Konsumismen emot vad då?

Bild fria.nu

I dagens GP skriver Mattias Hagberg, han med boken "Skräp" ni vet, om konsumtion. Att det inte är lösningen. Han skriver att vi istället måste börja diskutera hur vi vill leva. Och det känns som om det är precis det som är själva pudelns kärna. Vi tuffar på i våra invanda mönster och försöker i bästa fall uppföra oss så miljövänligt som möjligt utan att egentligen ändra på någonting. För vem vill tänka på att ändra något i själva grunden? 

Han beksriver det rätt bra:

" Proppmätt sjunker du ner i soffan och slår på teven. Zappar. Låter världen välla in i ditt vardagsrum. Via tevenyheterna får du bilder och fakta du redan känner - allt det där om jordens uppvärmning, överfisket, ökenspridningen, svälten, energibristen. Siffrorna och rapporterna är nya men innehållet är det gamla vanliga: vår livsstil förstör vår miljö. Du vet. Du känner redan problemet, men du orkar inte riktigt bry dig, inte just nu. Du är för mätt, för trött, för avtrubbad. Så ser ditt liv ut. Så ser mitt liv ut. Vi vet. Men vi orkar inte riktigt bry oss. Varför? Hur kan det komma sig?"

Den kanadensiske statsvetaren Peter Dauvergne tror sig veta, han säger i boken "the Shadows of Consumption" att det beror på avståndet. Vi har i decennier "outsourcat" de ekologiska kostnaderna för vår livsstil.Vi har flyttat kostnaderna för produktion och konsumtion till avlägsna ekosystem och samhällen i den globala ekonomins marginal. Vi har helt enkelt svårt att leva oss in i de problem som uppträder på andra sidan jorden , även om vi själva orsakat dem. 

Intresset minskar i takt med att avståndet mellan orsak och verkan ökar... Tänk om det är så enkelt? Att om skiten hamnade utanför din egen dörr så hade du avstått från att orsaka den? Jag tror på det. 

Mattias skriver också om den polsk-brittiske sociologen Zygmunt Bauman och hans bok "Konsumtionsliv" som jag så tjustigt inhandlat men inte fått tid att läsa ännu.

Bauman säger:

"Om produktionssamhället förvandlade arbete till en vara som gick att köpa och sälja på en marknad, har konsumtionssamhället förvandlat själva livet till en vara. Vi är marinerade i konsumtion. Människor i konsumtionssamhället ser sig själva som varor som måste paketeras på ett tilltalande sätt medhjälp av kläder, möbler och prylar för att bli attraktiva på arbetsmarknaden, relationsmarknaden och vänskapsmarknaden".

Ord och inga visor. Och inte köper vi utan vidare det han påstår. Men om man bänder upp ögonlocken lite och börjar syna sin egen tillvaro så... Isch...

"Vi kan inte längre gömma oss bakom föreställningen att konsumtion skall lösa alla våra problem. I stället måste vi börja diskutera hur vi vill leva." 

Konstaterar alltså Mattias Hagberg. I dagens GP. Så då var det ju bara det, hur vill vi leva?