Nu stickar vi igen!

Nu handarbetar vi igen. Stickor och virknålar dammas av och kommer åter till heders. I DN finns en artikel som handlar om craftivismen, en växande global rörelse som förenar hantverk och aktivism. Det handlar om små motståndshandlingar som förväntas leda till stora förändringar så småningom.

T ex så har den danska konstnären Marianne Jörgensen protesterat mot kriget i Irak genom att klä en stridsvagn i en rosa garnhuv, gjord av mer än 4000 rutor stickade av människor runt om i Europa och USA. "Till skillnad från krig signalerar stickning hemmiljö, omsorg, närhet och tid för eftertanke" hävdar hon på sin hemsida.

Internet är den givna sambandscentralen för den här typen av verksamhet och fungerar som kunskapsbank, mötesplats och marknadsföringsmedium.

Sabrina Gschwandtner, amerikansk konstnär, skribent och kurator: "Folk behöver det taktila, behöver sakta ner och behöver mötas. Många upplever att samhället snurrar för fort och stickning hjälper dem att sänka sitt tempo. Dessutom pyr en motvilja mot överdriven konsumtion och hantverk möjliggör görande istället för köpande. Stickning möjliggör också meningsfull fritid tillsammans med andra. Den tillåter närvaro."

Själv stickar jag schalar på löpande band och den jag håller på med nu skall jag till och med försöka behålla. Och jag håller med, stickandet sänker tempot (även om jag helst använder stora stickor så det blir klart nån gång!) och närvaron ingår automatiskt!