Annonsögon

Det är inget nytt att det finns många annonser i våra tidningar men efter det att jag införde köpstopp i mitt liv så känns det som dom blivit ännu fler. Det är inte så att dom retat min avdomnade shoppingnerv, det är snarare så att det är slående hur vansinnigt mycket det är som man inte är intresserad av. Egentligen. Förut har jag nog kollat vad det är dom försöker sälja på en, numera kollar jag mest på hur det går till. Andra annonsögon liksom. Och det är nästan patetiskt ibland vilka billiga trix som förekommer. Och inte mindre patetiskt att vi så villigt går på dem... Vem bestämmer vad just jag behöver? Uppenbarligen är de väldigt ofta någon annan än man själv som tycker sig ha rätt till det men nu är det slut med det. Punkt.

Hårklämman jag med mycket pill lyckades limma ihop pajjade igen. Nu blev det soporna. Jag hoppas att jag klarar mej året ut med de 4-5 st som ännu är intakta.

Det är intressant att prata med folk om det här med köpstopp. Jag trodde att jag skulle få massor med "varför-då-vad-ska-det-vara-bra-för-reaktioner" men ack vad jag bedrog mej! Det visar sig att de man minst anar är skittrötta på grejor, låter storkvasten gå i gömmorna och vill inte ha hem en massa nytt. Och då pratar jag inte om folk som inte har råd och MÅSTE avstå. Och nästan alla är på ett eller annat sätt nyfikna. Man kan ju nästan ana sig till att nåt är på G...