15 februari 2016

Den s k Alla hjärtans dag




En sån fantastisk vinterdag det var igår. Gillar. Och vid den här tiden vet man att dagarna bara blir längre och längre, dagsmejan börjar infinna sig och det mesta känns lättare. Hoppas, hoppas att snön får ligga kvar ett tag till, våren blir liksom så mycket roligare sedan då!

Och som kontrast var jag en sväng förbi sjukhuset och hälsade på en närstående som strax skall fylla 89, en helt fantastisk människa, tidigare alltid så himla livfull, som efter stroke och tarmvred i raks följd tycker att det räcker nu. Som åker mellan sjukhus, rehabhem och hemmet. Som alltid fixat och donat och grejat allt själv tills alldeles nyss. Som när hon är hemma får ligga ensam och få besök av hemtjänst och hemsjukvård sju gånger/dygn. Det funkar säger hon men ack ett sånt liv. Så ovärdigt. 

Jag undrar så över en sak - när övergår vi från att vara en individ som skall ha alla tänkbara valmöjligheter, i så väl smått som stort, till att bli någon som bara skall ha tillsyn och ev vård, mat och tak över huvudet? Av personal som oftast är fantastisk men som oftast inte har en chans att göra det så bra som dom skulle vilja. Ett och noll. Vitt och svart. Vad händer?
.

1 kommentar:

Hannele på Hisingen sa...

Tidigare politisk ideologi att man skulle stänga alla institutioner; för gamla, mentalsjuka... Man skulle sitta ensam i sin stora lägenhet och få hjälp... Nu är dessa politiker gamla - och har ingen plats på äldrevården... hur tänker de nu?