Tankar för dagen

Bild Baseco

Idag lyssnade jag som vanligt på "Tankar för dagen" på P1 06.50. Där finns ofta möjlighet att tillskansa sig några tänkvärda ord, så även idag. Det var Lilian Levin, barnpsykolog, som pratade. Hon berättade vad hon såg för 15 år sedan i hemmen hos de Bosnier som flytt från sina hem, kommit till Sverige och som fått lov att stanna här. De hade det dom behövde för att överleva, allt nytt och fint. Men väggarna var kala, bokyllorna gapade tomma, inga foton och annat som berättade deras historia. De hade inget kvar från det liv dom levt fram till dess, de hade varit tvungna att hals över huvud överge allt. De kala väggarna vittnade om den sorg och saknad familjerna kände i den påtvingade exil de befann sig i. Hon jämförde detta med vad som idag händer i många svenska hem. Det rensas, byts ut, det mesta som vi samlat efter vägen i våra liv åker ut för att det är i vägen och inte passar in längre. In kommer nya tjusiga golv, blänkande modern köksutrustning m m. Väggarna och bokhyllorna gapar lika tomma som hos Bosnierna men nu i designen och estetikens namn. Då barnen flugit ut rensar vi bort det som blivit kvar efter dem och vi kan luta oss tillbaka i våra stylade, kala hem. Vi går i nån slags frivillig exil. Måtte detta vara en övergående trend och måtte jag själv aldrig bli sådan. Då jag ju befinner mej i en "Rensa-i-röran-period" kan det vara bra att ha Lilian Levins ord i bakhuvudet så att inte fel saker åker ut, jag vill ju ha min historia kvar!