24 april 2017

Ekofilosofisk verkstad


I helgen har jag varit med Föreningen för ekofilosofi på ekofilosofisk verkstad i Älvsjöhyttan, en liten ort i sydöstra Värmland som lever en något tynande tillvaro. Som så många andra gamla bruksorter. Av den blomstrande by som en gång fanns finns nu 11 trägna personer kvar som lever sina liv på denna plats där lugnet riktigt kryper innanför skinnet på en. En skön känsla dock för en som är less på stadsljud.

Helgens tema var pengar. Vi har alltså diskuterat pengar i två dagar, utifrån alla möjliga vinklingar, den ena intressantare än den andra. Det är verkligen en lisa för själen att spinna loss i såna här diskussioner några dagar och som vanligt har man dubbelt så många frågor med sig hem som när man åkte dit. Denna går just nu på repeat i mitt sinne:

"Hur i hela friden gick det till när just pengar blev den helt överskuggande synonymen för ekonomi?"

Den skaver. Vi har ju rätt mycket annat som behöver hushållas med och som högst troligt är oändligt mycket viktigare för vår fortlevnad.


20 april 2017

Flytta


För sex år sedan köpte vi ett trevligt hus i stan. Det krävde en rejäl arbetsinsats initial men eftersom vi gillar sånt där så var det ingen börda direkt. Lagom stort tegelhus. Aluminiumfönster. Lättskött. Och bilen står mest still nu för tiden, det funkar ju nästan alltid att gå och cykla. 

Och så slog då längtan till landet till igen och nu står vi här med ett nytt hus. Stort. Trähus. Stor tomt. Kontinuerligt fixande. Men vi älskar det och ser verkligen fram emot att flytta framåt hösten. Som ett extra plus hittade jag toppenbloggen Hildas som idag huserar i huset, tack för det! Det är en verkligt fin blogg och den rimmar med allt jag började med för snart tio år sedan men som av olika anledningar kommit av sig en smula på vägen. Men nu jädrans blir det åka av i riktning mot ett enklare liv! 

Och nej, ett alldeles för stort hus är väl inte helt rätt men jag är övertygad om att det här kommer att vara en underbar plats att leva och t o m bli gammal på, inte bara bo. Jag älskar att vara hemma och det blir förmodligen ännu mer av den varan nu. Och det räckte att gå över tröskeln så hade huset slagit klorna i en liksom, ingen pardon, ingen återvändo. 


6 mars 2016

Har tänkt på en sak...


Älskar alla färgsprakande blommor som finns att tillgå i blomsteraffärerna nu. Primulor, tulpaner och hortensior. Helst. 

Vad jag inte gillar är allt prat om att sänka inkomsterna för "de enklaste" yrkena. Vad är då definitionen på ett sånt? Undrar jag. Tycker då hellre att man skall sänka lönerna för de mest onödiga yrkena, vilka det nu är. Då kanske det hur som helst skulle skipas nån slags rättvisa på arbetsmarknaden för en sak tror jag mig veta - väldigt, väldigt många av de som gör ett helt ovärderligt jobb inom vård och omsorg tillhör inte någon av dessa kategorier...
.

15 februari 2016

Den s k Alla hjärtans dag




En sån fantastisk vinterdag det var igår. Gillar. Och vid den här tiden vet man att dagarna bara blir längre och längre, dagsmejan börjar infinna sig och det mesta känns lättare. Hoppas, hoppas att snön får ligga kvar ett tag till, våren blir liksom så mycket roligare sedan då!

Och som kontrast var jag en sväng förbi sjukhuset och hälsade på en närstående som strax skall fylla 89, en helt fantastisk människa, tidigare alltid så himla livfull, som efter stroke och tarmvred i raks följd tycker att det räcker nu. Som åker mellan sjukhus, rehabhem och hemmet. Som alltid fixat och donat och grejat allt själv tills alldeles nyss. Som när hon är hemma får ligga ensam och få besök av hemtjänst och hemsjukvård sju gånger/dygn. Det funkar säger hon men ack ett sånt liv. Så ovärdigt. 

Jag undrar så över en sak - när övergår vi från att vara en individ som skall ha alla tänkbara valmöjligheter, i så väl smått som stort, till att bli någon som bara skall ha tillsyn och ev vård, mat och tak över huvudet? Av personal som oftast är fantastisk men som oftast inte har en chans att göra det så bra som dom skulle vilja. Ett och noll. Vitt och svart. Vad händer?
.

6 februari 2016

Början...



För snart åtta år sedan skrev jag mitt första inlägg, illustrerat av denna bild. Vägen framåt. Som på räls. Vet inte riktigt hur tankegångarna gick men jag vet varför jag totade ihop den här bloggen - jag startade väldigt plötsligt ett köpstopp som varade året ut, det blev 8 månader och 20 dagar om jag inte minns fel. Och jag rensade som attan i gömmorna. Och började blogga. Ett reningsbad. Sen dess har jag också avverkat ett år, 2012, då jag inte handlade några nya grejor, bara ev sånt som behövdes för att någon gammal grej skulle få ännu ett liv. Det där var både enkelt och roligt!

Tillsammans med t ex Ann-Christin var man ju rena trendsättaren, fräckt. ;) (Smileyn är en facebookskada...)

Under de här åtta åren har medvetenheten rakat i höjden bland väldigt många människor, vilket känns finfint, men samtidigt har det accelererat katastrofalt på andra kanten, dvs den kant där köp-slit-släng i många fall blivit köp-släng. Först köps det så det ryker och sedan rensas det så det också ryker, för det är ju så himla skönt att åka till soptippen med ett fullt lass... Hur skall det sluta? 

