Schipperken Corinnas Marino alias Nemo emellanåt alias Gangstern Hundägare är friskare sägs det. Den här lille plutten kom till oss för två och en halv vecka sedan, här 8 veckor gammal. Tanken är att han skall hålla oss i trim. Det är närmast omöjligt att få med hela honom på en och samma bild, därav den usla kvalitén... Vi har börjat lära känna varandra och hittat nån slags vardagslunk som fungerar hyfsat bra. Men oj, valp är en heltidssyssla! Det var längesedan jag var med valp senast men det jag kände då kvarstår, det är skönt med vuxna hundar. Men charmigt med valpar. När dom är lite trötta är dom riktigt goa, då är det inte tänder i hela luften. Vår underbara gamla katt börjar vänja sig och uppvisar en närmast arrogant attityd emot det lilla vilddjuret, hon mest blänger och när han blir för påig får han sig en näsbränna. Sen breder hon demonstrativt ut sig mitt på golvet och blänger vidare. På katters vis. Sonja
Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: 
Kommentarer
vi rider väl lite till mans ett antal döda hästar, små som stora. En häst vi t ex borde kliva av INNAN den dör lystrar till namnet "Konsumtionssamhället"...
Jo, nog galloperar vår vilt ansvarslösa, löddrande livsstil (som de flesta underkänner...?) fort, fort fram över planeten. Västs fartblindhet, kortsiktighet, torftiga - ja, fattiga, futtiga värderingsgrund och penningstyrda ideologi anammas olyckligt nog av allt fler människor, som gör om våra misstag.
Spridningstakten i en hästmetafor blir Sleipner, Odens i den fornnordiska mytologin åttabenade springare, döende definitivt men ännu en tid pigg och rask som all onaturlig tillväxt tillfälligt är frånkopplat naturlagarna.
Det är inte det att jag missunnar människor få det bättre, det är metoderna, de dåliga, för att nå dit.
Nä, hellre då indianens levnadssätt, filosofi, dess "enkla" världsbild med rågade skopor vördnad, fantasi, förundran, omsorg om allt skapat och de ännu oföddas rättmätiga delakighet.
Indianens djupa, milda, animistiska betraktelsesätt är tilltalande. I den respektfulla andan föröds inga naturtillgångar, skövlas inte natur och miljö, försnillas inget arv. Någon skrev att vi är världshistoriens största försnillare - and, Amen, to that!
Tänkte initialt på eld, kom in på ett annat löp.
Det som förenar ska då alltid lyftas fram men mellan indianen och den vite mannen är det mest skillnader i allt som går att överblicka och begripa - väl invedat i eldmetaforen:
"Vit man gör stor eld sitter långt ifrån.
Röd man gör liten eld, sitter nära."
Roligt du är tillbaka, uppe i alfabetshästens sadel igen!
Den kusen är väl ändå förhoppningsvis odödlig!
kloka ord! Och kärnfrågan är väl egentligen att reda ut vad det är att få det bättre... Vissa saker är kanske självklara men andra är det definitivt inte. Vid en första snabb tanke, ja - men vid lite närmare eftertanke tror jag att många skulle tveka.
Tack! Och alfabetshästen skall vi allt hålla liv i!
All värme!