Konsumismen

Idag konsumerar jag en vintrig vy. Miljövänlig konsumtion... Mjörn vill inte lägga sig trots att det varit minusgrader länge nu. Stundtals rätt många, i alla fall med "Södra-Sverige-mått" mätt. Om kylan kvarstår kanske den ändå lägger sig till slut och då uppenbarar sig möjligheten att ta sig ut till nån av de närmaste öarna och grilla... I vintersolen... Mmmmm.

Igår lyssnade jag på Kulturradion i P1 som handlade om konsumtionssamhället, konsumismen och dess verkningar och hur finanskrisen påverkat vår konsumtion och därmed vårt värde som människa. Vårt värde som människa? Hm. Låter knepigt men ändå är det så. Vi identifierar oss tyvärr i mångt och mycket med vad vi har och inte med vad vi är. Materiella värden värderas mer än andra, och mycket viktigare, värden.

Pasolini, som satte begreppet konsumism på kartan, menar att den är ett utslag av en "central order" i fascismens spår att konsumera mera, ju vildare desto bättre...

Zygmunt Baumans bok "Konsumtionsliv" var på tapeten i programmet. Bauman menar att vår konsumism är utbudsstyrd och inte behovsstyrd, d v s att vår konsumtion inte alls styrs av vad vi behöver utan av vad som finns att köpa. Och visst har vi väl alla upplevt det - man får plötsligt ett "behov" av något bara för att vi får syn på det, inte för att vi egentligen behöver det.
Detta är en av anledningarna till att jag köpstoppade under största delen av 2008, det retade mig att vi är så grymt lättlurade! Nån hittar på en trend och vips blir det snudd på ett behov att hänga på, trots att man kanske till och med tror att man är insiktsfull på området... Shit... Ett köpstopp, kanske inte nödvändigtvis under så lång tid som jag höll på, ger en helt annan syn på det här med konsumtion. Nyttigt!

Enligt Passolini har föreställningen om frihet omformats till plikten att konsumera. Sug på den...

Carolina Gynning hade en syn på konsumismen som hon dessvärre säkert delar med många andra - "det är underbart att shoppa, samhället rullar på och fan vet vad som händer där på slutet. Vi får väl hoppa eller nåt... Jag har ingen lust att ändra på mig, jag älskar att shoppa, framför allt skor, det är en belöning för mig. Jag jobbar och sliter häcken av mig och jag är värd den där belöningen". Shit igen...

Det har nu gått ett år sedan jag slutade mitt köpstopp och hur har det då gått för mig och mitt konsumerande? Jodå, visst har jag blivit mer medveten och spontanshoppar inte särskilt ofta men visst händer det. Och jag tycker nog att jag glidit tillbaks lite väl mycket i konsumtionsspåren igen. Dock är inköpen numera betydligt mer genomtänkta och jag har inte svårt att avstå. Jag ställer mig alltid den där extra frågan: "Hur nödvändigt är det här egentligen?" Dessvärre är jag återigen fullt kapabel att svara mig själv: "Inte nödvändigt alls. Men jag gör det ändå." Där har jag något att jobba med igen... Kanske via det nya köpstopp jag aviserade i höstas men som helt kom av sig...


Kommentarer

Åsa! sa…
Undrar om konsumtion är ett stadsfenomen? Ju större utbud, destå större konsumtion? Finns det inte så mycket affärer och utbudet är tämligen begränsat borde man ju rimligtvis konsumera mindre, eller?
Ärver man sin konsumtionslusta? Beteendet att köpa sig ur bekymmer och sorger? Jag vet inte, funderade bara lite...
Monica sa…
Det är säkert lättare att konsumera mera i städer. Men, nu finns ju internet också... Det är så skitlätt att konsumera prylar vi datorn ju. Känner mig väldigt kluven till detta fenomen, ibland praktiskt men det ökar ju alienationen som så mycket annat i vårt samhälle nu för tiden! Och arvet, tja, man gör ju som sina föräldrar heter det ju så det låter väl rimligt att man "ärver" beteendet.
Roligt att se dig här igen Monica!
Ja, denna konsumism. Jag har förberett en flytt i över en månads tid så jag har knappt hunnit konsumerat något överhuvudtaget förutom några julklappar och jag saknar det inte ett dugg.
Anonym sa…
Håller med om att det är knepigt det du skriver om. Å ena sidan vill jag helt ut leva som jag lär, å andra sidan vore det trevligt med en ny tröja till garderoben. Fast egentligen behöver jag inte den där tröjan ens och kommer troligen ångra mig så fort jag köpt den.

Mina bästa knep för att undvika onödig konsumtion är att undvika helt att gå i affärer och istället göra annat på stan, t ex ta en fika. Ett annat knep är att lämna kontokortet hemma och bara ha med sig en viss summa pengar t ex 100 kr i plånboken och låta det vara maxgränsen för dagen. Båda dessa knep fungerar bra för mig åtminstone.

Kanske borde du eller jag skriva ett blogginlägg (eller göra ett tillsammans) om de bästa knepen för att unbdvika onödig konsumtion?
Själv har jahg aldrig varit jätteförtjust i shopping, inte min dotter heller.
Monica sa…
Martin, ja nu börjar jag "vakna till liv" igen. Bloggen har haft rätt låg prioritet ett tag nu men nu har jag allt tänkt att få igång de hjulen en smula igen. Flytta från Kungsgatan? Vart då???

Peppen, visst är det lite knepigt. Vi sitter ju alla i konsumtionsbåten och det är inte så himla lätt alltid att värja sig. Vi kan väl grunna på det där med knepen, skulle behöva några själv igen faktiskt...

Hannele, gott att höra!
Flytten går från Kungsgatan 12 D till Kungsgatan 12 A, bara ett halvt stenkast. Till en ljus hörnlägenhet från förra sekelskiftet med kalelugn och högt i tak.
Monica sa…
Martin, låter helt underbart! Hoppas flytten flyter på, ni kör väl grejorna med cykelkärra och bär.. :)
Miljövänlig konsumtion... kanske, men det kostar att hålla husen varma.
Monica sa…
Hannele, och DET är svårt att slippa undan! Man man kan fundera på HUR varma husen skall vara...
Själv läser jag Miljöförbundet Jordens Vänners bok "Konsumtionsboken". Är halvvägs och kan nog redan nu säga att jag rekommenderar den varmt.
Monica sa…
Suecae Sounds, tack för tipset!

Populära inlägg i den här bloggen

Framför våra fötter

Kött...

Trivsamma trästan!