Köpstopp 7 månader

Nu har jag passerat 7 månader i köpstoppsläge. Och det är nästan tråkigt. Inte att inte shoppa alltså utan att det liksom bara flyter på. Känns bara normalt. Jag hade förväntat mej en mängd dividerande med mej själv men icke. Dessa interna bataljer lyser fortfarande med sin frånvaro och det är nog bara att konstatera att det blir inget sånt. Visst hoppar jag till ibland när jag ser nåt erbjudande om "att inte bli av med riktigt lika mycket pengar för nåt som jag förmodligen ändå inte behövde" men det drar sin kos på direkten. Jag uppskattar bara mer och mer att inte handla några prylar. Det känns befriande. Jag gjorde faktiskt ett undantag förra veckan men det var till dottern. En ljusterapilampa. För att mildra effekten av det kompakta höstmörkret som är alldeles för plågsamt henne. Så jag bara beställde, inget dividerande alls. Så klart.

Nu väntar jag med spänning på det nya året då jag enligt mina uppsatta spelregler får shoppa igen. Jag tror att det blir mer intressant att blogga om, vad som kommer att röra sig i hjärnan då.

Sen har vi ju en jul på vägen också. Får se hur tusan jag skall hantera den. Ska nog gå nästan bra i alla fall...

Kommentarer

Då vill du inte höra, vad jag har gjort idag :)
(ok, min favoritpyjamas var helt söndertvättad..)
Monica sa…
En ny pyjamas? Måste känts härligt!
Maria sa…
kul att höra din lägesrapport! Vad jag är allra mest nyfiken på att se dig blogga om är alla i din omgivninga reaktioner; släkt, vänner, jobbkollegor, grannar osv.
Sen är jag väldigt nyfiken på hur du planerar alla julklappar när det är köpstopp :)
Monica sa…
Maria, julklappar är inget stort problem, det handlar om min egen dotter och min brorsdotter, båda i tonåren. Skulle gå att lösa med att ge dom pengar, det gillar dom ju. Men, jag funderar på saken. Det är inte självklart på nåt sätt... Ska skriva lite om vänner och bekanta.

Populära inlägg i den här bloggen

Blåbärsdags!

Den heliga bilen

Kärnkraft - nej tack. Fortfarande.