12 december 2010

Medmänsklighet - alldeles omodernt?

Bild aftonbladet.se
Oj, oj. Tiden går. Det är nästan en månad sedan förra inlägget, snacka om bloggtorka! Nu läste jag alla fall på dagens aftonbladet.se om ännu ett fullständigt oförståeligt försäkringskasseärende. För det är ju tyvärr det man blir när man är sjuk - ett ärende hos försäkringskassan. Bland annat. Jan Gustafsson som endast har ledsyn, ligger på dialys 20 timmar/vecka och återhämtar sig resten av tiden skall nu utförsäkras och tvingas söka jobb. Enligt försäkringskassan. Är det inte precis det vår välfärd är till för - att sånt här inte skall behöva inträffa, att vi skall värna om de som har det svårt?

Det sägs att vi överlag har fått det bättre (vad nu definitionen på det är...). Men det verkar som vi sänkt lägstanivån ordentligt. Hur känns det? Om man råkar illa ut kan det vara fritt fall som väntar men om man är frisk, arbetsför och gärna lite framåt så väntar guld och gröna skogar. Är det inte precis det som är solidaritet, att se till att ingen skall behöva råka illa ut, att lägstanivån är så hög som det bara är möjligt, kanske då till priset av en lägre högstanivå?

Återigen slås jag av den fasansfulla insikten att alienationen blir värre och värre i vårt samhälle, i alla möjliga sammanhang. Vi skärmar oss effektivt, eller blir skärmade, från effekterna av de beslut vi tar, både privat och i samhället i stort. Vi ser aldrig det som är så viktigt för att ta lärdom och göra saker bättre och bättre - orsak och verkan. Ibland har vi inte ens möjligheten att se det. Men vi kan ana oss till det om vi bara vill försöka. Om vi stannar upp en smula och tänker innan vi handlar. Och det kan räcka långt.

Då vi köper en ny TV ser vi inte effekten av den gamla på en förödande elektroniksoptipp någon annanstans på jorden. Hade vi haft den soptippen utanför vår egen dörr så hade vi hållit hårt i vår gamla TV.

Samma sak är det i fallet med Jan Gustafsson. Jag tror inte att den tjänsteman som beslutar att han skall utförsäkras är någon elaking, nej, han följer säkert bara de paragrafer och regler som finns och att ta strid för något som bara är ett ärende på en dataskärm är fjärran. Om samme tjänsteman hade träffat Jan Gustafsson, hade haft mänsklig kontakt, sett honom i ögonen och gett honom beskedet - hade det nog inte blivit samma besked. Läkaren som intygat att Jan inte kan arbeta har den kontakten - och då är det liksom som om det är mindre värt i sammanhanget, det är i alla fall inget som biter på Försäkringskassan.

Mänsklighet. Solidaritet. Vad hände? När blev det så himla omodernt? Och när blev alienation så modernt?

Wikipedia: Alienation, förfrämligande, är ett sociologiskt och filosofiskt begrepp som syftar på ett vidsträckt socialt fenomen.
.

3 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

Nej, men det är nog den mest missförstådda förändringen som gjorts på länge... Pengarna kommer bara från annat ställe. I verkliga livet tvingas ingen sjuk ut i arbete, men man får chansen natt träffa andra, prata med någon och inte sitta ensam hemma...

OM man själv vill, kan man göra en insats med att typ lösa korsord en timme i veckan på nåt servicehem, eller liknande.. (MEN de som klagar tar inte ens reda på vad som gäller).

Många fall som varit i skarven, har man löst för, för inga lagar och bestämmelser kan omfatta VARJE enskilt fall (samma med våldtäcktslagar, som ändras hela tiden...

Eva Birath sa...

Hej!

Jag hittade precis din blogg när jag sökte på boken ”Att ha eller vara?” Bra recension där, den boken skall jag definitivt läsa och jag skall också följa din blogg då du verkar ta upp ämnen som också intresserar mig.

Jag har själv en blogg som heter "Eva Birath kropp o själ", där jag tar upp allt egentligen som jag tycker är viktigt för att vi skall må bra.

Mvh Eva

ERIC SECHER sa...

Om jag betraktar massan kommer jag aldrig att handla. Om jag betraktar den enda människan gör jag det. (Moder Theresa)