Beroendeframkallande!

I min gröna ungdom bestämde jag mig för att aldrig bli beroende av något, tobak, alkohol, kaffe, godis eller vad det nu skulle kunna vara. Tänkte helt enkelt att det skulle krångla till livet. Nåt man liksom måste ha fast man egentligen inte alls måste och så blir man som tokig om man inte har det. Och så blev det. Ända tills för några år sedan. Då åkte jag dit på en ny "drog". Plasttandpetaren. Mina tänder gillar varandra så mycket att vanliga trätandpetare icke göre sig besvär, dom blir bara kvar där bland tänderna. Både matrester och träflisor, det är väl "så där...". 

Och så dök den då upp, plasttandpetaren. Guds gåva till trångbodda tänder skulle det visa sig så småningom. Jag provade och gillade dem inte alls, det ilade i tänderna och kändes otäckt. Men, det gick att pilla rent med dem så jag hängde i. Ilningarna försvann och vad hände? Jo, jag blev görberoende! Sedan 3-4 år går jag alltid omkring med en tandpetare i bakfickan på jeansen. Något av det värsta som kan hända i vardagen är att dra på sig ett par nytvättade jeans, åka hemifrån och upptäcka att det inte finns någon tandpetare i bakfickan! 

Sedan är det då miljöaspekten... Plasttandpetare vs trätandpetare... Där känns det inte riktigt hundra... Och tänk om dom blir reningsverkens nya bomullspinnar, sätter sig på tvären överallt? Jag fick faktiskt stopp i tvättmaskinen härförleden av dom rackarna... Så vad ni gör, för jag vet att det finns fler än jag som är i de små livens makt, rensa jeansfickorna före tvätt!