Försvarets RadioAnstalt, FRA. Här sitter dom. Och nu är det svindlande nära att det röstas igenom, det livligt omdiskuterade förslaget om att dom ska kunna utöva signalspaning när det gäller bl a e-post, telefonsamtal och fax som går via kabel till och från Sverige. Dock via en klädsam rundpall i försvarsutskottet för lite finputsning. Man HALLÅ!! Hur verkningsfullt blir detta? De stora bovarna lär ju inte bli hittade, dom kommer givetvis att se till att dom är anonyma, ta andra vägar m m. Om någon terroristorganisation planerar ett hot emot Sverige, vilket lär vara målet att upptäcka, kommer dom förmodligen att besitta kunskaper om att osedda kunna kommunicera som FRA bara kan drömma om. Givetvis blir dom inte alls upptäckta utan kvar för FRA att rota i blir allt annat, d v s "Svenssons" förehavanden och över huvud taget sånt som inte "gillas" i maktens korridorer. Det blir dyrt, obehagligt för medborgarna och skämmigt för Sverige. Det är lätt gjort att tankarna g...
Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: 
Kommentarer
vi rider väl lite till mans ett antal döda hästar, små som stora. En häst vi t ex borde kliva av INNAN den dör lystrar till namnet "Konsumtionssamhället"...
Jo, nog galloperar vår vilt ansvarslösa, löddrande livsstil (som de flesta underkänner...?) fort, fort fram över planeten. Västs fartblindhet, kortsiktighet, torftiga - ja, fattiga, futtiga värderingsgrund och penningstyrda ideologi anammas olyckligt nog av allt fler människor, som gör om våra misstag.
Spridningstakten i en hästmetafor blir Sleipner, Odens i den fornnordiska mytologin åttabenade springare, döende definitivt men ännu en tid pigg och rask som all onaturlig tillväxt tillfälligt är frånkopplat naturlagarna.
Det är inte det att jag missunnar människor få det bättre, det är metoderna, de dåliga, för att nå dit.
Nä, hellre då indianens levnadssätt, filosofi, dess "enkla" världsbild med rågade skopor vördnad, fantasi, förundran, omsorg om allt skapat och de ännu oföddas rättmätiga delakighet.
Indianens djupa, milda, animistiska betraktelsesätt är tilltalande. I den respektfulla andan föröds inga naturtillgångar, skövlas inte natur och miljö, försnillas inget arv. Någon skrev att vi är världshistoriens största försnillare - and, Amen, to that!
Tänkte initialt på eld, kom in på ett annat löp.
Det som förenar ska då alltid lyftas fram men mellan indianen och den vite mannen är det mest skillnader i allt som går att överblicka och begripa - väl invedat i eldmetaforen:
"Vit man gör stor eld sitter långt ifrån.
Röd man gör liten eld, sitter nära."
Roligt du är tillbaka, uppe i alfabetshästens sadel igen!
Den kusen är väl ändå förhoppningsvis odödlig!
kloka ord! Och kärnfrågan är väl egentligen att reda ut vad det är att få det bättre... Vissa saker är kanske självklara men andra är det definitivt inte. Vid en första snabb tanke, ja - men vid lite närmare eftertanke tror jag att många skulle tveka.
Tack! Och alfabetshästen skall vi allt hålla liv i!
All värme!