Konsumtionshjulet

Föränderlig, gratis, miljövänligt och alldeles underbar - naturen.

Jag läser vidare i Nina Björks bok - "ett nyttigt sabotage på drömfabriken" som Elisabeth Hjort skrev i DN. 

Hur håller man farten uppe på konsumtionshjulet? Ett sätt är att konstruera saker som går sönder så att man blir tvungen att köpa nytt, känns rätt så beprövat vid det här laget. Ett annat är att förbättra produkter, kan vara rätt ok om det verkligen är en förbättring och inte bara en förändring som fintar bort oss - i vårt förändringsbenägna samhälle lär vi oss att förändring = förbättring. Lurade.

Ett tredje sätt är att indoktrinera oss att det faktiskt räcker fint med att bara tröttna på en sak, den behöver inte vara trasig, den behöver inte sakna något, inte ens vara särskilt gammal. Nej, det räcker med att vi tröttnat på den och vill ersätta den med nåt nyare. Novofilism kallade Arne Naess det här fenomenet. Vi vill ha något nyare bara för att det finns något nyare - det räcker som argument att kassera det gamla och skaffa det nya. Bara för att det finns. Lurade igen.

Zygmunt Bauman skrev i sin bok Konsumtionsliv ( också en utmärkt bok) att "det handlar om att tillfredsställa varje begär på ett sådant sätt att det inte kan annat än föda ett nytt begär". Kanske något att bära med sig när något vill bli köptt - vad förväntas jag får för följdbegär av det här?

 .