31 juli 2009

På tapeten igen - strandskyddet

Nu är det på den så kallade tapeten igen. Strandskyddet. 1 juli trädde den nya lagen i kraft som innebär att besluten om dispenser, och därmed allas vår rätt att vistas vid vattnen, skall fattas av kommunerna. Inte för att jag vet hur stor skillnaden blir i verkligheten, antalet dispenser från strandskyddet har redan tidigare varit stor, men hela härligheten har i alla fall aktualiserats på Gotland. Via Marianne Samuelsson. Och det luktar inte riktigt friskt, lite rötmånad över det hela liksom...

Max Hansson har skrivit ett minst sagt frostigt brev till Marianne Samuelsson och om det ens är i närheten av att spegla verkligheten så är det kanske inte så konstigt att Marianne har försökt ta chansen att upprätta sin i så fall rätt usla relation med en av Gotlands största arbetsgivare.

Frågan är vilket som luktar mest, att andra blir behandlade så här, en dåligt skött relation med en viktig arbetsgivare, utspelet att försöka gottgöra detta eller brevet från Max Hansson? För kan det verkligen vara möjligt att våra skattefinansierade tjänstemän uppför sig på det vis som han beskriver? I så fall - urk...

2 kommentarer:

Åsa! sa...

Ja du Monica det har stormat runt vår landshövding länge, ja ända sedan hon satte foten på vår ö, det här får nog ses som droppen.
Det är svårt att veta vad som är rätt eller fel just i fallet Max Hansson. Men det har varit många ärenden innan detta som varit mycket spektakulära.
Sen kan jag ju tycka att förlägger man sitt företag i en världsarvstad, som Max Hansson har gjort, så kanske man får räkna med att det inte går att göra vad som helst. Då är det väl inte mycket att bli sur över när man inte får riva medeltida murar...
Sedan är det ju Tott hotell och Werkelin med sina campingvagnar. Det är bedrövligt faktiskt och jag tror inte vår landshövding har kurage och pondus att orka stå emot dessa starka herrar.

Monica sa...

Åsa, det är just det. Man läser en massa i tidningarna och det är fullständigt omöjligt att förstå hur det "egentligen" är. Och vad som är rätt och fel. Och om storföretagare alltid skulle få göra som dom ville, för att man är rädd att förlora arbetstillfällen, så skulle det nog ta en ände med förskräckelse... För min del ser jag rött när det tullas på allas vår så unika rätt att röra oss fritt i naturen för att någon enskild ska kunna dra fördel för egen del!