TaggaNer

Utsikt från sovrumsfönstret. Känner mig fasligt priviligierad. Att i nattsärken kunna spana in korna, kalvarna och den stora svarta tjuren där dom i godan ro går och betar i gröngräset. Helt ovetandes om att somliga av dem skall blir färs och biff och sånt till hösten eller när det nu blir. Våren kanske. Har inte så bra koll. Och jag som inte äter kött är förstås inte alls förtjust i tanken men en sak är i alla fall säker - dom här djuren har det riktigt bra så länge dom har det. Och jag får väl nöja mig med det. Om jag ätit kött skulle jag ätit kött som haft ett bra liv.

Har du någon gång odlat Gyllenbär? Det hade inte jag. Förrän i år. Jag hade fyra fina plantor och visste så klart inte riktigt vad jag skulle göra med alla. Så blir det med det mesta jag sår. Så jag klämde ner allihop i samma odlingslåda. Den hade antagligen varit lagom till en eller absolut högst två plantor. Och nu blev det fyra. Rätt trångt. Faktum är dock att det börjar komma en hel massa bär på dem och jag hoppas att det kommer att funka ändå. Får ge dem ordentligt med gödning. Jag har ingen aning om hur lång tid det tar för bären att mogna, bevakar med spänning varje dag. Tycker inte det händer så mycket men det är säkert fel. Hur som helst ser det ut att bli fler och fler bär och det gör verkligen inget. Plantorna har ju fått en rivstart den här minst sagt heta våren så förhoppningsvis får vi smaka dessa lyxiga bär innan sommaren är till ända! Om de inte plantorna kväver varandra... Om du har erfarenhet av att odla Gyllenbär och har några bra tips som jag kan behöva så mo

I vårt nya hem på landet har vi mycket fri sikt och det är en lisa för själen. Naturen serverar som sig bör något att njuta av mest hela tiden. Början och slutet på dagen är nog ändå bäst och morgnarna absolut mest spännande. Sådan här morgnar är en ynnest att ha, de sprider ett närmast totalt lugn i kropp och själ. Tacksam. Härom morgonen var jag uppe i svinottan och fick se detta. Magisk start på dagen. Smolket i bägaren är att ju snyggare himmel desto mer partiklar i luften som solljuset skall passera på sin långa väg till jorden. Och det troliga är då att det är luftföroreningar. Jag funderade lite över ovanstående och kom fram till att vi ofta är enormt sugna på det spektakulära och strävar efter sådana upplevelser. Sedan vill, och måste, vi ha det lugna och vilsamma för återhämtning men eventuellt blir det då mest som ett avstamp för nästa kick.  Behöver vi dessa motsatser för att fungera bra? Jag upplever att kickarna vida överstiger det vilsamma för väldigt

Som jag skrivit om tidigare så har vi köpt ett nytt hus och det blir flytt i september. Det är ett tag kvar men idag röjde vi ur garaget och åkte med en knökfull släpkärra till soptippen. Eller återvinningsstationen som det numera heter. Och den är välordnad som attan, det är en fröjd att lasta av en kärra bråte där och sortera i de olika bingarna. Som ett reningsbad. Och så är man jättenöjd efteråt, det mesta återvinns ju. Yes! Men alltså. Man blir euforisk av att slänga grejor på tippen, hallå, vad är det för fel på oss? Vi borde inte ha en massa grejor att slänga på tippen, vi borde återanvända det själva, inte knö det genom en ny energikrävande  produktionsprocess. Det har blivit normalt att åka till tippen med en massa grejor och man är jätteduktig när man sorterar det rätt och man har all rätt i världen att känna sig nöjd på hemresan. Nåt har gått riktigt, riktigt snett. .

Huvudsalladen just nu. Lite lagom ogallrad. Jag gjorde en mängd vintersådder i år också, många redan 1 januari. I kallbänkar. Det som kommit längst är salladen, den har vi ätit av en månad ungefär. Mycket annat är småplantor som jag skolat om och skall sätta ut i landen vad det lider. Jag provade det här för första gången förra året och då var det en total nyhet för mig. Vissa saker gick fantastiskt bra och vissa andra rätt dåligt, för att inte säga uruselt. Ungefär som när man sår "som vanligt" alltså, i alla fall i mina land. Det är verkligen en fröjd att fixa till sånt här på vintern och sedan bara gå och vänta når våren närmar sig, klappat och klart liksom! För den som vill lära sig om vintersådd finns massor att läsa här . Den där länken går till Sara Bäckmos blogg i Land. Hon är en fena på allt vad odling heter och en ständig insirationskälla! Den som hade hälften av hennes energi bara... .

Jag har en förkärlek för att vara på populära platser på "fel" tid. Eller rätt tid enligt mig. Sikte blir fri, det finns möjlighet att känna in platsen och det råder då en sällsam frid över platser som är fulla med folk på "rätt" tid. Härom dagen var mannen och jag på en liten utflykt i vårt närområde, en sån där utflykt som vi gör ibland när vi tycker att vi behöver komma från väggarna lite. Vi åker åt nåt håll och så får vi se var vi hamnar. Den här gången mellanlandade vi i duggregnet på slussområdet i Trollhättan och det var verkligen öde där. Det är ett fascinerande ställe att ta en promenad på och historiens vingslag känns ordentligt. Vi avslutade med en fika på slusscaféet och där var så klart också öde, men öppet! Jättegod fika och det fanns bra alternativ med glutefritt, veganskt m m för den som så önskar. Fem fyrar, slussportar eller nåt annat passande! .