26 januari 2010

Välfärd - för vem?

Bild ekonomifakta.se
Har funderat lite på det där med vårt välfärdssystem. Som liksom håller på att urholkas. Rejält kass tycker många och rejält sunt tycker andra. "Det skall löna sig att arbeta". Visst. Det är klart att det ska. Men på bekostnad av vad? "De andras" välfärd... Och nog verkar det tjänas rackarns med pengar (kanske inte alltid på arbete förstås...) så mycket otyg som väldigt många har råd, och tragiskt nog också lust, att hålla på med.

Vad kommer att hända med alla de som utförsäkras? Visst, det finns säkert de som utnyttjar systemet och förtjänar en spark i häcken i form av uteblivna pengar, men alla dom andra då? Vilken plats skall dom ha i samhället? För hur det sen är så måste det finnas plats för alla, ja faktiskt även för myglarna! Vad skall nu dom göra som "blir över", som inte är friska nog att arbeta, som inte lyckas få ett jobb (för jobben räcker ju uppenbarligen inte till alla...). Skall dom bara få långnäsa från regeringen med ett "sorry, du looooooosade! Varsågod och ta nästa tåg till Tomma Intet"

Det är lite "Hela havet stormar över det här", en stol för lite. Minst.

Hur tänker dom - regeringen?

23 januari 2010

Ett år efter köpstoppsslutet

Nu har det gått drygt ett år sedan jag avslutade mitt köpstopp. Vid den här tiden förra året hade jag gjort de där första inköpen som jag "samlat ihop till" under köpstoppet. För så blev det. Jag hade min "köpönskelista" som jag fyllde på när jag kom på något jag absolut ville ha. Och jag köpte alltiphop tämligen kvickt. Så avvand blev jag då rakt inte. MEN, spontanhandlandet har inte särskilt stor framgång längre även om det visst händer att jag köper något "på studs". Men det är sällan.

Det som verkligen märks är att jag ransonerar mina inköp, det blir aldrig nåt "småkrafs" och när jag väl skall handla något så är det i stort sett alltid väl överlagt.

Den samlade erfarenheten nu när jag haft drygt ett år på mig att återgå till gamla vanor är att det har jag inte gjort! Men det har också givit vid handen att det inte är så lätt att ändra levnadsvanor på frivillig väg. Jag vågar påstå att medvetenheten ökar radikalt under ett köpstopp, nåt annat är inte möjligt när man märker att månaderna går och det egentligen inte är något särskilt man saknar... Att habegäret gick i spinn ibland är en helt annan historia...! Och det var verkligen nyttigt att vara tvungen att avstå från att tillfredställa den ådran på volley så att säga.

För den som funderar på ett köpstopp av något slag, det är ju man själv som bestämmer reglerna, kan jag bara säga en sak - klipp till!

20 januari 2010

Naturen blir natur


Vetandets värld idag handlade om naturen, vad den är för oss idag och vad den betyder. Vad våra grundläggande behov är och hur vi skall kunna leva utifrån det och inte utifrån konsumtionssamhället där våra grundläggande behov inte har så stor plats. Idag sliter många häcken av sig för att kunna konsumera en förfärlig massa som inte på något vis har någon koppling till dessa grundläggande behov, "förr" var det just dessa grundläggande behov som styrde vad man hade för sig. Vi har krånglat till det för oss liksom...

När blev naturen natur? I jägar- och samlarsamhället fanns inte det begreppet, där var naturen oskiljbar från livet, man såg naturen som besjälad. Detta förekommer fortfarande hos en hel del folkgrupper men vi i väst har alienerat oss rejält från naturen. I takt med att vi bosatte oss i städer och därmed avskärmade oss från naturen skapade vi en slags "vykortssyn" på naturen, den är något vackert vi kan tillbringa vår fritid i och vi ingår liksom inte i den. Längre. Naturen blir "ett objekt" och inte som förut, dagligen närvarande i vårt liv och arbete.

Historikern Carl Holmberg pratar om två sorters natur, Lilla och Stora naturen. Lilla naturen är "vykortsnaturen" som vi vistas i på vår fritid och Stora naturen är den vi alla trots allt ingår i, som vi nu, efter bästa förmåga, håller på att plåga livet ur. För att kunna göra allt det där fullkomligt onödiga. Som vi många gånger bara mår sämre av. Hm. Intressant...

Lyssna gärna på programmet och lyssna på vad historikern Carl Holmberg, vildmarksmänniskan Svane Lysén, äventyraren Fredrik Sträng och miljöpsykologen Terry Hartig har att säga!

14 januari 2010

Ekologisk prissättning

Bild svt.se
I senaste numret av klimatmagasinet effekt skriver biologen och journalisten Maria Engwall om den biologiska mångfalden, hur eländigt vi hanterar den och att dess värde helt och hållet tycks sakna pris. Mellan 50 och 150 arter dör ut på jorden varje dag. Just det varje dag. Om den takten håller i sig innebär det att en femtedel av alla jordens arter dör ut inom 30 år, isch...

