Köpstopp 5 månader

Nu har jag köpstoppat i fem månader. Shit, vad fort det har  gått! Fem av åtta. Och det skumma är att det inte ens är besvärligt, jag tänker sällan på det nu. Igår klack det till en smula i mej då jag såg en annons i tidningen, stans Sportex-butik skall lägga ner och säljer ut allt med 70% rabatt. Och jag gillar såna grejor. Men, som vanligt konstaterade jag bara faktum och sen var det nästan inte mer med det. Givetvis bygger det till viss del på att nåt riktigt behov av t ex nya kläder inte har uppstått, inte nåt annat heller faktiskt. Jo, det var ju en stege där ett tag, då var det nära, men jag klarade mej ur det. Och så var det ju den där boken. Mitt enda klockrena övertramp hittills. Ok då. Men man har uppenbarligen så man klarar sig och lite till. 

Jag går ju aldrig och tittar i affärer nu och det i sin tur gör att det inte uppstår några spontanbehov, d v s man ser nåt himla snyggt som man bara fem minuter tidigare inte hade en aning om att man "behövde", men som raskt blir närapå livets nödtorft. Nu är det dom riktiga behoven som styr och då behöver man plötsligt inte handla någonting. Det blir liksom nån slags trygghet att hålla sig till gamla invanda ting. Intressant. Och ännu intressantare skall det bli efter nyår då det är fritt fram att handla igen. Kommer jag att spinna loss i köpträsken då eller kommer jag att fortsätta som nu? Min gissning är att det kommer att vara attans så motigt då jag skall köpa den första saken som har varit tabu under köpstoppet. Vi får se. 

Och sen en annan sak. Mitt köpstopp omfattar ju bara materiella ting, jag unnar mej alltså mer än gärna div tjänster, äta ute, gå på bio m m. Nu finns det alltid rätt gott om pengar till sånt och det är härligt!

Det som går oförskämt dåligt just nu är utrensningen i hemmet... Skärpning...