Wii!!!!

Wii. Jag är lite fast är jag rädd. Jag är nu för tiden i största allmänhet avogt inställd till sådana här konstgjorda nöjesmaskiner (var förr en riktig spelnörd, på gamla Tetris-tiden!) men... Jag har fått krypa till korset, det är skitkul! Och rentav lite slitsamt om man tar i ordentligt. Och man kan inte annat än bli imponerad av hur väl genomtänkt det är. Vi har inte haft så mycket roligt på så kort tid på bra länge som vi haft sedan jag köpte Wii-konsolen + Wii Fit 3é januari. 

Dottern är såld på det och håller på så hon har träningsvärk för det mesta. Det är riktigt gött, hon ville igång på något vis men tyckte allt kändes tråkigt men nu står glädjen högt i tak, detta var nog ett perfekt sätt att veva igång hjulen!

Jag har inte provat allt på långa vägar, mest har det blivit balansövningar såsom nicka fotbollar, åka slalom, backhoppning, gå på lina och vippa ner bollar i hål. Det där sista är jag bäst på här hemma. Resten sämst. I särklass. Men, övning ger färdighet och vänta bara...! Kvällens höjdpunkt var när jag nickade fotbollar och det kom nåt annat farande, nåt som man inte ska nicka. Och vad gjorde jag? Jo, duckade! På riktigt! Vi skrattade så tårarna rann, härligt! Det var precis vad både dottern och jag behövde! Så, om ni känner er sugna på en syntetisk men kul och lite nyttig nöjestripp, prova Wii!

Hm. Detta var långt ifrån köpstopp, miljö, klimat, natur, ekofilosofi och allt vad jag brukar skriva om... Men det handlar om välbehövliga skratt och riktigt roligt umgänge!