I en nordisk Gallupundersökning säger 64 procent av de svenska konsumenterna att de alltid eller ofta kontrollerar om produkten är miljöanpassad när de handlar, trots detta är det endast 3,4% av livsmedlen som säljs som är ekologiska. Varför blir det på detta viset? Varför väljer många, trots en påtaglig medvetenhet, konventionellt framställd mat. Och för all del även annat. Tja, svaret är väl enkelt - priset. Och det är när Maria beskriver varför hon tror det är båg att det är dyrare att producera ekologiskt än konventionellt som dagens ljus tänds i min för tillfället av förkylning trötta hjärna - vi betalar ju för tusan inte vad det kostar! Totalt alltså. Vi räknar som krattor helt enkelt. Vi behöver ett annat sätt att tänka och räkna, ett sätt där inte vinstmaximering är ledordet.

Om t ex en tröja fick bära sina egna kostnader, helt och hållet, i form av t ex förorenade vattendrag och minskade skördar i jordbruket skulle priset på en konventionell produkt raka i höjden rätt ordentligt och det miljöanpassade alternativet skulle plötligt bli attraktivt för alla, både konsument och producent. Och inte minst den biologiska mångfalden... Ekologisk prissättning...

Att något kan kännas så självklart, så plötsligt, som detta gjorde när jag läste det... För vem ska annars betala mellanskillnaden? Eller rättare sagt, vem betalar nu mellanskillnaden...?


5 januari 2010

Konsumismen

Idag konsumerar jag en vintrig vy. Miljövänlig konsumtion... Mjörn vill inte lägga sig trots att det varit minusgrader länge nu. Stundtals rätt många, i alla fall med "Södra-Sverige-mått" mätt. Om kylan kvarstår kanske den ändå lägger sig till slut och då uppenbarar sig möjligheten att ta sig ut till nån av de närmaste öarna och grilla... I vintersolen... Mmmmm.

Igår lyssnade jag på Kulturradion i P1 som handlade om konsumtionssamhället, konsumismen och dess verkningar och hur finanskrisen påverkat vår konsumtion och därmed vårt värde som människa. Vårt värde som människa? Hm. Låter knepigt men ändå är det så. Vi identifierar oss tyvärr i mångt och mycket med vad vi har och inte med vad vi är. Materiella värden värderas mer än andra, och mycket viktigare, värden.

Pasolini, som satte begreppet konsumism på kartan, menar att den är ett utslag av en "central order" i fascismens spår att konsumera mera, ju vildare desto bättre...

Zygmunt Baumans bok "Konsumtionsliv" var på tapeten i programmet. Bauman menar att vår konsumism är utbudsstyrd och inte behovsstyrd, d v s att vår konsumtion inte alls styrs av vad vi behöver utan av vad som finns att köpa. Och visst har vi väl alla upplevt det - man får plötsligt ett "behov" av något bara för att vi får syn på det, inte för att vi egentligen behöver det.
Detta är en av anledningarna till att jag köpstoppade under största delen av 2008, det retade mig att vi är så grymt lättlurade! Nån hittar på en trend och vips blir det snudd på ett behov att hänga på, trots att man kanske till och med tror att man är insiktsfull på området... Shit... Ett köpstopp, kanske inte nödvändigtvis under så lång tid som jag höll på, ger en helt annan syn på det här med konsumtion. Nyttigt!

Enligt Passolini har föreställningen om frihet omformats till plikten att konsumera. Sug på den...

Carolina Gynning hade en syn på konsumismen som hon dessvärre säkert delar med många andra - "det är underbart att shoppa, samhället rullar på och fan vet vad som händer där på slutet. Vi får väl hoppa eller nåt... Jag har ingen lust att ändra på mig, jag älskar att shoppa, framför allt skor, det är en belöning för mig. Jag jobbar och sliter häcken av mig och jag är värd den där belöningen". Shit igen...

Det har nu gått ett år sedan jag slutade mitt köpstopp och hur har det då gått för mig och mitt konsumerande? Jodå, visst har jag blivit mer medveten och spontanshoppar inte särskilt ofta men visst händer det. Och jag tycker nog att jag glidit tillbaks lite väl mycket i konsumtionsspåren igen. Dock är inköpen numera betydligt mer genomtänkta och jag har inte svårt att avstå. Jag ställer mig alltid den där extra frågan: "Hur nödvändigt är det här egentligen?" Dessvärre är jag återigen fullt kapabel att svara mig själv: "Inte nödvändigt alls. Men jag gör det ändå." Där har jag något att jobba med igen... Kanske via det nya köpstopp jag aviserade i höstas men som helt kom av sig...