8 september 2009

Rapport från en vetegräsodling

Min vetegräspress

Nu har jag odlat vetegräs en tid. Kom på till slut "hur slipstenen skulle dras" och det fungerar utmärkt att odla i en våningsgroddburk med tunt papper i, ingen jord alltså. Jädrans vad det växer...! Dock får man ta av locket så småningom så att gräset får chans att bli sisådär 15 cm högt. En sak har jag dock kommit på - det är ingen hit så här i småflugstider. Ansamlingen av dessa små kräk växer lika mycket som vetegräset. Så, just nu ligger odlingarna nere.

Utmaningen i det här äventyret blir att hålla igång tillräckligt mycket gräs, det går åt rätt mycket för att få nåt som mest liknar en dutt vetegrässaft. Dock känns det enormt koncentrerat, endast några centiliter i morgonsmoothien sätter en enorm smak av nyklippt gräsmatta. Gott faktiskt!

Jag har läst att man skall börja med att dricka några teskedar saft om dagen för att till slut vara uppe i en deciliter. Det kommer aldrig att hända... Dom mängderna gräs klarar jag inte av att odla, då får man ha ett "vetegräsrum" i huset...

Vetegräspressen fungerar utmärkt och det är fantastiskt hur den kan klämma ut så mycket saft ur grässtråna ändå, kvar blir en torr korv som är väldigt lik en dreadlock... Grön...

Sammanfattningsvis tycker jag att det är rätt ok att hålla igång odlingar i måttliga mängder, dock kräver det lite pyssel hela tiden, men rätt trevligt sådant!


4 kommentarer:

Åsa sa...

Den där grässmaken känns lite avskräckande...

Åsa sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hanneles paradis sa...

Groddar gjorde jag massor hemma på 1970-talet,
läste om vetegräs, men har inte testat.

Monica sa...

Hannele, groddar är väldigt uppskattat här hemma, har fullt upp att få odlingarna att räcka till. Och vetegräset, ja, det får som sagt vänta nu tills småflugssäsongen är över...