Ekofilosofi

Foto Arkivet

Håller nu på med boken "Myten om framsteget" av den finske filosofen Georg Henrik von Wright. Ännu en klok man som får en att tänka så det knakar. Om framsteg och vårt sätt att ta makten över naturen skriver han bl a:

"En sak som makten över naturen kan åstadkomma är att öka människors materiella välbefinnande. Det ger den industriella och tekniska utvecklingen imponerande bevis på. Det är inte fråga om annat än att förhöjt materiellt välbefinnande, högre levnadsstandard, i många, ja kanske i de flesta fall utgör framsteg i ordets verkliga bemärkelse och värderas som en förbättring av livets villkor. Men därav följer inte att denna värdering håller när tillväxten stigit över en viss nivå, eller när dess återverkningar på miljön eller på den sociala ordningen måste tas med i räkningen". Och att vi kommit dit borde vi väl kunna vara överens om...?

Om den pågående teknologiska och industriella utvecklingen - eller rättare sagt de oavsiktliga följderna av denna utveckling - som ett potentiellt hot mot människosläktets överlevnad:

"Arter och släkten uppstår och försvinner. Människan är sannerligen inte undantagen från denna naturlag. Tanken oroar oss inte nämnvärt så länge slutet kan ses i perspektivet av hundratals återstående miljoner år. Skräckinjagande blir den däremot när vi inser att slutet kan vara mycket närmare förestående; att kanske inte vi själva men i alla fall våra efterkommande inom några århundraden kan komma att bli de sista människorna. Omvälvande katastrofer har inträffat tidigare i jordens historia. Avlägsna minnen av dem lever kvar i gamla myter. Några av dem kan till och med ha varit lika förödande för olika livsformer som en tänkt nukleär vinter antas bli. Det finns emellertid en viktig skillnad: Tidigare globala katastrofer vållades inte av arter som satte sin egen existens på spel utan av okontrollerbara yttre krafter. Det unika i den nuvarande situationen är att hoten mot människans fortsatta existens har frambesvurits av människan själv". Nåt att tänka på...

Slutligen: "Det enda måttet på framsteg som värde är människors välbefinnande under de omständigheter de lever i". Lite till att tänka på...

Det går inte fort att läsa den här boken, det har hänt mer än en gång att jag får läsa om ett stycke både två och tre gånger för att ta in allt som står där, den är liksom "tät". Prova gärna!