Förvaring för evigheten...

Bild milkas.se
Det är dags att slutförvara det svenska, använda kärnbränslet. Antingen blir det i Oskarshamn eller i Östhammar. Beslutet skall tas i juni. Det skall packas i kapslar som skall förvaras 500 m under marken i små tunnlar. Sedan fylls tunnlarna igen så snabbt som möjligt och sedan "stängs" slutförvaret vilket liksom betyder att allt är som förut... Kan det bli det? Luktar det inte lite struts? Dessutom vill somliga kunna pillra upp det gamla kärnavfallet ur marken igen eftersom 97% egentligen inte är utnyttjat, men tekniken för att använda det finns ännu inte. Så hur "stängt" är då det där slutförvaret? Egentligen? Det där som skall hålla i 100 000 år... Hur räknar man förresten ut sånt...?

Kommentarer

Åsa! sa…
Jag går på magkänslan och den säger att det där är inte okej!
Monica sa…
Åsa, det känns skit. I magen.

Populära inlägg i den här bloggen

Framför våra fötter

Kött...

Trivsamma trästan!