6 juni 2009

Tillväxt - vaför då?

Det finns en berättelse som jag har hört berättas vid några olika tillfällen och den finns också att läsa lite här och var. Kanske är det många som är bekant med den men jag vill i alla fall återge den här då den ger en lite att fundera över.

"En fiskare hade avslutat sitt arbete för dagen och satt intill sin båt på stranden. En rik affärsman passerade och upprördes över att se fiskaren lata sig på stranden och titta på solnedgången. 

- Varför är du inte ute och fiskar? frågade affärsmannen.

- Därför att jag fångat tillräckligt med fisk för idag. Nu sitter jag här och tar det lugnt och njuter av eftermiddagssolen, svarade fiskaren,

- Varför fångar du inte mer fisk när du har tid över? sa affärsmannen.

- Vad skulle jag göra med den fisken? undrade fiskaren.

- Du kan sälja den och tjäna mer pengar, blev svaret. Med pengarna kan du köpa en motor till din båt. Sen kan du åka längre ut på havet och fiska på djupare vatten, fånga mer fisk och köpa nylonnät. Det kan ge dig ännu mer fisk och ännu mer pengar. Snart kommer du att ha tillräckligt med pengar för att köpa en båt till. Sen kan du bygga upp en hel fiskeflotta, sälja den och tjäna massor med pengar.

- Vad ska jag göra sen? frågade fiskaren.

- Sen kan du varva ner, ta det lugnt och njuta av livet, sa affärsmannen.

- Det är ju precis vad jag gör, svarade fiskaren."

Just denna version har jag hittat i "Varför växer gräset? Och 57 andra inspirerande berättelser at tänka till" av Klas Hallberg och Magnus Kull. Finns att köpa t ex här.

7 kommentarer:

Åsa! sa...

Jag håller med fiskaren, varför alltid sträva högre och högre? Varför inte vara nöjd och njuta utav det man har?
Det där har jag tagit upp med lärare ibland, som alltid ska sätta upp nya mål för elever. Istället för att ge beröm för det arbetet som presterats.

Monica sa...

Åsa, och här framgår det ju så tydligt, han skulle ju ändå "bara" få det han redan hade! Och skolan, ja du, det finns mycket att säga om den...

Ulrika Gabriel sa...

Mycket, mycket tänkvärt - och sant!
Tack för att du delar med dig. Jag hade inte hört den förut.

Klimakteriehäxan sa...

Bra och tänkvärt!

Monica sa...

Ulrika och Aina, den är liksom mitt i prick i all sin enkelhet!

thord wiman sa...

Hej! Fin betraktelse. Väldigt medryckande. En livsstilsformel som väldigt många sympatiserar med men som ytterst få västerlänningar utövar praktiskt
- varför, undrar man och blir återigen stum över gåtan, konstruktionen Människa.

Och man går till sig själv och rotar litet, förgäves oftast. Ändå är det bara där som ett svar kan utväxlas.

Monica sa...

thord wiman, jag tror svaret helt och hållet ligger i det här med "att ha eller att vara", att vi hela tiden bygger vår trygghet på ytjaget och vårt inre väsen kvävs. Och då får girighet av olika slag alltid en framträdande plats. Finns gamla inlägg om detta, kolla under etikett "ekofilosofi" om du har lust.