20 oktober 2008

Ekofilosofi

Just nu läser jag "...där världen blir till" av Elisabet Hermodsson, författare, konstnär, visdiktare och filosof. Många strängar har hon på sin lyra... Hon frågar sig, inför den utveckling som vi alla är indragna i, vad vi styrs av för slags krafter och tankesystem i denna livsform som vi kallar den moderna civilisationen. Hur ser den historia och den världsbild ut som utformat vårt moderna superteknologiska samhälle? Och är vår härskande världsbild alltjämt adekvat för den nutida världens problem? Boken innehåller ett kritiska resonemang om vetenskap och världsbild, konst och myt, om förlusten av naturen och helheten och om vetenskapens flykt från snsvar och etik. 

Hon skriver om vetenskapen:
"Vetenskapen har med sin naturerövring och sina oerhörda tekniska resurser - som i samma mån förstör naturen - tagit hand om hela verklighetsbeskrivningen. Vetenskapen beskriver sig som objektiv, vi indoktrineras att uppfatta naturvetenskapen som naturens egen vetskap om sig själv. Vetenskapen kommer så tätt in på objektet att objektet sjävt talar - ungefär så blir föreställningen om objektiviteten. 

Men i själva verket handlar det om en viss idé om naturen som stadfästs alltmer, en lära om naturen som tar heligheten och mystiken från naturen, en lära som beskriver naturen som ickebesjälad. 

Före renässansen var naturen helig, sedan blev naturvetenskapen "helig" kan man tillspetsat säga - det vill säga att naturvetenskapen blev oantastlig men inte naturen."

I kapitlet "Tekno-mytologin" citerar hon neurofysiologen Peter Århem:
"Det är inte upplyftande att se de biologiska vetenskapernas tystnad inför vår tids alla livsfientliga projekt. I grunden är det inte kunskapen som fattas för att rädda Östersjön, för att stoppa massbilismen, för att hindra motorleder genom känsliga naturområden. Det som fattas är mod, moral... mod att våga ompröva, kreativitet att skapa alternativ till dagens dominerande manipulativa-teknologiska visioner". 

Detta känns så rykande aktuellt och det skrev han i tidskriften Vår Lösen redan 1988, tjugo år sedan! Vad fanken har vi gjort under tiden?

1 kommentar:

tant Hannele sa...

Egentligen är det inget större fel på vårt moderna superteknologiska samhälle, kvinnorna har vunnit en del på det, vi hade inget kylskåp, när jag föddes, grannfrun tvättade för hand i stora kar i hyreshusets köllare, dammsugare kom senare, inte hade vi tv heller...