20 augusti 2008

Tankar för dagen

Bild Baseco
Idag lyssnade jag som vanligt på "Tankar för dagen" på P1 06.50. Där finns ofta möjlighet att tillskansa sig några tänkvärda ord, så även idag. Det var Lilian Levin, barnpsykolog, som pratade. Hon berättade vad hon såg för 15 år sedan i hemmen hos de Bosnier som flytt från sina hem, kommit till Sverige och som fått lov att stanna här. De hade det dom behövde för att överleva, allt nytt och fint. Men väggarna var kala, bokyllorna gapade tomma, inga foton och annat som berättade deras historia. De hade inget kvar från det liv dom levt fram till dess, de hade varit tvungna att hals över huvud överge allt. De kala väggarna vittnade om den sorg och saknad familjerna kände i den påtvingade exil de befann sig i. Hon jämförde detta med vad som idag händer i många svenska hem. Det rensas, byts ut, det mesta som vi samlat efter vägen i våra liv åker ut för att det är i vägen och inte passar in längre. In kommer nya tjusiga golv, blänkande modern köksutrustning m m. Väggarna och bokhyllorna gapar lika tomma som hos Bosnierna men nu i designen och estetikens namn. Då barnen flugit ut rensar vi bort det som blivit kvar efter dem och vi kan luta oss tillbaka i våra stylade, kala hem. Vi går i nån slags frivillig exil. Måtte detta vara en övergående trend och måtte jag själv aldrig bli sådan. Då jag ju befinner mej i en "Rensa-i-röran-period" kan det vara bra att ha Lilian Levins ord i bakhuvudet så att inte fel saker åker ut, jag vill ju ha min historia kvar!

11 kommentarer:

Hanneles paradis sa...

Det är ändå stor skillnad med frivillig kalhet och påtvingad, hälsar
en prylgalning :)

Monica sa...

Jo men visst är det så. Känner dock att det ligger någonting tänkvärt i det hon säger!

Maria sa...

Jag är inte så säker på att en minimalistisk livsstil och inredning betyder att du är mindre lycklig som människa, snarare tvärtom.

Att "rensa i röran" handlar väl mycket om att göra sig av med sådant som tynger en, inte sådant som ligger en närmast hjärtat. Samt att inte behålla sjuttioelva prylar som förmedlar samma budskap/histora utan att banta ner omfånget på prylarna lite.

Maria sa...

Ju mer jag tänker på detta ju mer tycker jag att jämförelsen mellan bosniernas tragiska livsöden och svenskarnas trendiga inredning ter sig mer och mer bisarr.

Monica sa...

Visst är det bisarrt. Men det det känns ändå intressant att fundera runt det där med att frivilligt göra sig av med sin historia. Sen kan man ju också fundera runt det där med att hänga upp sig på materiella ting över huvud taget...

morsan sa...

De förlorade prylar jag utan tvivel saknar mest är sönernas teckningar som jag hade ramat in och arrangerat på väggen. De tog exmaken med sig, allihop! Det är en sorg hos mig. Andra prylar kan man ersätta.

Monica sa...

Isch, sicken skit. Det är ju precis sånt som är en del av ens liv och historia!

Hannele sa...

Själv har jag gjort av mej saker som tynger me, men det finns å mycket jag gillar ;)

Min far var krigsflykting från Karelen, jag har fastrar, som nu fortfarande närmare 80-år, samlar på sej saker "i-fall-man-kan-behöva", de kastar inget. Min far har hyrt ett garage fullt med skräp efter han sålde huset, bra-att-ha-saker. Faster lever ensam, men hennes matförråd skulle räcka veckor, månader...
Det är sånt som påtvingad "minimalism" gör.

Monika sa...

Hej, jag är inne på Marias tankegång.. ALLTID ska vi s k svenskar nästan skämmas.. vi är avundsjuka, vi lever i enmanshushåll, vi vet inte hur man umgås, vi tar inte hand om våra gamla etc.. och allt det där är inte sant. Vart vill denna Lilian Levin komma med sin jämförelse?? hur tänker hon, blir det mindre tragiskt för bosnien flyktingar när man klankar ner på s k etniska svenskars inredning??? man kan vända på kuttingen och säga såhär också; jag har inte mycket att ärva... min 80-åriga mamma bor i en hyreslgh och har inte så mycket pengar el. saker... jag har alltså inget som TYNGER mig.. jag är fri att leva mitt liv.. jag behöver inte förvalta ett arvegods... ett hus, en tradition..Jag har vänner som har ärvt hus och mark och som känner sig väldigt bundna av det.. .jag återkommer.... nu blev jag nästan lite upprörd, faktiskt... hur lever denna Lilian Levin själv??? psykolog, medelklass tillvaro... stadsliv med dyra möbler från Norrgavel?? el. i linnekläder?? som har kostat skjortan???

Jenny sa...

Tack för tipsen! Det är utmärkt att ha i tankarna. Vi har känslor för våra tillhörigheter och för det mesta är det svårt att att skilja sig. Vi har ofta för mycket saker men det är viktigt att vi funderar över vad vi verkligen vill behålla och hur vi blir av med sådant annars spelar också roll. Ger vi bort saken till någon som har glädje av det är det inte lika svårt som att bara kasta saken- vilket inte är miljövänligt heller. Behöver vi verkligen renovera så pass mycket? Det tror jag inte. jag håller helt med dig! Snygg blogg du har!

Monica sa...

Tack Jenny!
Alla: det är intressant att se hur olika känslor som väcks och hur olika tankegångarna blir bl a beroende på vad man har för livssituation! :)