Diskvalificerade konsumenters upplopp

Detta står att läsa i gårdagens Svenska Dagbladet. En intressant artikel som verkligen manar till eftertanke.
"Det är inte dom hungrigas upplopp, det är dom defekta och diskvalificerade konsumenternas upplopp".
Så länge vi kan minnas har det funnits ojämlikheter av ett eller annat slag och det har alltid skapat någon typ av stridigheter. Nu, i det konsumtionssamhälle vi i västvärlden lever i, skapar vi ofta vår identitet i mångt och mycket via shopping även om långt ifrån alla vill vara med på det resonemanget.
Och visst kan man avstå shopping och upptäcka att man fortfarande är någon (har ju provat en längre tid) men det är som vanligt mycket enklare att göra något av egen fri vilja, av övertygelse eller efter noggrant övervägande. Det är liksom svårare när man aldrig haft chansen att välja eller välja bort. Så det är därför det inte alls är bara "slynglar och ligister" som nu plundrar butiker i Storbritannien utan även kvinnor, barn och "helt vanliga människor".
Det är enkelt att sitta här och tycka att dom bär sig helt huvudlöst åt men om man grunnar en smula på de mekanismer som beskrivs i artikel så är det inte lika lätt längre.
Zygmunt Bauman är professor emeritus vid universitetet i Leeds och har skrivit många intressanta böcker i ämnena sociologi och filosofi och det finns mer att läsa om honom på min blogg här.
För två år sedan hade jag tankar på att inleda ett nytt köpstopp men då i lite annorlunda form. Det skulle gå ut på att inte köpa något nyproducerat utan bara sådant som redan "var ute i loopen" så att säga. Och eventuellt sådant som kunde göra att det gick att återanvända något befintligt, t ex målarfärg för att fixa till en gammal byrå. Jag känner nu att det närmar sig...
.
Kommentarer
Eric
det skulle vara en ynnest att få lyssna på honom någon gång!
Hannele,
jag är priviligierad som kan välja, men det känns som det är ganska få som frivilligt väljer bort konsumtion. Och jag lyckas dåligt just nu... Men lyckan sitter inte i konsumtionen - DET har jag i alla fall lärt mig!
Har downshiftat rejält det senaste året, vilket har lett till att jag fått mer pengar i plånboken, samtidigt som vi får en bättre miljö (inbillar jag mig). Nu kan jag och min sambo leva ett liv där ingen av oss behöver arbeta heltid. Men då måste man ju fylla den tiden med något "meningsfullt", en hobby tex, och så är man på gång igen...
Om alla insåg hur bara vi har det, så saknar vi ju också de mål och den mening som strävandet ger oss, så vad ska vi fylla våra timmar med?