Sista chansen att tvärnita...

...skriver David Jonstad i söndagens GP. Han menar på att det vi måste inse är att vi måste släppa taget om tillväxtjakten för att kunna enas om de lösningar som behövs för att undvika ekologisk och social kollaps. Jonstad använder John Ruskins berättelse om mannen som vägrade överge sitt guld som liknelse. Han hade tagit det med sig allt sitt, i guldruschen funna, guld till havs. Båten förliste och mannen knöt på sig så mycket guld han kunde och hoppade i vattnet. Givetvis drog guldet mannen till botten och frågan Ruskin ställde sig var "hade mannen guldet eller hade guldet honom?".

Att dra en parallell mellan mannen med guldet och vårt västerländska leverne känns plågsamt men ack så mitt i prick... Jonstad igen: "Idéer på hur dödläget skall brytas saknas inte - mer pengar, mer teknik och tuffare utsläppsminskningar. Men de flesta undviker grundproblemet - att vi vägra släppa taget om guldet, samhällets oupphörliga jakt på ökad materiell rikedom, tillväxtfetischen."

Klimatmötet i Köpenhamn är kanske sista chansen för oss att få stopp på klimatförändringarna, "innan naturen tar den möjligheten ifrån oss" som Jonstad skriver.

Meteorologen Pär Holmgren höll i torsdags ett föredrag i Alingsås och gav där sin syn på klimatfrågan. Den rimmar helt med det David Jonstad skriver i GP. Holmgren säger "Vi behöver inte minska utsläppen lite, vi måste bygga ett helt annat samhälle". Han menar på att alla utsläpp måste bort. Helt och hållet. Punkt.

Hur kommer det sig att makthavarna vågar låta bli att stanna upp en stund i mammons villervalla och ta sig en allvarlig funderare på vad vi håller på med? Vad är det som styr? Vad är det som skrämmer så, som skrämmer mer än vår jords kollaps? Man kan undra...

Kommentarer

Åsa! sa…
Dessa pengar, de styr över förnuftet med stålhand!
thord wiman sa…
Hej,
ojsan - vilken ömtålig och grann pärla jorden ändå är i universums stora, gigantiskt stora svarta musselskal!
När ska vi fullt ut begripa och leva därefter långsiktigt förvaltande?

Det måste nog börja med barnen, tidigt i skolan, att vi måste leva på jordens villkor, på dess tillgångar, inte överskrida dem. Och förstås! Ekosofi - insikten om att det inte är jorden som tillhör människan utan vi som tillhör jorden.
Ja, du vet ju...
Kanske lite som i de amerikanska presidentvalskampanjerna, fast omformulerat: fråga inte vad jorden kan göra för dig utan vad du kan göra för jorden.

Men visst är det fel prioriteringar mest hela tiden - och däremellan retorik, utredningar, positioneringar och handlingsförlamning. Hängivna miljöapostlar är en gudadryck - en klunk Klum, en Schlaug, Edman, Wijkman, Edberg, Sjödin, Wetterstrand men det räcker inte. Dagens politiska system gör våra folkvalda "försiktiga" (bekväma, rädda?). De gör ingenting om inte Vi, vi på gräsrotsnivå gör någonting; trycker på, vågar vara "besvärliga". Bildar opinioner, engagerar.

Men först ett personligt val - att aktivt välja att göra skillnad. Det känns som ett värderingsskifte är i antågande: Nya visioner. Ny livsstil. Ny världsbild.
Kort sagt: Hit med lite nytt!

En hälsning från thord.
Monica sa…
Åsa, det kallas girighet t ex...

Thord, kan bara hålla med. Så klart. Mycket snack och lite verkstad liksom!
M. sa…
hejhej!
hoppas att du har fått en bra start på december!? :)

kul att du gillar min header. jag var ute och fotade nyponen på första advent, då snön hade fallit :)

du får ha det bra! take care! kramkram

Populära inlägg i den här bloggen

Framför våra fötter

Trivsamma trästan!

Kött...