TaggaNer

Huvudsalladen just nu. Lite lagom ogallrad. Jag gjorde en mängd vintersådder i år också, många redan 1 januari. I kallbänkar. Det som kommit längst är salladen, den har vi ätit av en månad ungefär. Mycket annat är småplantor som jag skolat om och skall sätta ut i landen vad det lider. Jag provade det här för första gången förra året och då var det en total nyhet för mig. Vissa saker gick fantastiskt bra och vissa andra rätt dåligt, för att inte säga uruselt. Ungefär som när man sår "som vanligt" alltså, i alla fall i mina land. Det är verkligen en fröjd att fixa till sånt här på vintern och sedan bara gå och vänta når våren närmar sig, klappat och klart liksom! För den som vill lära sig om vintersådd finns massor att läsa här . Den där länken går till Sara Bäckmos blogg i Land. Hon är en fena på allt vad odling heter och en ständig insirationskälla! Den som hade hälften av hennes energi bara... .

Jag har en förkärlek för att vara på populära platser på "fel" tid. Eller rätt tid enligt mig. Sikte blir fri, det finns möjlighet att känna in platsen och det råder då en sällsam frid över platser som är fulla med folk på "rätt" tid. Härom dagen var mannen och jag på en liten utflykt i vårt närområde, en sån där utflykt som vi gör ibland när vi tycker att vi behöver komma från väggarna lite. Vi åker åt nåt håll och så får vi se var vi hamnar. Den här gången mellanlandade vi i duggregnet på slussområdet i Trollhättan och det var verkligen öde där. Det är ett fascinerande ställe att ta en promenad på och historiens vingslag känns ordentligt. Vi avslutade med en fika på slusscaféet och där var så klart också öde, men öppet! Jättegod fika och det fanns bra alternativ med glutefritt, veganskt m m för den som så önskar. Fem fyrar, slussportar eller nåt annat passande! .

I mer än 30 år har jag haft möjligheten att på två ynka minuter gå till närmaste sjö och ta mig ett morgondopp, även mitt i stan där vi bor nu. En ynnest även om jag inte är den där inbitne morgonbadaren, inte alls. Men när vi flyttar till nya huset fram i höst är det sannerligen inte gångavstånd längre. Och ja, det ÄR skönt att ta det där doppet ibland. Så jag tänkte att jag skulle önska mig en baddamm, eller naturpool som det också heter. Den görs på ett förhållandevis naturligt sätt och all rening sköts på naturlig väg. Tidningen Land beskriver hur man gör , måtte mannen nappa på detta! Just dammen på bilden har vuxit till sig några år, visst ser det ljuvligt ut!

I helgen har jag varit med Föreningen för ekofilosofi på ekofilosofisk verkstad i Älvsjöhyttan, en liten ort i sydöstra Värmland som lever en något tynande tillvaro. Som så många andra gamla bruksorter. Av den blomstrande by som en gång fanns finns nu 11 trägna personer kvar som lever sina liv på denna plats där lugnet riktigt kryper innanför skinnet på en. En skön känsla dock för en som är less på stadsljud. Helgens tema var pengar. Vi har alltså diskuterat pengar i två dagar, utifrån alla möjliga vinklingar, den ena intressantare än den andra. Det är verkligen en lisa för själen att spinna loss i såna här diskussioner några dagar och som vanligt har man dubbelt så många frågor med sig hem som när man åkte dit. Denna går just nu på repeat i mitt sinne: "Hur i hela friden gick det till när just pengar blev den helt överskuggande synonymen för ekonomi?" Den skaver. Vi har ju rätt mycket annat som behöver hushållas med och som högst troligt är oändligt mycket viktigare...

För sex år sedan köpte vi ett trevligt hus i stan. Det krävde en rejäl arbetsinsats initial men eftersom vi gillar sånt där så var det ingen börda direkt. Lagom stort tegelhus. Aluminiumfönster. Lättskött. Och bilen står mest still nu för tiden, det funkar ju nästan alltid att gå och cykla.  Och så slog då längtan till landet till igen och nu står vi här med ett nytt hus. Stort. Trähus. Stor tomt. Kontinuerligt fixande. Men vi älskar det och ser verkligen fram emot att flytta framåt hösten. Som ett extra plus hittade jag toppenbloggen Hildas som idag huserar i huset, tack för det! Det är en verkligt fin blogg och den rimmar med allt jag började med för snart tio år sedan men som av olika anledningar kommit av sig en smula på vägen. Men nu jädrans blir det åka av i riktning mot ett enklare liv!  Och nej, ett alldeles för stort hus är väl inte helt rätt men jag är övertygad om att det här kommer att vara en underbar plats att leva och t o m bli gammal på, inte bara bo. J...

Älskar alla färgsprakande blommor som finns att tillgå i blomsteraffärerna nu. Primulor, tulpaner och hortensior. Helst.  Vad jag inte gillar är allt prat om att sänka inkomsterna för "de enklaste" yrkena. Vad är då definitionen på ett sånt? Undrar jag. Tycker då hellre att man skall sänka lönerna för de mest onödiga yrkena, vilka det nu är. Då kanske det hur som helst skulle skipas nån slags rättvisa på arbetsmarknaden för en sak tror jag mig veta - väldigt, väldigt många av de som gör ett helt ovärderligt jobb inom vård och omsorg tillhör inte någon av dessa kategorier... .

Den s k Alla hjärtans dag En sån fantastisk vinterdag det var igår. Gillar. Och vid den här tiden vet man att dagarna bara blir längre och längre, dagsmejan börjar infinna sig och det mesta känns lättare. Hoppas, hoppas att snön får ligga kvar ett tag till, våren blir liksom så mycket roligare sedan då! Och som kontrast var jag en sväng förbi sjukhuset och hälsade på en närstående som strax skall fylla 89, en helt fantastisk människa, tidigare alltid så himla livfull, som efter stroke och tarmvred i raks följd tycker att det räcker nu. Som åker mellan sjukhus, rehabhem och hemmet. Som alltid fixat och donat och grejat allt själv tills alldeles nyss. Som när hon är hemma får ligga ensam och få besök av hemtjänst och hemsjukvård sju gånger/dygn. Det funkar säger hon men ack ett sånt liv. Så ovärdigt.  Jag undrar så över en sak - när övergår vi från att vara en individ som skall ha alla tänkbara valmöjligheter, i så väl smått som stort, till att bli någon som bara skall ha...