30 juli 2010

Konsumtionsansvar

Bild tallbergfoundation.org
Andes Wijkman skrev häromdagen en uppfriskande och välbehövlig artikel i SvD! När skall fler politiker våga ta bladet från munnen och stå upp på detta sätt? Go for it Anders!

Mera Anders Wijkman på Growyn Green.

28 juli 2010

Skolan - livet

(Bilden har inte ett dugg med detta att göra, tyckte bara den var tjusig...)

Vi ska ha världens bästa skola.
Vi ska satsa på ungdomarna. Bara dom väljer skolan i massor av år. Det är som om ens välmående och t o m själva livet hänger på att man utbildar sig till tänderna. Till alltid nåt. Och vem skall då göra allt det där andra, det som inte är så "fint", det som går finfint att göra utan en massa utbildning?

Polisen och Pippi Långstrump:

”Ja, men förstår du inte att du måste gå i skolan.”

”Varför måste man gå i skolan?”

”För att lära sig saker och ting förstås.”

”Vad då för saker ”, undrade Pippi.

”Allt möjligt”, sa polisen, ”en hel massa nyttiga saker, multiplikationstabellen till exempel.”

”Jag har klarat mig bra utan någon pluttifikationstabell i nio år”, sa Pippi. ”Och då går det nog
i fortsättningen också.”
”Ja, men tänk så tråkigt det blir för dej att vara så okunnig. Tänk när du blir stor en gång, och
någon kanske kommer och frågar dej vad huvudstaden i Portugal heter och du då inte kan svara.”
”Jag kan visst svara”, sa Pippi. ”Jag bara svarar så här: Om du är så förtvivlat angelägen om
att få veta, vad huvudstaden i Portugal heter, så skriv för all del direkt till Portugal och fråga!”
”Ja, men tror du inte du skulle tycka det var tråkigt, att du inte själv visste det?”
”Kan väl hända”, sa Pippi. ”Jag skulle väl ligga vaken ibland om kvällarna och undra och undra: Vad i all sin dar heter huvudstaden i Portugal? Men man kan ju inte få ha roligt jämt”, sa Pippi och ställde sig på händerna ett tag.

Knud Illeris:

"Skolan är en återskapare av den rådande samhällsordningen, d.v.s. den anpassar individerna till det kapitalistiska systemet. Skolan har en viktig roll när det gäller att sortera individerna efter rådande strukturella och ideologiska förhållanden. Man kan väl också i någon mån tillskriva skolan ett visst ”förvaringssyfte” för någonstans måste barnen och ungdomarna vara innan de blir till nytta (och lönsamma) i samhället.
"

Slutsats: Vi satsar på ungdomarna - i alla fall på dem som tycker det är ok att bli förvarade, anpassade och sorterade...

Läs gärna
denna artikel av den norske samhällsforskaren Nils Christie.

26 juli 2010

Blåbärsdags!

Nu vimlar det av underbart goda blåbär i skogarna! Rena meditationen är det att gå där och plocka. Och för all del ryggknäckande också... Hur gör dom, dom som plockar så där infernaliskt mycket? Hur står deras ryggar pall? Jag måste ha missat nåt väsentligt i själva plocktekniken känns det som... En timma, sedan går det på ren vilja. Och sedan går det inte att plocka några bär på flera dagar. Nåt tips?

Varje gång jag är ute i skogen och plockar bär förundras jag över hur få som är det. Jag har många gånger plockat i en skog som ligger 10 min gångväg från ett STORT bostadsområde och även där har jag bara någon enstaka gång sett någon mer bärplockare. Är vi verkligen så usla på att ta vara på det som skogen har att ge? Eller är folk månne rädda om sina ryggar...? Blåbär lär ju vara rena miraklet att stoppa i sig, saxat från Wikipedia:

"Blåbär innehåller antioxidanter, bland annat 5 mg askorbinsyra per 100 g (rekommenderat dagsbehov 75-100 mg) och lutein, som anses vara bra för synen. Blåbäret kan eventuellt stärka kroppspulsådern, behandla diarré och är på andra sätt bra för magen. Bäret anses också vara bra för minnet och kan möjligen förhindra demenssjukdomar. En del anser också att blåbär kan förbättra mörkerseendet och reglera blodsockret hos de med diabetes."

Om så bara hälften av ovanstående är sant, utöver att bären är så himla goda, så borde det räcka för att locka ut fler i blåbärsskogen!

23 juli 2010

Hej bloggen!

Oj, oj, oj vad tiden går! Och inte blir det några inlägg inte. Monumental bloggtorka. Själva livet tar hela min uppmärksamhet sedan ett bra tag tillbaks och det har hittills varit oresonligt svårt att sy in bloggandet i det. Mer än högst sporadiskt. Men, jag saknar det en smula så nu blir det andra bullar. Får se hur det kommer att se ut, skulle tro att innehållet blir en smula annorlunda. Också. Utökat liksom.

Jag har grunnat lite på varför det inte blivit så många inlägg på länge nu, intresset har ju inte minskat. Egentligen. Kan vara så här: Dels fylls min tid med mycket annat men framför allt har jag någon på nära håll att ventilera saker och ting med numera. Jag börjar fundera på något, ventilerar det med mannen och sedan är det färdigt. Blir inget kvar att skriva om om man säger så. Fini.

Så, nu blir det till att spara ett och annat filosoferande till bloggen!

(Spana in vår vackra änglatrumpet, lite anfrätt av regn nu men ändå!)