TaggaNer

Bild miljojournalisterna.se Idag lyssnade jag på ett mycket intressant program på P1. Repris från i våras. Inte sämre för det och det angår oss alla. "Matens pris" heter programserien, för det är en serie på fem program, och dagens avsnitt var "Sojan som förgiftar". Handlade om konsekvenserna av jakten på lägre matpriser - trots att vi aldrig någonsin kunnat handla så mycket mat för så lite pengar. Ekots reportrar Malin Olofsson och Daniel Öhman har undersökt vad som döljer sig bakom de låga matpriserna och hur både människor och djur far illa och miljön skadas. Shit. Inget roligt alls. Malin Olofsson och Daniel Öhman har utsetts till Årets miljöjournalister 2010 . Juryns motivering: "För radioserien Matens pris som med ambitiös journalistik kopplar helhetsgrepp på en fråga med global miljöpåverkan och som berör alla. Programmen vågar ha en personlig ton utan att förlora i trovärdighet, med ett resultat som hjälper lyssnaren att ta insiktsfulla beslut i va...

Jag triggar mer och mer på det här med att klara sig utan bil. Helt utan känns som en utopi i dagsläget men att låta den stå så mycket som det bara är möjligt är i alla fall en god sak om än ett något rörligt mål. Just nu är det helt omöjligt att cykla till jobbet t ex då det knappast hjälper ens med dubbdäck i det tjocka snötäcket. Det går an att kryssa sig fram i vägarbeten när det är barmark men nu är det tji. Men, det kommer ju en vår igen, yes! Då hösten gjorde sitt inträde och mitt dagliga cyklande tog sin början igen efter många års träda kom också kraven på bra utrustning för själva cyklandet med inriktning vardagsliv, inte sport. Det första var en både praktisk och snygg cykelväska. Och sen vore det ju kul med en fräck cykelhjälm. Och lite annat. Fann dock inte riktigt vad jag sökte så vad fanken - får väl göra det själv då! Så föddes cykelliv.se . Här kommer jag att samla bra grejor för ett vardagsliv på cykel och till fots. Har börjat så smått med just cykelväskor och hjäl...

Bild aftonbladet.se Oj, oj. Tiden går. Det är nästan en månad sedan förra inlägget, snacka om bloggtorka! Nu läste jag alla fall på dagens aftonbladet.se om ännu ett fullständigt oförståeligt försäkringskasseärende . För det är ju tyvärr det man blir när man är sjuk - ett ärende hos försäkringskassan. Bland annat. Jan Gustafsson som endast har ledsyn, ligger på dialys 20 timmar/vecka och återhämtar sig resten av tiden skall nu utförsäkras och tvingas söka jobb. Enligt försäkringskassan. Är det inte precis det vår välfärd är till för - att sånt här inte skall behöva inträffa, att vi skall värna om de som har det svårt? Det sägs att vi överlag har fått det bättre (vad nu definitionen på det är...). Men det verkar som vi sänkt lägstanivån ordentligt. Hur känns det? Om man råkar illa ut kan det vara fritt fall som väntar men om man är frisk, arbetsför och gärna lite framåt så väntar guld och gröna skogar. Är det inte precis det som är solidaritet, att se till att ingen skall behöva råka ...

Bild: cykelsmart.se "Andelen som cyklar i Sverige är långt färre än i t ex Danmark och Holland - och minskar. Det beror inte på kallt klimat eller att vi har ett för stort land. Det beror nästan helt på politiska beslut." Detta står att läsa i senaste numret av Miljöpartiets medlemstidning. En beklämmande men läsvärd artikel om cyklismen som tyvärr bekräftar precis det jag själv upptäckt när jag nu åter har börjat cykla mycket. Då bilarna i början av 1900-talet började dyka upp på våra gator fick dom samsas med cyklister, hästskjutsar, gångtrafikanter och spårvagnar. På lika villkor. Nu är det helt annorlunda. Även om det byggs cykelbanor, olika bra i olika städer, så är det fortfarande i mångt och mycket på bilisternas villkor. T ex, vem är det som får korsa konstiga kanter och annat för cyklisterna himla otyg, jo just cyklisterna. Som bilist skulle man bli topp tunnor rasande om man var tvungen att passera sånt här på vägen. Kort sagt, som det står i artikeln: "Ofta nä...

Nu kommer det en gnutta vinter. Igen. Det gör ju oftast det, varje år. Även söderut i landet. Ändå är det kris och kaos så fort dom vita fjunen dalar ner, särskilt då tillsammans med vindstyrkor över och temperaturer under noll... Vårt största problem verkar till synes vara hur det är på vägarna ... Vi har alltså ett samhälle vars funktion i första hand verkar bygga på förflyttningar av allt, inte minst människor, kors och tvärs... Är det så listigt, det vi håller på med. Skapar infrastrukturer och funktioner i samhället som nästan räknar med att vi inte har det klimat vi har. Att vi nog i stort sett kan bortse från vintern, för det blir nog inte så farligt i år. Och inte nästa år heller. Eller nästa... Vore det då inte smartare att tänka att "Hm, vi har ju en vinter också. Klarar dom här lösningarna 1 meter snö, stormvindar och 20 grader kallt?". För så är det ju ibland. Inte bara i norra Sverige. Skulle det inte vara en bra idé att avstå från det där som inte fixar e...

Bild jarfallaomsorg.se Det finns ett ord jag hört och läst flera gånger de senaste dagarna. Aldrig förut, eller jag har i alla fall inte lagt märke till det. Det gör jag nu. "Boendekarriär". Herre Gud min skapare... Var i hela friden har detta ord kommit ifrån? Låter mest som nån listig och extra girig mäklare varit framme med sitt bidrag till jakten på lyckan... Karriärer kräver. Och man gör dem vanligtvis på jobbet. Om man nu skall göra karriär i boendet också, när tusan skall man då koppla av? Och vad blir nästa karriär vi skall göra? Skulle gärna slå ett slag för "inre-utvecklings-karriär" - motsägelsefullt i överkant förstås. Så - jag tror helt enkelt jag skiter i det där med karriär även fortsättningsvis! .

I DN säger Maria Lennernäs , professor i mat- och måltidskunskap, att vägen till en lite piggare vinter går via mat- och sovklockan. Den som Skalman nyttjat i massor av år. Det blir mörkare och mörkare och vi blir allt hungrigare. Nivån av sömnhormonet melatonin ökar i blodet och det är signalen till kroppen att "lagra på sig fett inför vintern" så att säga. Men höstmörkret är inte den största boven, det är "dygnetruntsamhället" vi lever i där allt fler har en knepig dygnsrytm. Det äts, jobbas, sovs och tränas på heltokiga tider och detta lägger grunden till mycket ont. "Att leva mot den biologiska klockan är riskfyllt och innebär att kroppen åldras i förtid" säger Lennernäs. Hm. Något att tänka på. Kroppen mår bäst då maten kommer på bestämda tider. Och på natten skall vi inte äta alls, då skall ämnesomsättning och blodtryck sjunka så att hjärta och kärl får vila. Om vi äter oregelbundet eller kanske till och med vänder på dygnet kan detta lägga grunden ...