Ekosystemtjänster
Idag hörde jag ett ord jag inte hört förut, inte vad jag vet i alla fall - ekosystemtjänster. Googlade på det och inser att det förekommit l ä n g e ... Skäms på mig...Hur som helst så blev jag putt först, vad fanken, snacka om naturen som nåt som tillhandahåller tjänster, skall vi göra ett "det" av naturen också nu? Men, jag tänkte om. Precis detta kanske är vägen till att få de som har mammon som sin enda gud att förstå att även naturen behöver ha betalt om man säger så. Om man kan sätta pengar på dessa ekosystemtjänster, om vårt nuvarande ekonomiska system innefattar även dessa så kanske det är en god sak. Frågan är bara hur man skall kunna prissätta något som är fullständigt livsviktigt för oss alla och aldrig, aldrig får bli en handelsvara?
Ekosystemtjänster: Gratis (om man räknar pengar) tjänster som tillhandahålles av naturen och är oersättliga och livsviktiga för oss. Utgångspunkten är att dom är tillgängliga för alla men i praktiken är dom mycket ojämnt fördelade mellan jordens innevånare. Exempel på ekosystemtjänster är pollinerande insekter, vattenrening, naturliga skadedjursbekämpare och att bördig jord bildas. Och luften vi andas. Och en oändlig räcka saker till, läs mer t ex på Albaeco Sverige.
Miljöaktuellt har tagit reda på vad svenska miljöpolitiker vet om ekosystemtjänster.
Kommentarer
Jo, ekosystemtjänst är ett krasst ekonomiskt ord, ganska erbarmligt, prissättning som styrmedel mot en ren, kretsloppsanpassad värld. Eller ger vi upp den ambitionen för att helt marknadsanpassa naturen.
De här tankarna och debatten startade redan på 60-talet med prof. Erik Dahméns bok "sätt pris på miljön". Då var grundtanken att förorenaren skulle betala, så det sved, ned till noll-visionens förverkligande. Det här goda initiativet rann ju ut i sanden mer eller mindre verkar det som.
Jag vet inte riktigt hur det fungerar idag men det här med ekotjänster är ändå intressant.
Alla dessa tjänster är fundamentala i vårt samhälles överlevnad. Om man nu har BNP för ett land kanske man kan ha ekotjänster också för att beskriva ett värde.
En outbyggd älv, Vindelälven t.ex. borde få en rejäl prislapp - även om det inombords känns fel och känns svek, fast kanske känslan har en egen logik. Känslan och känslorna tror jag på sikt är något som står på tur att reduceras, ytterligare en förminskning eller stympning, ännu en människans förlust.
Och Nötkråkan som indirekt ser till att nya ekar planteras. Risken är väl att den och allt det andra som du menar blir handelsvaror bland de andra kommersiella varorna. Betala 300 kronor så får du gå ut och skjuta en nötkråka.
Jag har dålig koll på det här med ekotjänster rent förnuftsmässigt och pedagogiskt men kanske det är en framkomlig väg för det långsiktigt hållbara. Inte minst för att öka medvetenheten om hur totalt beroende vi är av en frisk natur.
Hm. Det här är inte lätt alltså. Och var hamnar de eviga diskussionerna om "tillväxt" eller inte i det här.
Och hur går det med det mystiska, andliga, det blott anade i naturen under den prislappspressade piskan.
Och hur går det med det viktiga helhetsperspektivet. Vad blir en liten levnadssugen dyngbagge eller rödhake som också har sina platser i livsväven värda egentligen.
Någon skrev: "Vi har NU bara en enda värderingsnorm, Penningen, och det är primitivt och vi får gå miljoner år tillbaka för att hitta en lika fattig samhällstyp".
Äh, nu tappade jag tråden här. Jo, Fredrik.
Och hur ställer sig alliansen till begreppet ekosystemtjänster. Jag både ser och hör Reinfelt: "Ni måste förstå - ALLT sånt där är ju rena tramset".
Jag tror nog på det här ändå, så länge det inte blir ett diffust, politiskt, tekniskt projekt högt över folkets huvuden, folkviljan är viktig här. Det måste börja på gräsrotsnivå, gärna en bit ned i den blanka brunsvarta feta myllan bland Martinsons nedre bönder, daggmaskarna.
Långt det blev. Hej!