14 november 2010

"Cykeln - fågeln som föll ur boet"

Bild: cykelsmart.se
"Andelen som cyklar i Sverige är långt färre än i t ex Danmark och Holland - och minskar. Det beror inte på kallt klimat eller att vi har ett för stort land. Det beror nästan helt på politiska beslut."

Detta står att läsa i senaste numret av Miljöpartiets medlemstidning. En beklämmande men läsvärd artikel om cyklismen som tyvärr bekräftar precis det jag själv upptäckt när jag nu åter har börjat cykla mycket.

Då bilarna i början av 1900-talet började dyka upp på våra gator fick dom samsas med cyklister, hästskjutsar, gångtrafikanter och spårvagnar. På lika villkor. Nu är det helt annorlunda. Även om det byggs cykelbanor, olika bra i olika städer, så är det fortfarande i mångt och mycket på bilisternas villkor. T ex, vem är det som får korsa konstiga kanter och annat för cyklisterna himla otyg, jo just cyklisterna. Som bilist skulle man bli topp tunnor rasande om man var tvungen att passera sånt här på vägen. Kort sagt, som det står i artikeln:


"Ofta när det byggs cykelbanor byggs de inte för att cyklarna ska komma fram snabbare utan för att de inte ska vara i vägen för bilarna. Så att bilarna ska komma fram snabbare".

År 2000 satte Vägverket upp målet att öka cyklingen från 12 procent av alla persontransporter till 16 procent år 2010. Men ack, istället har den sjunkit till i snitt 10% och i Stockholm till fjuttiga 6%. Fiasko.

Staden Lund avviker rejält, där är motsvarande siffra 25%! Och vad beror då det på? Jo, där motsatte sig politikerna redan på 1970-talet en stor motorled genom stan och satsade istället till att dämpa bilismen. Detta har alltså burit en fantastisk frukt på sikt!

Köpenhamn satsar stort på cyklismen och bygger flera stora cykelleder genom staden och i Amsterdam har man med noggrann stadsplanering åstadkommit 400 km sammanhängande cykelvägar och bl a detta har gjort att andelen persontransporter med cykel ökat till 60%! Den största rollen i detta har dock en folkomröstning 1994 spelat, då det beslutades att bilarnas utrymme i staden skulle minskas till förmån för alternativen. Med stor majoritet dessutom!

Och som det står i artikeln:

"Andelen cyklister i Köpenhamn och Amsterdam beror inte på någon speciell gen hos befolkningen..."

Det krävs att politikerna slutar med att till stor del betrakta cyklismen som en hobby istället för en viktig del i infrastrukturen för att fler skall börja cykla. Då kan man börja göra rejäla och lönsamma investeringar i ökad cykeltrafik med bättre hälsa, mindre buller mindre miljöbelastning, många gånger tidsvinster och mindre trängsel som resultat.


För fanken politikerna, kom igen nu! Ni har missat dåvarande Vägverkets mål med hur mycket som helst, vänd på steken och utgå från cyklisterna, bygg cykelbanor och komplettera med bilgator lite här och var där det kan funka...

.

9 november 2010

Med eller mot naturen?


Nu kommer det en gnutta vinter. Igen. Det gör ju oftast det, varje år. Även söderut i landet. Ändå är det kris och kaos så fort dom vita fjunen dalar ner, särskilt då tillsammans med vindstyrkor över och temperaturer under noll... Vårt största problem verkar till synes vara hur det är på vägarna... Vi har alltså ett samhälle vars funktion i första hand verkar bygga på förflyttningar av allt, inte minst människor, kors och tvärs...

Är det så listigt, det vi håller på med. Skapar infrastrukturer och funktioner i samhället som nästan räknar med att vi inte har det klimat vi har. Att vi nog i stort sett kan bortse från vintern, för det blir nog inte så farligt i år. Och inte nästa år heller. Eller nästa...

Vore det då inte smartare att tänka att "Hm, vi har ju en vinter också. Klarar dom här lösningarna 1 meter snö, stormvindar och 20 grader kallt?". För så är det ju ibland. Inte bara i norra Sverige. Skulle det inte vara en bra idé att avstå från det där som inte fixar en tvättäkta vinter, att inse att sådana lösningar kanske inte är för oss utan för folk som bor ännu mer söderut i världen än södra Sverige? Vi har annat som inte dom har och som vi kan vara tacksamma för.

Varför letar sig den vilseledande attityden att vi skall anpassa naturen efter våra många gånger skumma önskemål allt djupare in i folksjälen - eller i alla fall i folkhjärnan? Varför inte hålla fast vid det som är det enda som funkar i längden, nämligen att vi anpassar oss efter den natur vi trots allt ingår i? För att även fortsättningsvis ha en natur att ingå i...

Ingen har ännu lyckats förhandla med naturen om någon annan lösning och det kommer rimligtvis aldrig heller att ske.
.

4 november 2010

Parallell karriär...?

Bild jarfallaomsorg.se
Det finns ett ord jag hört och läst flera gånger de senaste dagarna. Aldrig förut, eller jag har i alla fall inte lagt märke till det. Det gör jag nu. "Boendekarriär". Herre Gud min skapare... Var i hela friden har detta ord kommit ifrån? Låter mest som nån listig och extra girig mäklare varit framme med sitt bidrag till jakten på lyckan...

Karriärer kräver. Och man gör dem vanligtvis på jobbet. Om man nu skall göra karriär i boendet också, när tusan skall man då koppla av? Och vad blir nästa karriär vi skall göra? Skulle gärna slå ett slag för "inre-utvecklings-karriär" - motsägelsefullt i överkant förstås.

Så - jag tror helt enkelt jag skiter i det där med karriär även fortsättningsvis!

.