Fysisk (in)aktivitet i skolan

Bild fc.pub.malmo.se

Grundskolans kursplaner håller på att revideras, de skall göras mer tydliga och begripliga för lärare, elever och föräldrar. Låter lovvärt. Hm... Varför har det någonsin gjorts kursplaner som inte är tydliga och begripliga för de som i högsta grad är berörda av dem...?

Nu finns det fler sidor av den här kursplansrevisionen. Bl a finns det, enligt Peter Friberg, professor och överläkare vid Sahgrenska universitetssjukhuset, stor anledning till oro vad gäller den föreslagna kursplanen i idrott och hälsa. I kursplanen framgår inte på något vis idrottsämnets centrala roll vad gäller barns och ungdomars hälsa, detta överlåts på så sätt på idrottsrörelsen som i mångt och mycket är byggd på ideell verksamhet. Detta är naturligtvis helt ohållbart då minst hälften av alla tonåringar på högstadiet inte är med i någon idrottsförening och det dessutom blir allt svårare att rekrytera nya ledare.

Vi får en allt större insikt i den fysiska aktivitetens betydelse för det mesta i barns och ungdomars tillvaron; fysisk utveckling, rörlighet, energibalans, förbättrad kognitiv funktion, välbefinnande, fysisk självkänsla, minskad stress, förbättrad sömn och koncentrationsförmåga. Låter som en bra beskrivning på grundförutsättningar för att kunna tillgodogöra sig skolan på ett bra sätt...

För tjugo år sedan skrev den finske hjärnforskaren Matti Bergström boken "Barnet - den sista slaven" där han ifrågasätter bl a skolans utformning. Från baksidan på boken: "Det verkar som om vi, när vi uppfostrar våra barn, har en tendens att ta fasta på endast de krafter i hjärnan som gynnar oss vuxna och vårt samhälle." Inga smickrande ord direkt...

Matti skriver om de tre olika krafter som finns i hjärnan - kraften, kunskapen och värdet. I dagens skola läggs de mesta resurserna på kunskapskraften som anses som viktigast och rentav "finast", trots att de två övriga är helt nödvändiga - bl a för att just den omhuldade kunskapskraften skall kunna utvecklas! Resultatet av denna kunskapscentrering blir alldeles för många värdeinvalider som inte vet hur alla kunskaper skall användas och dessutom en hoper människor som utövar sin kraft på ett mindre lyckat sätt i samhället därför att det är det enda sätt dom har förmåga att uttrycka sig på. Och vi förstår inte vad dom menar. Vi pratar inte samma språk.

Så, tillbaks till idrottstimmarna i skolan. Hur svårt kan det vara att förstå att om barnen skall kunna fungera bra i skolan så behövs idrottstimmarna, och dom behövs varje dag. Dom ingår i det fundament som behövs för att barnen skall nå framgång i skolan och vad kan då vara mer lämpligt än att dom ingår i rejäl mängd i - just det, skolan!

Läs "Barnet - den sista slaven", den är lättläst och inte tjock. Den brukar finnas på biblioteket. Har själv lyckats lägga vantarna på ett ex via Bokbörsen men den är dessvärre svår att få tag på.