Bild Expressen
Jaha, nu är det obönhörligen snart dags.
Julen är på G och då är tomten det också. Eller? Vad tusan skall han ha i säcken hos en köpstoppare? Kanske bäst att linda
taggtråd runt skorstenen så att han inte kan komma ner och behöva stå här och skämmas med tom säck? Alltså, hur hanterar en köpstoppare hela detta kommersiella rat-race som dom flesta för längesen slutat fira till minne av
Jesu födelse? Jag har fått frågan från många, både andra bloggare och vänner och bekanta. Jag har tänkt att "det ordnar sig nog, jag kommer nog på nåt fiffigt". Och vem vet, kanske blir det så. Känner mej dock inte lika säker längre.
Allt känns greppbart, våra jular brukar vara rätt återhållsamma, men hur fixadet där med
JULKLAPPAR? Jag köper normalt sett bara julklapp till dottern och hennes kusin så det är ingen stor apparat men när man köpstoppar, hur gör man då? Jag föreslog att vi skulle flytta julafton till efter nyår, då mitt köpstopp upphör, men den idén fick inget gensvar …
Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: 
Kommentarer
vi rider väl lite till mans ett antal döda hästar, små som stora. En häst vi t ex borde kliva av INNAN den dör lystrar till namnet "Konsumtionssamhället"...
Jo, nog galloperar vår vilt ansvarslösa, löddrande livsstil (som de flesta underkänner...?) fort, fort fram över planeten. Västs fartblindhet, kortsiktighet, torftiga - ja, fattiga, futtiga värderingsgrund och penningstyrda ideologi anammas olyckligt nog av allt fler människor, som gör om våra misstag.
Spridningstakten i en hästmetafor blir Sleipner, Odens i den fornnordiska mytologin åttabenade springare, döende definitivt men ännu en tid pigg och rask som all onaturlig tillväxt tillfälligt är frånkopplat naturlagarna.
Det är inte det att jag missunnar människor få det bättre, det är metoderna, de dåliga, för att nå dit.
Nä, hellre då indianens levnadssätt, filosofi, dess "enkla" världsbild med rågade skopor vördnad, fantasi, förundran, omsorg om allt skapat och de ännu oföddas rättmätiga delakighet.
Indianens djupa, milda, animistiska betraktelsesätt är tilltalande. I den respektfulla andan föröds inga naturtillgångar, skövlas inte natur och miljö, försnillas inget arv. Någon skrev att vi är världshistoriens största försnillare - and, Amen, to that!
Tänkte initialt på eld, kom in på ett annat löp.
Det som förenar ska då alltid lyftas fram men mellan indianen och den vite mannen är det mest skillnader i allt som går att överblicka och begripa - väl invedat i eldmetaforen:
"Vit man gör stor eld sitter långt ifrån.
Röd man gör liten eld, sitter nära."
Roligt du är tillbaka, uppe i alfabetshästens sadel igen!
Den kusen är väl ändå förhoppningsvis odödlig!
kloka ord! Och kärnfrågan är väl egentligen att reda ut vad det är att få det bättre... Vissa saker är kanske självklara men andra är det definitivt inte. Vid en första snabb tanke, ja - men vid lite närmare eftertanke tror jag att många skulle tveka.
Tack! Och alfabetshästen skall vi allt hålla liv i!
All värme!