Filosofiska aftonfunderingar vid Mjörn

Idag hade jag förmånen att i goda vänners lag sitta och fika och prata en bra stund. Bl a ventilerades ämnet bilar kontra kollektivtrafik kontra "nåt annat". En allmän uppfattning är att bilen ger en känsla av frihet och ett oberoende av andra. (Men isolering från andra...) Man kan åka vart man vill, när man vill och göra vad man vill. I runda slängar. Man kan vara så där tjusigt flexibel. Man slipper planera och man kan byta färdriktning precis när som helst. Med kollektivtrafiken är det tvärtom, man måste passa tider, kan inte åka vart man vill och inte göra vad man vill. Och man får vackert hänga med när man väl satt sig på t ex tåget. 

Dock har jag liksom en annan typ av frihetskänsla när jag åker tåg/buss/färja eller vad det nu är. Man slipper göra vad som helst, när som helst och var som helst, man slipper vara så där tjusigt flexibel, man behöver förvisso planera en smula och man har inte samma valfrihet. Men man har friheten att inte ta tusentals beslut, man kan luta sig tillbaks och har friheten att pyssla med lite av varje, friheten att umgås med grannen i sätet bredvid, eller låta bli.

När jag aftonpromenerade vid sjön så funderade jag lite mer på detta och det väckte andra tankar. Åka bil = frihet att välja obegränsat. Åka kollektivt = frihet att slippa välja obegränsat. Är det obegränsade valet (ej att förväxla med det fria valet) självklart det bästa för oss? Och då menar jag hastigt och lustigt inte bara det här med bil/kollektivtrafik utan allt från att välja schampo till pensionsförsäkring. Om man ska svara snabbt på en sådan fråga blir nog lätt svaret ja, men om vi tar oss tid att reflektera en smula? Mår vi så bra av det?

Tänk om vi vuxna faktiskt funkar som barn? Ge dom möjligheten att välja fritt och dom blir alldeles yra i mössan. Begränsa deras valmöjligheter och tillvaron blir genast lugnare, tryggare och mer lätthanterlig för dem. Och dom vill oftast veta precis vad som väntar. Tänk om just detta ibland är en anledning till att vi inte mår så himla bra, vi blir helt enkelt snurriga av alla valmöjligheterna? Och med tanke på allt vi måste välja nu för tiden så, tja...