TaggaNer

Bild overlevnad.org I söndagens GP skrev arkitekten och författaren Bengt Söderberg en insändare med rubriken "Systemskifte nödvändigt för klimatet" . Hittar den tyvärr inte på GP´s nätupplaga. Han skriver att 90 procent av världens energianvändning är fossilbaserad. Känns la "så där" med tanke på att vi snart inte har någon olja att förbruka... Bengt beskriver två skilda vägar att möta den utmaning det innebär att ställa om: 1. Utarbeta åtgärder inom ramen för vårt nuvarande samhällssystem. Det är väl detta som i stort sett varenda politiker desperat sysslar med. Att vidtaga åtgärder som räddar vår planet utan att vi egentligen inte skall ändra på någonting. Hm. 2. Ett nytt samhällssystem. Känns självklart. Varför vågar ingen ledande politiker prata om det? Bengt skriver: "Att hävda att vi med förnybar energi kan möta klimathoten måste ses som en stor björntjänst åt kommande generationer. Detta inte bara för att det är en oframkomlig väg utan för att ...

Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: "Om du märker att du rider på en död häst är det oftast bäst att kliva av." Användbart. Finns många namn på den hästen...

Jo, man kan ju alltid hoppas. För det är det man gör när man läser Björn Forsbergs bok. Han skriver med ett målande, träffsäkert och underhållande språk om detta ödesmättade ämne. Om konsumismen som det helt överskuggande maskineri som skall dra tillväxten uppåt, världsekonomin framåt och planeten i fördärvet. Björn Forsberg är statsvetare och miljöforskare och i "Tillväxtens sista dagar" diskuterar han de strukturella hinder som står i vägen för en hållbar utveckling. Han skriver boken både i egenskap av forskare och miljöengagerad. I bokens inledning ställer han frågan "Behövs den här boken?" Och ja, det gör den! Jag kan inte låta bli att citera första delen av kapitlet "Tillväxtens ohållbara stödstrukturer". Rubriken på detta avsnitt är "Konsumismen - tillväxtmodellens motor". Så mitt i prick, så håll i er... " Konsumismen kan på en och samma gång ses som tillväxtekonomins viktigaste drivkraft och främsta avart. Det är en av vår tids st...

Röd näckros, Norrvikens trädgårdar Hovs hallar , Bjärehalvön Kronärtskocka, Fredriksdals trädgårdar Blomsterböna, Fredriksdals trädgårdar Björnbär, Fredriksdals trädgårdar Purpurhortensia, Fredriksdals trädgårdar Stenåsa, Öland Ottenby, Öland Haväng, Österlen Har åkt runt i Skåne, Blekinge och på Öland hela veckan och vilat själen. Naturligtvis funderar man på ett och annat som dyker upp efter vägen, bl a varför vi är så benägna att mäta avstånd i tid numera. Från hotellbeskrivningen i Helsingborg: Färjeläget - 200 m, Järnvägsstationen - 200 m, Centrum - 5 min... Och om man frågar någon om avståndet till en annan stad får man jätteofta svaret i den rätt så nya enheten "tid med bil"... Vaffö e de på detta viset...?

Jag har en ny älskling. På tomten. För trädgård kan man inte kalla marken runt huset för ännu. Det är en vääääldigt typisk naturtomt som i sakta mak håller på att ändra karaktär lite här och där. Inte så att det där med naturen skall stryka på foten men lite mer organiserade odlingar har så sakteliga börjat ta form. Och det som häpar mest just nu är roooooooooosor! Så vi gräver ner rosor för glatta livet. Får nog ge Wij Trädgårdar i Ockelbo den största "skulden" för denna nya giv i tillvaron, åk gärna dit, det är en mångfacetterad och fantastisk anläggning! Och det finns en plan, jo då. I den planen ingår bl a att inte bara gräva ner saker utan även gräva upp. Parallellt med nedgrävningen av rosor pågår alltså uppgrävning av små men ack så motsträviga ekrötter. Det är ett slit. Minst sagt. Men jag har gått här och klippt den där skiten i mer än 20 år nu, känner att jag kommit till vägs ände beträffande ekar på tomten, de får ge plats för en spirande rosenträdgård! Min älsklin...

De thailändska, och för all del även t ex vietnamesiska, bärplockarna är på tapeten i blåbärstider. Varje år. De plockar från arla morgonstund till sena kvällen och ibland tjänar dom några spänn på det här äventyret men lika ofta verkar det som de går back. 10-12kr/kg får dom om dom plockar åt ett företag, plockar de på egen hand kan de möjligen få det dubbla. Jag skulle inte sälja ens en deciliter för 10 spänn... I år har det införts något slags kollektivavtal som innebär en garantilön på 16 000 kr/månad. Om de halkar hit på rätt bananskal så att säga. Verkar det som. Lyssna själv på klargörandet i Studio ett under rubriken "Thailändska bärplockare" en bit ner på sidan, själv blev jag mest förvirrad... Hur som helst drabbas jag åter av tanken, tanken att man lätt tror att det där med Fairtrade är något som behövs i "mindre utvecklade" länder, tanken att det faktiskt inte är så, tanken att det sannerligen behövs i den svenska blåbärsskogen...