Nu har jag läst ut den. Och fått en helt ny syn på turistindustrin. Och vad vi, 2,5% av jordens befolkning, gör med de länder vi exploaterar sönder. Den här boken är lämplig läsning innan semesterplanerna smids, efter biljettköpet är det nog lätt att få en fadd smak i munnen... Man får chansen att tänka om, jag lovar! För egen del sjönk suget från den här typen av semestrande från lågt till noll. Några citat ur sista kapitlet: "Det är du och jag som har rätt till den värld som är vår. Vi ser det som självklart att då och då få slippa ifrån våra egna liv och bege oss ut i världen. Vi drömmer hela året om våra rosaskimrande semesterveckor, fantiserar, gör upp planer. Tid ska spenderas med barn och vänner, sexliv rasslas igång och äntligen ska du uppnå det åtråvärda lugnet - "because you´re worth i". Turistindustrin säljer oss just den avkoppling, frihet, njutning vi söker. Den lovar oss enkelhet och lyx, stillhet och upptäcktsfärd. All-inclusive och Exclusive. Det är bara...
Kommentarer
Som småbarnsförälder uppmanas man (alltför ofta), att i uppfostringssyfte, ha en tavla för belöning och följdaktligen även en sorts bestraffning. Till exempel att barnet får en guldstjärna när det gjort något bra, ett visst antal intjänade stjärnor ger en present, och om barnet gjort något fel så försvinner en stjärna. Jag vill inte sätta mig till doms över andra men tror att det tål att tänkas på vad man lägger i en relation. Jag vill inte att min relation till mina barn ska genomsyras av ett bedömnings-/bestraffningssystem. Alla människor gör fel, alla gör bra eller mindre bra saker. Man är okej i alla fall! Jag tror det är en fara i att kategorisera sitt barns handlingar på det sättet.
På samma sätt borde alla barn i stället för betyg få ett diplom för väl utförd kamp!
Tycker jag.
P.S.
Vissa tester är bra. Mitt barnbarns hörsel testades efter fyra dagar.