för att någon gammal grej skulle få ännu ett liv. Det där var både enkelt och roligt!

Tillsammans med t ex Ann-Christin var man ju rena trendsättaren, fräckt. ;) (Smileyn är en facebookskada...)

Under de här åtta åren har medvetenheten rakat i höjden bland väldigt många människor, vilket känns finfint, men samtidigt har det accelererat katastrofalt på andra kanten, dvs den kant där köp-slit-släng i många fall blivit köp-släng. Först köps det så det ryker och sedan rensas det så det också ryker, för det är ju så himla skönt att åka till soptippen med ett fullt lass... Hur skall det sluta? 

Under de här åtta åren har ett stort odlingsintresse slagit rot i min värld vilket säkert kommer att avspegla sig här framöver. Odlingssäsongen ligger i startgroparna, idag går startskottet. Yippie!





31 januari 2016

Bokashi - det är nåt med det där att ta tillvara


Det fanns en tid när jag tyckte jag legat på latsidan med bloggandet när det gått tre dagar sedan senaste inlägget. Nu är det drygt två år sedan. Det är lång tid. Skönt att den finns kvar. Facebook kan vara ett fantastiskt forum, det finns många bra grupper där. Men, bruset är stort. Tack bloggen för att du väntat tålmodigt på mig! 

Det är nåt med det där att ta tillvara. Kanske har den tillfredsställelsen blivit ännu större och viktigare nu när vi lever i ett samhälle där köp-slit-släng listigt blivit utbytt emot köp-släng. Och det gäller även mat. Tyvärr.

Det senaste på ta-tillvara-fronten för min del är Bokashi, ett sätt att ta tillvara allt matavfall. Ja, allt. Jo det finns några få undantag som inte passar så bra här men det är det lilla. Det är en fantastisk tillfredsställelse att göra sin Bokashi och gräva ner i trädgården, det växer som bara den! Den korta versionen av vad detta är för något är att man fermenterar, dvs syrar, köksavfallet istället för att kompostera det. Den långa versionen kan du titta på t ex bokashi.se . 

På bilden ovan syns mina små jordfabriker, murbrukshinkar som jag skall plantera tomater i till våren. Bokashi blandas med jord, vilken jord som helst, och sedan skall det bli mumma för tomaterna. Första gången jag provar detta så vi får se var det slutar!
.




20 november 2013

Medicinskåpet i maten



Längesen. Igen. Jo, det går trööögt med bloggandet nu för tiden och ändå kan jag inte påstå att jag ledsnat. Inte alls, bara fått helt andra rutiner i livet om man säger så. Egentligen finns det saker runt omkring en, bra som mindre bra och tyvärr även dåliga, som triggar ett blogginlägg men jag kommer liksom aldrig fram till tangentbordet. Inte fram till datorn över huvud taget. Hela min arbetsdag bygger på ett evinnerligt knappande och jag har blivit så djuriskt, evinnerligt, bottenlöst trött på det. Och så avreagerar man sig en smula på Facebook, länkar till en artikel som känns viktig och så är det bra med det. Snabbt, kvickt och lätt, alldeles för lätt... Så bloggandet blir "så där" eller inte ens det.

Men nu då... Blev påmind om det där med rötslam på våra åkrar. Inget nytt men på något sätt har jag nog inbillat mig att det där eländet upphört, vet inte varför. Istället får man sig till livs att det finns företag som lever på att förpassa rötslammet från reningsverket ut på våra åkrar där mat odlas, dvs det är en affärsidé att muta bönderna att ta emot det här avfallet, avfall som ingen egentligen har så stor koll på och som ingen vad det har för påverkan på maten som odlas i det. Eller ja, vissa saker har man lite koll på men långt ifrån allt. Låååångt ifrån.

Så, lite tillspetsat, du har resterna från ditt medicinskåp i maten....

När skall det bli ekologiskt odlad mat som benämns "mat" och förgiftad mat någonting annat - har nog inget bra ord för det.
.