Sopberg, energi och överkonsumtion

Bild landskronadirekt.com
Vårt sopberg växer inte längre, halleluja! Enligt Jon Nilsson-Djerf, sakkunnig på Avfall Sverige, beror det på finanskris och lågkonjunktur. Känns ju som en rätt så bra gissning. Då detta berg ständigt vuxit de senaste 15 åren kan man kanske se detta som ett trendbrott, dock högst tillfälligt tror avfallsforskaren Johan Sundberg på Profu. De prognoser han har visar att vi år 2050 kommer att ha ett sopberg som är 3-5 gånger större änd idag, vi är på väg emot en "avfallsinfarkt". Lyssna på vetenskapsradion.

Det satsas mycket på att förbättra sätten vi tar tillvara vårt avfall och det vi återvinner men när det gäller att minska mängden avfall görs det inte mycket säger Johan Sundberg. Jag drar direkt en parallell till vår energikonsumtion. Vi fokuserar hela tiden på hur vi skall kunna producera mer energi så att vi kan tillgodose våra energibehov, det vi tror är vår energibehov. Ingen slår på trumman för att se över dessa inbillade behov, se vad vi verkligen behöver i energiväg. 

Och vad grundar sig dessa problem i? Jo, inget annat än det överkonsumtionssamhälle, här skildrat i bild av Chris Jordan, vi lever i. Varför? Varför gör vi så här? Att vi inte blir lyckligare av detta har många börjat få klart för sig, även om det kan vara svårt att se alternativet. Så varför inte säga "hallå, stopp, stanna, ptroooo! Vad är det vi håller på med?" Vi låter oss sugas in i den här spiralen som bara ökar i hastighet. Hur ska vi kunna hålla i oss när det slutliga slurpet kommer och vi alla sugs ut i tomma intet? 

Vi behöver få en "timeout" från konsumtionshysterin som tar alldeles för mycket resurser i anspråk. Vi behöver få möjlighet att ta ett steg åt sidan och reflektera en smula över vårt liv. Vad som är viktigt, vad vi behöver och vad som gör oss lyckliga. På riktigt. Du kan göra det på eget initiativ, precis detta fick jag mig till livs via mitt köpstopp förra året! Jag tänkte oändligt många tankar runt allt detta under de 256 dagarna...

Sist men inte minst, jag vill se Johan Sundbergs prognoser komma rejält på skam!

Kommentarer

Anonym sa…
jag dansar! det är roligare än att handla. jag blir faktiskt glad av dansen. när jag går i affärer blir jag uttråkad. men många andra verkar roade av att shoppa.. hm. om folk bara dansade istället hade det varit så mycket roligare och bättre. :)
En bra påminnelse. Hade tänkt baka bullar, men så hittade jag några i frysen istället. Ett mycket modest bidrag, men en symbolisk handling som påminner om att ta vara på det du har innan du fixar nytt.
M. sa…
hej monica!
hittade du teerna? du kan väl säga vad du tyckte när du har testat dem?:)
hoppas att allt är bra med dig och att du har haft en bra dag :)
ha en bra kväll :) kram
Pumita sa…
Det här är bilder vi inte vill se. Och ser vi så är det inte många som är beredda att göra något.

Vad hände förresten med idén om att vi skulle lämna allt skräp i affären för att få färre förpackningar? Minns du det?
Monica sa…
Tove, jag tror dig! Dans är ju frigörande vilket man väl knappast kan anklaga shopping för... Även om många tror det...

Peace in mind, om man gör så med allt blir nog livet både enklare och billigare att leva...

Molly, glömde bort teerna... Det var så mycket... Det får bli nästa gång jag handlar och sen rapporterar jag!

Pumita, visst minns jag! Tror jag skall kolla på ICA Maxi här, dom är väldigt framåt när det gäller sånt här så det kan vara intressant att höra vad dom säger om att återinföra detta.
Handla har aldrig varit mitt nöje. Minns när dottern var mindre och kompisarna shoppade med sina mammor på ledig tid. Det ville inte min dotter, vi gjorde andra saker tillsammans.
Monica sa…
Hannele, det har varit samma här. Och min dotter är också i stort sett befriad från sådana begär. Kanske har det ett samband...
Anonym sa…
Jag tycker att du tar upp ett mycket viktigt problem. Vi snackar om klimatförändringar, sopberg och nya energislag och vi slår pannan blodiga för att klara oss ur dessa kriser, samtidigt som svaret finns rakt framför oss. Sluta överkonsumera! Där ÄR kärnan av problemet. Vi är för många som ska dela på för lite och det är DET vi måste utgå från om vi ska lösa några problem. Andra åtgärder är också viktiga, men räcker inte på egen hand.
Monica sa…
Annie, hur svårt kan det vara...?
Roland L sa…
Om vi ska minska belastningen på vår planet, så att den ska kunna överleva så räcker det inte med att ibland vara miljösmart och ibland ekologisk. Vi måste självmant begränsa vår förmåga att ställa till oreda på Jorden. Marnadekonomin, reklamen och konsumtionen måste begränsas till vad Jorden tål. Man börjar med de rikaste. Ordinarie arbetstid och löner och bonusar sänks dramatiskt för dessa. För de mindre rika sker förändringarna mindre snabbt o.s.v.
Man beslutar om att i ett första steg, så ska normalarbetstiden vara 32 timmar i veckan.
Takten får de som dansar på arbetsmarknaden avgöra, samt alla följdfrågor, löner,sjukförsäkringar, pensioner och a-kassa. En strävan efter att dela på de jobb som finns bör också parterna vara interesserade av för att få in ungdommar i arbete. LAS ska naturligtvis vara kvar. Vi pensionärer, som börjar bli en stor grupp och som har en del att erbjuda ska naturligtvis kunna arbeta två, tre eller fyra dagar i veckan så länge vi orkar. En annan tanke är att två personer delar på ett heltidsjobb. Jag skulle kunna fortsätta länge!

Poängen är vi måste självmant begräsa vår arbetstid och våra inkomster, för att kunns begränsa våra mölligheter att förstöra JORDEN!!!
Monica sa…
Roland L, kloka ord.

Populära inlägg i den här bloggen

Framför våra fötter

Kött...

Trivsamma trästan!