+31 och Arne Naess
Photo by meJag ligger i förhandling med mej själv om huruvida man kan betrakta en rejäl trappstege som "underhållningsdetalj till huset" eller nåt sånt. Har skrotat min gamla då den började bli rent farlig och jag behöver ha en. Den gamla ligger bakom vedboden och väntar på att åka till soptippen. Får se hur det går. Känns nu som att det kommer att bli en ny stege.
Jag läser just nu "Livsfilosofi" av Arne Naess som under 70-talet utvecklade ekosofin. Har just klämt ett kapitel om känslornas ställning i vårt samhälle. Han skriver bl a:
"Det som gör oss beundrade i samhället är prestationer, alltså vad vi har "åstadkommit" under loppet av ett liv. Samtidigt är mycket av det vi värderar högt hos oss själva och andra knutet till något annat, nämligen känslolivet."
"Det är oroväckande hur låg status känslorna har i dagens samhälle. De betraktas som något vi blir överrumplade av, och som mer eller mindre bör läggas åt sidan".
"Det är inte underligt att somliga, när de hör mig tala om att känslorna undervärderas i samhället, utbrister: "Vad säger du?! Samhället är ju fullt av känslopjunk. Reklamen, t ex, appellerar i stort sett enbart till känslor." Så sant, men vanligen bara några få och enkla. Ett slagord som "ett rikt liv med enkla medel" tycks vara helt obrukbart för specialister på marknadsföring. Det skulle emellertid inte förvåna mig om slagordet kommer i bruk inom en nära framtid".
Detta skrev han 1999 och frågan är om han inte snart kommer att ha rätt... Hoppas...
Kommentarer
Istället för att den första frågan när vi träffar någon blir "hur mår du" så frågar vi ju i dagens samhälle "vad gör du", vilket bör vara ett tydligt tecken på det du skriver om.
Egentligen borde man prova att under en dag fokusera på sina och andras känslor. Jag tror det finns mycket att lära sig av sig själv och andra, och vänskapsbanden borde bli djupare om vi pratar om känslor istället för om saker och prestationer.
jag var helt enkelt trött på alla grejor som skramlade omkring här hemma och som jag egentligen klarade mej bra utan. Sen läste jag "Lev enklare" av Giséla Linde och fick då den slutliga puffen. Började väldigt plötsligt från den ena dagen till den andra liksom, helt utan förberedelser. Måste säga att det hittills är en väldigt positiv upplevelse. Jag köper ju dock tjänster, äta ute m m som en del andra inte gör men INGA grejor och det känns bara bra. Man hittar alltid nån utväg ändå liksom. Och vad pengar man sparar...
Ser väl böckerna som ngr slags vänner. Ja ja... Värdera och omvärdera. Spännande är det i allafall att tänka till lite då och då. Vad behöver man, egentligen??? hälsningar från en Monika med K...
jag känner igen det där med böcker, jag kommer definitivt att köpa böcker igen när mitt köpstopp är över, trots att även min bokhylla är rätt så full. Har dock återupptäckt bibilioteket som ju faktiskt är en stor tillgång! Sen är jag inte direkt svältfödd på grejor sedan förut men jag vill med mitt köpstopp få hejd på inflödet och lära mej att verkligen tänka efter vad jag verkligen behöver/vill ha och inte bara spontanköpa så fort lusten tränger sig på. Än så länge känns det bara bra!
jag har två personer i min omgivning som så när slagit ihjäl sig genom att trilla ner från dåliga stegar så det lockar inte... Men den här gången kunde jag lösa det med de l å n g a stegar jag har så krisen är över...