TaggaNer

Bild inbeportal.com Jag har funderat på det där med pengar. Väldigt många vill väldigt gärna ha väldigt mycket sådana. För då blir man fri och kan göra vad man, när man vill, hur man vill. Men jag tror inte på det där. Nog för att det känns som om det skulle vara en befrielse att slippa behöva tänka på att slantarna skall räcka till ditt och datt men jag undrar. Jag tror faktiskt att mycket pengar oftast betyder motsatsen, man löper en uppenbar risk att fastna ännu mer i ekorrhjulet. Ens alldeles egenhändigt skapta. För med mycket pengar kan man lättare än en plätt köpa en massa saker som kräver onödigt mycket uppmärksamhet och underhåll och sånt tar tid . Och det är väl precis den som har svårt att så att säga räcka till. Vi får helt enkelt betydligt mindre möjligheter att hitta in till oss själva, det hinner vi inte för vi har så fullt upp med allt det där vi kunnat skaffa oss för att vi är fria att göra precis vad som helst... Och så ska vi hinna resa precis vart vi vill också, u...

Bild tian.n u Man får göra avdrag för "hushållsnära tjänster". Varför då? Är inte "hushållsnära tjänster" en fundamental del av själva livet? Dom där sysslorna ingår ju i baslivet på nåt vis. Vore det inte smartare att jobba lite mindre istället?  Är det optimalt att någon annan fixar de där nödvändiga vardagssysslorna så att vi kan ägna oss åt mer tidsfördriv och inte minst lönearbete. Så att vi har råd med ännu mer tidsfördriv på tiden vi får över för att vi betalar någon annan att städa... Och skulle vi verkligen bli  lyckligare  då? Tveksamt... För det  är  väl lyckliga vi vill vara... ? Är det här månne en statusmarkör som vi cementerar via skatteregler? Ju mer onödvändig sysselsättning vi kan ägna oss åt, och ju mindre nödvändig, desto högre status. Och hur känns det i så fall att det subventioneras via skattemedel?  Och föresten, vem städar åt dem som städar åt dem som inte vill städa?

Bild landskronadirekt.com Vårt sopberg växer inte längre , halleluja! Enligt Jon Nilsson-Djerf, sakkunnig på Avfall Sverige,  beror det på finanskris och lågkonjunktur. Känns ju som en rätt så bra gissning. Då detta berg ständigt vuxit de senaste 15 åren kan man kanske se detta som ett trendbrott, dock högst tillfälligt tror avfallsforskaren Johan Sundberg på Profu . De prognoser han har visar att vi år 2050 kommer att ha ett sopberg som är 3-5 gånger större änd idag, vi är på väg emot en "avfallsinfarkt". Lyssna på vetenskapsradion . Det satsas mycket på att förbättra sätten vi tar tillvara vårt avfall och det vi återvinner men när det gäller att minska mängden avfall görs det inte mycket säger Johan Sundberg. Jag drar direkt en parallell till vår energikonsumtion. Vi fokuserar hela tiden på hur vi skall kunna producera mer energi så att vi kan tillgodose våra energibehov, det vi tror är vår energibehov. Ingen slår på trumman för att se över dessa inbillade behov, se vad v...

Bild inbeportal.com Den frågan är en av dem som vi enligt Micke Nystedt bör ställa oss. Han hade i andras ögon "allt" men kom på att han faktiskt inte var lycklig. Hur lätt är det inte att tro att "om jag bara presterar bra och blir en lyckad sate så kommer själva lyckan som ett brev på posten". Fel. Skitfel. Att vara lyckad och lycklig är två helt olika saker. Det är nog till och med så att just att vara en "lyckad" person många gånger sätter käppar i hjulet för att man på riktigt ska bli lycklig, vem tusan hinner ägna sig åt sådant när världen är full av "möjligheter"? Det där med att anses som lyckad i  vår  kultur kan ses med helt andra ögon i  en annan  kultur, där skulle exakt samma prestation och leverne mycket väl kunna ses som ett "misslyckande". Prestationen öveskuggar lätt den verkliga lyckan som har med vårt eget inre att göra oavsett vilken kultur vi lever i och var vi befinner oss. Och det går heller inte att bli lycklig ...