Under de här åtta åren har ett stort odlingsintresse slagit rot i min värld vilket säkert kommer att avspegla sig här framöver. Odlingssäsongen ligger i startgroparna, idag går startskottet. Yippie!





31 januari 2016

Bokashi - det är nåt med det där att ta tillvara


Det fanns en tid när jag tyckte jag legat på latsidan med bloggandet när det gått tre dagar sedan senaste inlägget. Nu är det drygt två år sedan. Det är lång tid. Skönt att den finns kvar. Facebook kan vara ett fantastiskt forum, det finns många bra grupper där. Men, bruset är stort. Tack bloggen för att du väntat tålmodigt på mig! 

Det är nåt med det där att ta tillvara. Kanske har den tillfredsställelsen blivit ännu större och viktigare nu när vi lever i ett samhälle där köp-slit-släng listigt blivit utbytt emot köp-släng. Och det gäller även mat. Tyvärr.

Det senaste på ta-tillvara-fronten för min del är Bokashi, ett sätt att ta tillvara allt matavfall. Ja, allt. Jo det finns några få undantag som inte passar så bra här men det är det lilla. Det är en fantastisk tillfredsställelse att göra sin Bokashi och gräva ner i trädgården, det växer som bara den! Den korta versionen av vad detta är för något är att man fermenterar, dvs syrar, köksavfallet istället för att kompostera det. Den långa versionen kan du titta på t ex bokashi.se . 

På bilden ovan syns mina små jordfabriker, murbrukshinkar som jag skall plantera tomater i till våren. Bokashi blandas med jord, vilken jord som helst, och sedan skall det bli mumma för tomaterna. Första gången jag provar detta så vi får se var det slutar!
.




20 november 2013

Medicinskåpet i maten



Längesen. Igen. Jo, det går trööögt med bloggandet nu för tiden och ändå kan jag inte påstå att jag ledsnat. Inte alls, bara fått helt andra rutiner i livet om man säger så. Egentligen finns det saker runt omkring en, bra som mindre bra och tyvärr även dåliga, som triggar ett blogginlägg men jag kommer liksom aldrig fram till tangentbordet. Inte fram till datorn över huvud taget. Hela min arbetsdag bygger på ett evinnerligt knappande och jag har blivit så djuriskt, evinnerligt, bottenlöst trött på det. Och så avreagerar man sig en smula på Facebook, länkar till en artikel som känns viktig och så är det bra med det. Snabbt, kvickt och lätt, alldeles för lätt... Så bloggandet blir "så där" eller inte ens det.

Men nu då... Blev påmind om det där med rötslam på våra åkrar. Inget nytt men på något sätt har jag nog inbillat mig att det där eländet upphört, vet inte varför. Istället får man sig till livs att det finns företag som lever på att förpassa rötslammet från reningsverket ut på våra åkrar där mat odlas, dvs det är en affärsidé att muta bönderna att ta emot det här avfallet, avfall som ingen egentligen har så stor koll på och som ingen vad det har för påverkan på maten som odlas i det. Eller ja, vissa saker har man lite koll på men långt ifrån allt. Låååångt ifrån.

Så, lite tillspetsat, du har resterna från ditt medicinskåp i maten....

När skall det bli ekologiskt odlad mat som benämns "mat" och förgiftad mat någonting annat - har nog inget bra ord för det.
.

2 oktober 2013

Klimatfrågan - hallå...!




Jag tänker inte skriva så mycket. Behöver inte. Emma Hamberg säger allt det jag vill skriva. Lyssna på Klimatfrågan - vart tog den vägen?
.

1 oktober 2013

Att svära i kyrkan 2

Jag tänker pränta ner en reflektion från var och en som skriver i boken, nåt som talat till mig. För det finns i alla kapitel. Det är en brokig blandning människor som bidragit och boken är därefter - mångfacetterad om än på samma tema och med näsan åt ungefär samma håll, dock med olika nyanser.



Per Grankvist - Kort introduktion till vardagssvenska
Min aha-upplevelser i det här kapitlet rör orden design och sopor. Ord som alltid funnits. Eller? Nej, de har ju inte det. Orden dök upp under 1900-talet. Först kom design som betydde att något formgetts för att vara rätt i tiden. Och för att lära folk att det gick alldeles utmärkt att byta ut saker långt innan dom var uttjänta bara för att visa att man har koll på läget. Konsumtionen tog så sakteliga fart.

Som ett mycket passande brev på posten uppfann sedan någon ordet sopor. De saker som människan tillverkat har givetvis förr eller senare blivit utslitna men då har de dykt upp någon annanstans i ett ständigt kretslopp. Tills soporna så passande gjorde sitt inträde. För om man handlar designade grejor så kan man vara rätt säker på att dom inte hinner ta slut innan det blir dags att handla nytt. Och nytt blev väldigt på modet, begagnat töntigt. Ingen ville kännas vid det vi ratat och så föddes soporna och därmed soptippen. Där kunde vi gräva ner det vi inte längre ville ha och vips - finns inte mer!

Fina fisken - skulle du tröttna på grejorna du köpt så kan du alltid benämna den sopor och då blir det ok bara slänga dem. Sopornas bakdörr har alltså bidragit till den ökade tillväxten och vår hejdlösa konsumtion. Tänk om bara ingen kommit på den där mekanismen och det där ordet - sopor...
.

8 september 2013

Att svära i kyrkan


Det är ett tag sedan nu jag läste ut den här boken, mycket trevlig läsning. Eller tja, det hade ju varit ännu trevligare om den inte hade behövt skrivas... Men, hur som helst var det givande läsning och min vana trogen har jag smetat den full med smånotisar så jag kan ta en repa till i boken, i lite komprimerad form så att säga. Tänker då också skriva lite mer om den. Men om inte annat - läs den!

.