TaggaNer

Bild privataaffarer.se Jag är skitförbannad. Och besviken på ett hörn av mänskligheten. Vad tror dom, det där gänget som verkar leva i en annan värld emot oss andra? Eller rättare sagt, dom verkar tro det. För det är samma jord vi sliter på. Annika Falkengren leder nog ligan för aningslösa just nu, eller vad skall man tro när hon "accepterar" en lönehöjning på 2 mille/år? Från en nivå på den redan rent löjligt skyhöga nivån 7 mille. Den höjningen var "en marginell justering" enligt SEB´s ledning, herregud... Sen fick hon visst i förbifarten sin pension höjd med 35 . Också mille. Varför ska vi "vanliga dödliga" någonsin återfå förtroendet för det här fartblinda, aningslösa gänget? För det är väl ändå så, ett gäng, en klubb för inbördes beundran. Som seglar runt. På en räkmacka. I en annan värld. Och kom inte och snacka om tungt ansvar, visst, men det handlar också om en tung förmån att påverka och en tung makt att styra.  Som om det inte vore nog så klämde...

Bild All-Teknik Jag har funderat på den där månadslönen som Postens VD, Lars G Nordström, avsade sig, 900 000 spänn . Rätt mycket pengar. (Snyggt gjort, förhoppningsvis satte några andra superhöginkomsttagare i halsen.) Och så hör man diskussionerna då. En del säger "han är värd så mycket". Varför ska man egentligen värdera nån i just pengar, eller rättare sagt någons insats? Och om man nu ska det, hur kan det landa på snudd på ofattbara 900 000/månad (och det finns de som är myyyyyyyycket värre...)? Det är oändligt mycket mer pengar än någon behöver, egentligen kan man ju bara bli mätt liksom. Plus en smula guldkant. Sen tar nåt slags okynnesleverne över. Det är bara en fråga om hur vidlyftigt, onödigt och naturovänligt, det kan bli. Och då kan man ju fundera en smula över de undersökningar som nu dimper ner med jämna mellanrum. Vissa säger att man blir lyckligare av att ge än att få och andra att mer pengar bara ökar lyckofaktorn tills vi har det vi behöver och sedan sjunke...

Så var det påfyllt på lönekontot igen. Lönedag. Känns verkligen annorlunda sen jag började köpstoppa. Förut har jag ofta spanat in ett eller annat som jag ville köpa och när lönen kom så kände jag mej lite "tät" och spenderade glatt några spänn på nåt onödigt. För onödigt var det så gott som alltid. I alla fall dom där pigga-upp-sig-köpen. Nu betalar jag räkningarna, tänker efter hur mycket pengar jag kan tänkas behöva till sånt där som man inte kommer undan, stoppar helt enkelt undan resten och sen glömmer jag alltihop. Och räkningshögen är knappt nån hög nu för tiden. Gött. Faktum är ju dock att en hel del man handlar nu för tiden (ja, inte just nu då) resulterar i ett inbetalningskort, hamnar i räkningshögen och sen tycker man att man har mycket "räkningar". Och så är det egentligen en massa ren konsumtion som man försöker gömma bland el-, bensin- och telefonräkningar. Det märks skillnad nu!