22 mars 2009

Ekofilosofi

Bild wikipedia.se
Den här gången fick vi lära oss lite om bl a judendomen. Så jag har för första gången i mitt liv varit i en synagoga. På morgonbön. I tre timmar. Det var långt. Jäääääääättelångt. I början var det ju lite spännande att få se hur det skulle gå till. Ja, för det första skulle man bli insläppt, det gick inte hur som helst. Legitimation tack! Tydligen har dom goda skäl för detta. Nåväl, väl inne så fick vi kvinnor snällt knata upp på läktaren och sätta oss. I själva salen fick bara männen vistas. Morr... 

Efter tre timmars bönerabblande på hebreiska och div andra procedurer där en eller fler män var delaktiga, bl a läsande ur Torah-rullarna, så var uthållighetens båge spänd till bristningsgränsen. Det enda jag kände var frustration och ilska. Och en god portion träsmak. Hela klabbet kändes mest som en herrklubb för inbördes beundran!

Jag vet egentligen inte om den här upplevelsen ger vid handen precis det jag, och fler med mig, upplevde eller att vi har extremt svårt att ta till oss kulturer och religioner som avviker från vår egen. Kanske är det en blandning av båda. Och visst är det intressant med helt nya intryck men jag släpper nog inte det där med herrklubb i första taget...

Inga kommentarer: