Bild criticalthinking
Har just läst ut "Att ha eller att vara" av psykoanalytikern Erich Fromm. Hela den här boken handlar om de två olika livsformerna, ägandets och varandets. Man är vad man äger eller man är vad man är. Och vi i västvärlden ägnar oss med liv och lust åt ägandets livsform vilket med en sannolikhet gränsande till visshet driver oss i fördärvet, något som Fromm också konstaterar i boken. Denna frågeställning är givetvis viktig inom ekofilosofin som ju handlar om jordens framtid och människans värdighet.
Han, liksom många andra, skriver om vårt ekonomiska system, som har sina rötter på 1700-talet, och som är fullständigt ohållbart eftersom det bygger på ständig tillväxt.
"Utvecklingen av detta ekonomiska system bestämdes inte av frågan: vad är bra för människan? utan av frågan: vad är bra för systemets tillväxt? man försökte dölja skärpan hos denna konflikt genom att ta för givet att det som var bra för tillväxten hos ett system (eller t o m för ett enda st…
Läste nyss ett gammalt indianskt ordspråk som jag sett förr men som hamnat i träda någonstans långt bak i min hjärna: 
Kommentarer
vi rider väl lite till mans ett antal döda hästar, små som stora. En häst vi t ex borde kliva av INNAN den dör lystrar till namnet "Konsumtionssamhället"...
Jo, nog galloperar vår vilt ansvarslösa, löddrande livsstil (som de flesta underkänner...?) fort, fort fram över planeten. Västs fartblindhet, kortsiktighet, torftiga - ja, fattiga, futtiga värderingsgrund och penningstyrda ideologi anammas olyckligt nog av allt fler människor, som gör om våra misstag.
Spridningstakten i en hästmetafor blir Sleipner, Odens i den fornnordiska mytologin åttabenade springare, döende definitivt men ännu en tid pigg och rask som all onaturlig tillväxt tillfälligt är frånkopplat naturlagarna.
Det är inte det att jag missunnar människor få det bättre, det är metoderna, de dåliga, för att nå dit.
Nä, hellre då indianens levnadssätt, filosofi, dess "enkla" världsbild med rågade skopor vördnad, fantasi, förundran, omsorg om allt skapat och de ännu oföddas rättmätiga delakighet.
Indianens djupa, milda, animistiska betraktelsesätt är tilltalande. I den respektfulla andan föröds inga naturtillgångar, skövlas inte natur och miljö, försnillas inget arv. Någon skrev att vi är världshistoriens största försnillare - and, Amen, to that!
Tänkte initialt på eld, kom in på ett annat löp.
Det som förenar ska då alltid lyftas fram men mellan indianen och den vite mannen är det mest skillnader i allt som går att överblicka och begripa - väl invedat i eldmetaforen:
"Vit man gör stor eld sitter långt ifrån.
Röd man gör liten eld, sitter nära."
Roligt du är tillbaka, uppe i alfabetshästens sadel igen!
Den kusen är väl ändå förhoppningsvis odödlig!
kloka ord! Och kärnfrågan är väl egentligen att reda ut vad det är att få det bättre... Vissa saker är kanske självklara men andra är det definitivt inte. Vid en första snabb tanke, ja - men vid lite närmare eftertanke tror jag att många skulle tveka.
Tack! Och alfabetshästen skall vi allt hålla liv i!
All värme!