Tid för reflektion?

Bild topnews.in

Det här tror jag inte man vill läsa om man är deprimerad. Att depression kan vara nyttigt. Att depression till och med kan vara nödvändigt, att det har med vår överlevnad att göra. Paul Keedwell, psykiatriker på Cardiff University, tror att en depression kan rädda oss från stressåkommor för att det får oss att stanna upp i vardagen. Känns ändå en smula logiskt. Precis som den hösten när jag fick det ena efter det andra, bihåleinflammation, lunginflammation och allt vad det var. Då tänkte jag precis så, att det var kroppens sätt att säga "nu ligger du fankenimej still!" Och jag hade inget val. Och det behövdes, just för att stanna upp i vardagen. Eller när utmattningsdepressionen infann sig, då behövdes verkligen en nödbroms i vardagen.

Nu kan jag tänka mig att det där med depression är betydligt mer mångfacetterat än det som beskrivs i Aftonbladets artikel, allvarliga depressioner är ju uppenbarligen rent livsfarliga. En grabbnäve salt kanske kan vara bra att ha i beredskap när man läser om sådana här undersökningar. Men, kanske är det så att antidepressiv medicin vid lättare depressioner motverkar depressionens eventuella funktion, den "får en på fötter" innan man stannat upp i den där vardagen och rett ut med sig själv vad man håller på med? Man motarbetar sig själv genom att äta sånt, kanske kan det vara så....? Är en depression egentligen kroppens sätt att be om lite tid för reflektion...? Kanske...