Tröstköp och köpstopp

Idag är det en sån där skitdag när "allt känns kass". Allt är givetvis inte kass, inte särskilt mycket alls egentligen, men det känns så. En sån där dag när man vill pigga upp sig med "nåt". Tröstköpa nåt nytt skojigt. Kanske en dyr, teknisk pryl som man kan försjunka i resten av helgen. Eller nån snygg klädtrasa att hänga på sig. Eller nåt annat onödigt. Så har man då köpstopp. Då finns ju som ett gott alternativ t ex hela naturen att tillgå som uppiggande medel mellan regnskurarna. Ointressant en sån här dag, trots att skogens gula guld har börjat dyka upp. Hm. Och så finns OS så det har blivit en och annan timma framför TV´n vilket ju i längden inte gör en skärkilt mycket gladare men det kräver i alla fall inget av en. Och sen snodde jag en Pingvinstång av dottern och satte i mej för NÅT skulle jag ju "trösta" mej med idag. Och sen mådde jag så klart bara illa.
Nu när den mesta delen av dagen har gått så har jag börjat vända och vrida på det hela lite. OM jag inte hade haft köpstopp och OM jag då åkt och köpt nån go´ pryl (troligt), vad hade jag då gjort egentligen? Jo, jag hade fintat bort min unkna känsla istället för att ta mej igenom den och bli av med den och sen skulle den som ett brev på posten poppa upp en annan dag. Så nu tänker jag, trots allt inre motstånd, ge mej ut och GRÄVA (nåt jag ändå måste göra förr eller senare), för fysisk ansträngning är ett dundermedel för att städa bort murkna oönskade feelings, det gäller "bara" att komma till skott! Och det gör jag NU, jag skall gräva mej igenom det invärtes känslomoset!
Kommentarer
har nog inte trösätit heller.
(När barnen var små, blandade jag aldrig känslor i mat; varken belöning eller straff)
Du resonerar för övrigt helt rätt. Tröstköp ger kortvarig glädje och bara ett ökande hål i själen.